När rädslan lägger sig som en våt filt över tillvaron...

Tror att jag är en ganska stabil person som tar det mesta som sker med lite överseende. Det mesta är inte så märkvärdigt och var är det värsta som kan hända egentligen. En skapligt rationell människa med livfullt temperament dock.

Igår hände dock följande. Det ringer på dörren, en i familjen öppnar och utanför står en liten flicka i 12-årsåldern kanske. Hon frågar efter potatis då hennes mamma skulle göra potatisgratäng och potatisen var slut. Jaha tänkte jag då någon av grannarnas ungar så klart hon ska ha lite potatis. Då jag började fråga henne var hon bodde så svävade hon på målet och pekade än åt ena och än åt andra hållet. Det var lite konstigt att springa runt i byn långt hemifrån och låna potatis. Det hör till saken att för att nå vår entré måste man ta sig in en bra bit på tomten och uppför ett par trappor. Men hon fick sin potatis i alla fall.

Efteråt så började jag tänka att det var bra konstigt i alla fall. Med tanke på alla inbrott och försök därtill så blev jag än mer misstänksam och ringde till polisen och berättade om det hela. Sen var fantasin i full gång här. Jag kunde inte sova utan låg klarvaken och inbillade mig både det en aoch det andra som både kunde ha hänt och som skulle kunna hända. Minsta ljud i huset gjorde mig skräckslagen och jag tänkte nu tar de sig in här. Helt nojig natt. Fruktansvärt rädd var jag.

Man kan undra varför så här efteråt så kanske det bara var en lek trots allt. Ungar som kanske slagit vad eller nåt liknande...

Idag känner jag mig lite fånig. Och inte utvilad alls...

Vad är det som gör att fantasin skenar iväg med oss och gör oss så rädda och otrygga. Det är som sagt inte vanligt hos mig. Men något triggade den här händelsen igång i alla fall. 

Men vad och varför? Just nu...

Nu kunde jag förstås ha skrivit och haft synpunkter på Ryssland och situationen i Ukraina. Men jag är ingen osäkrad granat i såna tillfällen och kan för lite för att säkert uttala mig med fast stämma om saken. Dock ogillar jag det naturligtvis i hög grad och tycker att det är fullständigt oacceptablet. Alla krigshandlingar är det. Men rädslan... människans rädsla...