Ska rädslan få ta över?

I dagens SvD kan man läsa att många psykiatriker undviker att sjukförklara farliga psykpatienter för att de är rädda för att själva bli utsatta för våld. Det betyder att människor som borde vara under behandling går fria mitt ibland oss. Läkare och annan personal törs alltså inte göra sitt jobb. Undra på det. Om de gör det så löper de risk att hamna på någons "hatlista" som nu senast i fallet med mannen i Nyköping som med berått mod dödade en ung polisman. Vilken tragedi detta är. För enskilda inblandade och för samhället i stort. Läkarna i SvDs artikel föreslår att det ska finnas särskilda rättspsykiatriska kliniker dit riktigt farliga patienter kan föras. Men vem vågar jobba där?

Häromdagen kunde vi läsa om hur många kvinnor som är rädda för att bli utsatta för våld. Rädslan är större än risken att råka ut om jag inte missminner mig, men å andra sidan går det inte en dag utan att vi läser om något läskigt som hänt. Så visst är man hela tiden på helspänn. Förr trodde jag att bara man passerat en viss ålder kunde man sätta på schaletten och så var det lugnt och fint. Så verkar det inte heller vara längre. Man läser om våld mot äldre kvinnor också. Ja, män råkar naturligtvis också illa ut.

Kanske att detta våld alltid funnits men att det blir mer tydligt med det stora mediautbudet som finns nu? Eller har vi mindre respekt för varandra som människor idag? Det verkar också som om offer och gärningsman ofta har haft någon tidigare kontakt med varandra. En kvinna blir överfallen i sitt hem av en man som tagit sig in genom hennes fönster, det tycktes ha känt varandra. Kvinnan som blev rånmördad i Malmö häromdagen tycktes också ha känt sin baneman. Sen läser vi om rån och överfall i tunnelbanan, misshandel på öppen gata och så vidare där det är för varandra helt obekanta personer inblandade. Känslan av att det är farligt överallt tar över snart.

Vad ska vi göra? Vi kan ju inte fortsätta att vara rädda för allt och alla. Och vilka är de där som vill skrämmas, slåss och vara arga hela tiden? Alla våldsmän är inte djupt sjuka psykpatienter som mannen i Nyköping eller liknande fall vi läst om tidigare. Våldet verkar finnas överallt.

Vad ska vi göra för att samhället ska kunna bli vänligare och tryggare för oss alla?

Den som skriver något om invandring här skall icke göra sig besvär, för det kommer inte att publiceras. Så enkelt är det inte.

Andra bloggar om: politik, samhälle, rädsla, våld