söndag 26 januari 2014

Reinfeldt i terapifåtöljen...

Sveriges statstelevision bjuder på terapi för samtliga partiledare. Yrkesterapeuten Poul Perris ska fråga ut dem en efter en i TV och vi alla tittare har möjlighet att få ta del av partiledarnas personligheter. Så blir det inte det förstår man innan man börjar kolla.

Eva Franchell skriver att Reinfeldt sitter precis stilla och borde därför befrias från sin post. Men det tycker hon i och för sig alltid om moderaterna, att det är fel. Det är hennes grej. Inte så mycket att orda om. Var och en på sin fason som min kära mor alltid sa.

Det här eftertänksamma formatet som bjuds och som är en del av det terapeutiska samtalets kärna passar inte riktigt in. Fredrik Reinfeldt har också läst psykologi och har koll på formen. Det gör att det aldrig tänder till, han har kontrollen. Det beror inte på personerna utan på formatet. Att sitta mittemot varandra i varsin fåtölj är ingen höjdare precis, särskilt inte med TV-kamerorna påslagna bredvid. Det stelnar till automatiskt. Jag tror att det blivit roligare och mer givande med ståbord.

Fredrik Reinfeldt är inte direkt någon kolerisk typ, i alla fall inte vad man kan dra slutsatser om i publika sammanhang, snarare uppfattas han nog mer som melankolisk då. Eftertänksam på djupet innan han talar. Det är inte fel i den rollen han har att vara så. Inte i Sverige, här är vi sådana. Håller igen, är korrekta och inte så mycket hallaballo inte.

Vi lär nog få höra detta program divideras till höger och vänster under den kommande veckan. Det gjorde inte så starkt intryck på mig tyvärr och det hade inte med personerna i sig att göra. Jag hoppas att vi under valperioden får se lite mer temperamentsfulla frågor och svar på den politiska arenan. Journalister som inte är så noga med om det är politiskt korrekt eller inte att ställa frågor brukar få igång blodet även i statsministerns annars så lugna framtoning. Då blir det snabbt tid för enskilda frågor... Been there done that så att säga.

Fredrik Reinfeldt tycktes gilla det här formatet bättre än när det tänder till i journalistiska utfrågningar. Det är klart då vet man inte alltid vart det tar vägen, men min erfarenhet är att både han själv oh pressfolket runtomkring honom är skapligt bra på att styra undan. Kontrollbehov har man nog som både storebror och statsminister. Det går lite hand i hand det där.

Fredrik är mest nyfiken på Annie Lööf. Det kan jag tro. Hon har vässat upp sig rejält det senaste året.





Foto: Ragnar Jensen

Här får ni en glad bild från förra årets Almedalsvecka då Fredriks tal 
fyllde Almedalen till sista kvadratdecimetern, åtminstone kändes det så. 
Trångt var det i alla fall.
Så blir det säkert i år också. Supervalår och allt.


SVT SVD









2 kommentarer:

Anonym sa...

Håller inte riktigt med. Formatet var ju lite ovanligt. Och förväntningarna också lite annorlunda än vad som är vanligt. Det blir lika viktigt vad som inte sägs och hur man väljer att inte formulera sig osv. Klart intressant.

Den lågmälda tonen skulle tvärtom behövas mycket mer av i media. Speciellt när man rör sig in mot lite filosofiska aspekter. Det passar förstås inte alla, och många kanske retar sig på det. Tolkar felaktigt det eftertänksamma som en brist på hendlingskaft t om. Om man är lagd åt det hållet.

Själv vill jag se mycket mer av det här. Vad ligger bakom fraserna och de inövade plattityderna som skall låtsas verka kraftfulla. Men som vilken lurendrejare som helst kan pladdra ur sig. "Finns det något bakom fraserna". Med andra ord.

Reinfeldt ger inte ett platt eller inskränkt intryck. Som kanske mer utmärkte Sjöstedt. Där de egna upplevelserna får forma hela världsbilder. Vad det verkar nästan helt utan eget ifrågasättande.

TB

Mary X Jensen sa...

Man tycker som man vill så klart. Jag är fortsatt tveksam.