Jag läser att Real Madrid är beredda att betala 470 miljoner kronor för Zlatan. Fyrahundrasjuttiomiljoner kronor. Hur kan det vara möjligt? Varför blir det inte ramaskri om sådana summor när det gäller fotbollskillar och hockeystjärnor.
När Zlatan tjänar massor med miljoner finns inte den upp över öronen indignerade svenske avundsjukan på grund av företagare och höga chefers löner på löpsedlarna. Enligt artikeln i DN skulle fotbollsspelaren själv kunna få en löneförhöjning från 56 till 77 miljoner kronor om året. Ingen behöver väl så mycket pengar skriker alla när det gäller någon välbetald direktör. Varför inte när det gäller en fotbollsspelare? Varför behöver en bollkickare mer pengar än en person som driver ett företag med allt vad det innebär.
Varför är det OK att tjäna massor med pengar på fotboll och spel, men inte på arbete? Har det med drömmar att göra? Fotbollsproffs är svårare att bli så där kommer kanske idolskapet in, det ligger utanför en själv på något sätt och är ouppnåeligt. Att vinna på spel är också OK, då har man tur. Det är bara Skatteverket som inte tycker det utan anser att man ska betala skatt i förväg på pengar man ännu inte fått.
Knegar gör alla och då ska ingen annan tjäna mer än man själv. Ja, kanske lite. Men inte så mycket. Det är bara fotbollsstjärnor och Lottovinnare som går fria från kritik när de får tillgång till pengar. Arbetande direktörer gör det definitivt inte. Höginkomsttagare i största allmänhet är paria. De kan betala mer, gärna ännu mer och så lite till faktiskt.
Är det inte någon mer än jag som tycker att det är sjukt mycket pengar inblandade för att man är bra på fotboll?
Andra bloggar om: zlatan, löner, ersättningar, direktörer, höginkomsttagare, fotboll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar