Inflation i ordet lögn...

Det går inte en dag utan att vi läser om hur folk ljuger och står i här i landet. I synnerhet politiker av olika slag anklagas för detta. Det är nu senast Bildt, förra veckan Littorin, dessförinnan Danielsson eller Freivalds och Mona Sahlin m fl. Ja, i princip kan man dra slutsatsen att de flesta politiker ljuger. Riktiga lögnare är de allihopa, otäcka personer som inte är att lita på om man får tro tidningsrubrikerna. Underförstått vet vi alla att den som far med osanning är en opålitlig typ, en sådan kan vi inte tycka om. Så tror jag inte alls att det är, att alla är opålitliga alltså. Det är inte bara tidningsrubriker man kan fundera över, politiker är själva bra på att använda begreppet när de talar om sina motståndare. Det är inte snyggt.

MEN vem vet om de ljuger? De säger ett och annat som de själva tror på kanske, från deras håll ser sanningen annorlunda ut. De flesta vet att det finns fler sanningar eftersom det beror på hur man ser på saken. Från den anklagades perspektiv är det inte någon lögn. Varför måste man utgå från det? Bildts åtaganden exempelvis. Vilka är de? Vem bedömer om de hamnar i konflikt med hans arbete som utrikesminister? Är han medlem i en klubb? Är han ordförande i sin bostadsrättsförening eller vad? För mig räcker det inte att få veta att han har kvar uppdrag som cheferna sagt att han har när någon ringt upp och frågat. Jag vill ha fakta. Exempelvis så kan det låta: Han har fem uppdrag kvar och har sagt att han bara har fyra. Jaha, det var en riktig storljugare det där. Ingen som funderat på att analysera den sk. lögnen lite? Vad innehåller den egentligen. Har han fem åtaganden i stället för fyra för att han gått med i en ny konstellation, eller har han glömt att säga upp ett. Handlar det kanske då om att glömma eller ljuger man, om man glömmer?

Innan jag själv är beredd att kalla någon lögnare vill jag veta exakt vad som är lögn, inte något omskrivet mystiskt som man kan dra vilka slutsatser som helst om, med den ofta begränsade kunskap man har om saken. Att säga tre istället för fyra kan jag inte betrakta som en lögn. Om någon frågar mig om det regnade igår så skulle jag kanske säga nej eftersom jag inte har en aning och tror att igår var i förrgår. Är jag en lögnare då? För det regnade faktiskt igår. Är jag en människa som lever på i nuet, eller är jag en lögnare som inte minns vad det var för väder häromdagen och säger fel.

Ordet lögnare är starkt och risken finns att betydelsen urholkas om det används för ofta. Att skuldbelägga andra för allt möjligt är en hobby i det här landet. De starka anklagande orden borde vi spara lite på, även om de ger bra rubriker. Carl Bildt tar tillfället i akt att använda sin egen röst och förklarar sig på sin egen blogg.

Kulturbloggen skriver om detta:

"Det är trots allt intressant och lite spännande att Bildt använder sin blogg för att kommentera och ge sin syn på saken. Sedan är det upp till var och en att själv bedöma vad han säger. Han ger sin synvinkel. Och den får vi ocensurerad, utan journalisters pålägg. "

Att få höra fler sidor av saken ger en bättre grund för att bestämma sig för vad som är vad. Dock vill jag bestämt påstå att jag har svårt för ljugandet i sig.

Andra bloggar om: Lögner, ljuga, politik, Bildt, Freivalds, Sahlin, moderaterna, socialdemokraterna, KU