Ingen sak kan väl vara omöjlig om man brinner tillräckligt mycket. Det kanske inte är genomförbart i första steget, men då gäller det att hålla ut. I DNs huvudledare idag påtalas behovet av en offentlig försäkring vid sjukdom och arbetslöshet. Den ska inte vara kopplad till inkomst utan medborgarna ska istället kunna välja graden av den trygghet man önskar. Det låter väl ganska förnuftigt? Varför det skulle vara politiskt omöjligt att ändra och kanske använda begreppet förbättra i stället för hela tiden försämra förstår jag inte. Allt man vill går att göra, förr eller senare.
Men som DN skriver:
"Konflikten om socialförsäkringarna är dock inte så enkel som debattetiketterna ger sken av. Tobias Krantz gör rätt i att försvara det allmänna systemet, inte minst därför att det behandlar människor med olika sjukdoms- och arbetslöshetsrisker lika. Premierna är knutna till lönens storlek, inte risken att bli krasslig eller förlora jobbet. Den som är äldre eller har haft otur att drabbas av en svår sjukdom behöver därmed inte frukta att försäkringens kostnad skjuter i höjden."
Grundtryggheten som samhället erbjuder måste stå i rimlig proportion till det som behövs, basbehov. Men därutöver måste var och en också ta eget ansvar för sitt liv. Det är svårt att dra svart-vita slutsatser om detta. Vi ser och hör om de som går under på grund av systemen, vi ser och hör också om de som utnyttjar dem till fullo. Ensamstående mödrar som inte klarar sig eller säsongsarbetaren som åker skidor i alperna och lever på A-kassa. Någonstans mittemellan finns väl sanningen. Den behöver förklaras tydligare.
Ämnet hushållsekonomi borde få större utrymme i skolan, ja rent av vara ett basämne. För det är viktiga kunskaper. Hur man ska klara sitt liv och sin försörjning. Ansvar och befogenheter som medborgare.
Andra bloggar om: politik, samhälle, socalförsäkringar, hushållsekonomi, basämne, intressant, bloggar, moderaterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar