Nu skyller alla på Kent...

Dagens Industri presenterade i går ett antal artiklar om moderaternas inre kris. Folk slutar och byter jobb, politiker hoppar av och ekonomin är på väg mot kraschlandning. Allt är Kent Perssons fel om man får tro det som står skrivet. Så enkelt är det naturligtvis inte. Men lätt och billigt är vad det är att mala ner en person till intet. Många vill det och tycks känna en viss tillfredsställelse i att göra det också. Det är lite sorgligt. En stor organisation står inte och faller med en person för det första för det andra så löser det inga problem.

Politiska partier har alltid en omgivning som påverkar. Efter några år vid makten när allt inte är nytt längre så handlar det om att visa att det finns idéer för framtiden. Allt man gjort kanske inte var så bra och det finns utrymme för ständiga förbättringar i alla organisationer. Det gäller även politiken. 

Viss del av kritiken från andra håll ska man ta hänsyn till för att få sympatier, så är det bara. Men medvetenheten om att motståndarna kör stenhårt för att vinna för egen del måste man ta hänsyn till. Och det handlar om att dra upp känslorna på ytan, i synnerhet det där med orättvisan, kopplat till skuldkänslor. Inte ska väl jag om inte andra har. Det vet alla att det bara är en yta. Det är ett fåtal som är så grundat ideologiska. Framförallt vi står på olika sidor här. Olika lösningar på problemen.

Att valrörelsen börjas med att sätta bilden av Fredrik Reinfeldt som hånleende, lika med en elak jäkel är ett av de mer patetiska tilltagen hittills, men väldigt typiska och det lär komma fler. Om ni ser er runt efter hur folk egentligen ser ut på bilder i olika sammanhang så förstår ni hur lätt det är att sätta en text på en bild. Det går att få en bild att betyda precis vad som helst. Man väljer bilden utifrån det. Det ligger i tolkningen. Vi är ganska lättlurade vi människor som går på allt.

Om Kent Persson är rätt person för jobbet elelr ej kan jag inte uttala mig om för jag kan inte organisationen från insidan eller vet vilka kraven är. Dock har jag ganska god vana att vara ledande person i stora organisationer och väl medveten om vilka problem som kan uppstå när skutor ska vändas åt än det ena eller det andra hållet. Men det är i princip aldrig en persons fel. Däremot kanske det är en person som är budbäraren och det är inte helt ovanligt att denne blir skjuten... Det är sällan rättvist.

Förrförre partisekreteraren i moderaterna Sven-Otto Littorin sätter bra ord på problemet i en debattartikel publicerad i Dagens Industri. Ledningen måste stötta varandra. Förhoppningsvis så görs det också. Det är aldrig bara en person fel när det handlar om en grupps problem, även om det är enklast att utse en syndabock.

Är det några som vet vad det handlar om att få sin byk tvättad inför publik så är det socialdemokraterna och hela Juholtsdebaclet. Då stod hela svenska journalistkåren och häckade i kylan på deras huvudkvarter. Många av oss andra följde det hela via internet. Vi skrev så att fingrarna blödde. Inte var det på alla sätt trevligt mot personen det handlade om.

Det är synd att valrörelser ofta går ut på att slita människor i stycken... istället för att slåss för en sak.

Man kan säga att politik handlar om "pro et contra dicere" ("att tala för eller emot"). Eller som tänkaren Karneades (214-129 f.Kr) hävdade. "... Ingen ståndpunkt är helt säker, det finns alltid något som talar mot den, och ingen ståndpunkt är alldeles omöjlig, det finns alltid någonting som talar för den"...) ( Ur Arne Ness (1971) Empirisk semantik, sid 81)



intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, kent persson, moderaterna, drev, organisation