Kom att tänka på leken Röda och Vita Rosen nu så här i nomineringstider då all politisk verksamhet går åt till att antingen se till att man själv hamnar på en lista eller se till att andra inte gör det.Att vara med i Vita Rosens inre krets var spännande vill jag minnas. Det var Gittan som ledde alltihop och jag var yngst och blev utskickad att göra de läskigaste sakerna. Kanske att det startade där, modet att vara självständig. Tryggheten fanns där hos Gittan och de andra. Alla strategier som lades upp för att nå den eftertraktade snusmumriken var spännande. Det handlade bara om det, att erövra snusmumriken. Hur kunde vi lura de andra att avslöja sig? Knepen var många och inte var de vare sig trevliga eller riktigt rumsrena heller. Men vi var ganska små ändå och kunde kanske inte alltid dra ut konsekvenserna av det vi gjorde mot andra.
"Nu är det strid mellan den Röda och den Vita Rosen,och tusen sinom tusen själar skola gå in i döden och in i dödens natt!" Astrid Lindgren - Mästerdetektiven Blomkvist
Nomineringstider är verkligen jobbiga tider i de politiska partierna. Många vill vara med men det är inte alla förunnat att få vara det. Konstigt nog eftersom det parallellt med att vissa personer blir strukna från listor eller aldrig kommer med, så ropas det ut att flera krafter behövs. Något slags moment 22.
Det som är väldigt fascinerande dock är på vilka grunder vissa personer blir sidsteppade. Det kan handla om sånt man skrivit på Facebook, eller att man gillat något fel person har skrivit där. Eller lagt upp fel sorts bilder eller liknande. Detta samtidigt som man talar om hur viktigt det är med sociala medier och att de ska användas. Men helst då till särskilda budskap som är sanktionerade från rätt håll. Men seriöst tror man verkligen att det är det som berör? En bild med fyra punkter på... antingen om sig själv positivt eller negativt om motståndaren. Förvisso fungerar priming men är inte politik egentligen viktigare än så?
Att lyfta sig ovanför det mest politiskt korrekta skapar förmodligen mer engagemang och puls i debatten. Att förlora kontrollen över debatten är för många väldigt otäckt och oönskat. Det är synd för efter tumultet kommer oftast lugnet. Och i det oväntade kan man få fler sympatier än man tror...
"Lever vi inte i ett fritt land kanske? Får man inte gå hur man vill?" Pippi i Pippi Långstrump
Fler kul citat från Astrid Lindgren här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar