Mediasymbiosen verkar ha blivit total - tydligt i Almedalen...

För några år sedan var jag nog den första bloggaren som blev pressackrediterad i Almedalen (en av de första i alla fall). Presskort - åh sa många och suckade avundsjukt. Jag vet inte varför det var så märkvärdigt egentligen men jag stolpade in där på presscentret och med säker stämma talade om att jag var här för att jobba. Det är möjligt att min egen syn på min blogg smittades av mitt förflutna som tidigare chefredaktör i prasselmedia. För mig fanns ingen gradskillnad liksom. Bara verktyg för såväl åsiktsförmedling som rapportering. Blogg eller tryck, som ledarskribent ingen skillnad liksom.

Men det fanns en strid mellan papper och media, olika gårdar, röda och vita rosen på något sätt. Ständigt bevakande av den andre. Traditionell media började blogga lite fram och tillbaka i tidningarna. Man började och man slutade. En del kallade bloggare för en särskrivande OBS-klass, Bjurvald eller vad hon heter var det som skrev det i DN. Kändes aningens oförskämt i synnerhet som jag inte anser att alla som bloggar är andrahandsskribenter. De jobbar även i traditionell media. Det finns amatörer som behärskar ämnen bättre än man själv, ödmjukheten kan vara på plats.

Intressant är också att det utmärkta morgonprogrammet Godmorgon Almedalen, GMA13 i Brit Stakstons regi som vanligt, har förändrat formatet till att mer att likna en traditionell TV-studio i år. Från början sände man sittandes i fåtöljer i en klädaffär och det var mer glad (men bra) amatörer äver det hela, idag är det ståbord och reportage. Kul att se hur det kan utvecklas, och på mycket kort tid. Program kan idag produceras med mobil teknik jämfört med tidigare, då fullstor TV-kamera var nödvändig, till en vanlig stillbildskamera med filmmöjligheter och idag med en iPhone. Det intressant är också redaktionella formatet, att det personliga formatet försvinner och blir mer mainstream, som alla andra. Kan det vara en strategi, medveten eller ej att bli tagen på allvar som nyhetsredaktion. Allt i naturen strävar efter jämvikt, om SVT är rikslikaren så är det inte så konstigt att alla vill vara som facit. Det är lite synd. Tänk Branson, Kamprad och andra egensinniga typer. Alla skulle vara mer som dem.

Hur som helst internet har förändrat oss alla och numera använder vi alla verktygen på olika sätt. Tidningar gör TV, TV gör tidningar, bloggare filmar och gör radioprogram, och alla medier har minst en blogg. Alla har olika förutsättningar förstås. Som enskild bloggare har man inte lika stora resurser som de störr mediabolagen men å andra sidna inte heller samma kostnader för personal, distribution och tryck med mera. Någonstans så möts vi alla i mediabruset. Än så länge så når de traditionella medierna längre med sina satsningar. Politiska bloggare har en mindre läsekrets än Aftonbladet med flera, det är ju självklart. Men samtidigt så är det ganska få som är intresserade av politisk verksamhet, det är en mindre krets som bryr sig. Men skoj är det. Det är ungefär 4 procent av befolkningen som är medlem i ett politiskt parti och det är ungefär 1 procent av dem som är engagerade utöver att bara vara medlemmar. Det säger någonting tycker jag. Människor har många intressen och prioriterar sina liv efter det.

Att medierna är helvilda och överträffar varandra i Almedalen gör det inte mindre intressant för oss som är intresserade, alla kör på alla kanaler och det kan man vara magsur för eller gilla. Väljer själv det senare. Man kan låta bli att bry sig om allt. Kanske att det är skillnaden mellan de som fastnar i detaljerna och de om har mer helikopterperspektiv.

Det ena sättet är väl inte mer fel än det andra förstås. Men spännande är det.

Uppdatering: Medierna förvandlar Almdelen till Maramö



Läs även andra bloggares åsikter om politik, medier, bloggar, H12, almedalen 2013, GMA13