Ibland räcker det inte med argument

Carin Götblad Länspolismästare i Stockholm (en av mina idoler btw) målar på DNs debattsida en skräckbild av hur nationaldagsfirandet kan bli i Stockholm i morgon den 6 juni. Vi får veta hur poliser kan ha det på jobbet. Och det bara för att extremister vill bråka med varandra. Det är mest vänstersympatisörer som anfaller med stenar och hemmagjorda bomber har jag förstått. Den andra sidan uppför sig oklanderligt. Vad som är värst kan man fundera över. Ytterligheter är på något sätt alltid fel och det går i princip också alltid över styr.

"De befarade oroligheterna i morgon är ett av inslagen i en utveckling mot fler ordningsstörningar i Stockholms län. Vi ser också hur dessa som förstör blir allt yngre. På 1 maj skedde på ett begränsat område på Söder en omfattande skadegörelse. En mycket stor del av de som deltog var under 15 år. Flera var 11-12 år. Bland fotbollshuliganer har det bildats så kallade babyfirmor där deltagarna är mycket unga. De kommunicerar genom internet och mobiltelefoner. Den nya tekniken underlättar för dem och försvårar för polisen." (Götblad i DN)

Återigen - var är föräldrarna? Ungarna ska inte vara med om såna här saker. Poliser är verkligen vardagshjältar som mest får kritik. Det är orättvist tror jag. Visst finns det rötägg där som på alla andra ställen, men de flesta är allt justa och gör sitt jobb. Att de blir stressade av att få stenar och rökfacklor kastade på sig av människor som är maskerade är väl inte att undra på. Än så länge är de inte robotar.

Tanken måste vara fri och man ska få uttrycka den, men inte genom våld. Respekt. För alla. Götblad menar att man inte in absurdum kan driva dialogmodellen när mottagaren vägrar. Då får de mjuka tagen övergå i hårda. Visst är det tragiskt. Men vad ska polisen göra istället?

Alla borde ta avstånd från våldet och föräldrarna borde hålla kollen på sina ungar. IMHO.