Har det kanske funnits en strategi hela tiden...

Själv har jag i huvudsak tidigare arbetat på företag som inte haft kollektivavtal - villkoren vi hade var helt enkelt bättre utan facklig inblandning. Och någon anledning att ge sig in i fackföreningsrörelsen fanns helt enkelt inte på kartan.

Jag började senare på det stora statliga företaget och fick erfara hur en hel avdelning av företagets "spetskompetens", vi kallades så, fick stryka på foten för att ingen av oss var fackligt ansluten. Det hände vid en stor omorganisation. Där hade facken makten, det fanns flera olika. Och det blev ett köpslående, ta och ge hela tiden. I och för sig ordnade det sig, vi fick andra jobb. Men det var ingen kul jul att vara oförskyllt drabbad för att man inte var med i facket. För det var anledningen.

Idag händer det då och då att IT-konsultföretag inte får uppdrag på stora företag för att de inte har kollektivavtal. Det finns arbete och det finns arbetskraft - men facket stoppar det på grund av principer!!

Jag lärde mig senare på en kurs i juridik av min lärare att det var klokast att vara ansluten med tanke på hur arbetsmarknaden i Sverige är uppbyggd. Så hade jag aldrig sett på det hela innan, men jag anslöt mig då. Dessvärre har jag aldrig haft någon glädje av det medlemsskapet mer än att jag betalat ganska dyrt för prenumerationen på deras i och för sig intressanta tidning.

När jag senare efter att försökt klara mig själv ett par år under lågkonjunkturen tog kontakt med av A-kassan, eftersom jag ändå hade betalat in en rejäl slant under mitt arbetsliv, så hade jag diskvalificerat mig själv och skulle gå in på lägsta beloppet från att ha varit på den översta nivån. Genom att försöka att klara mig själv så tappade jag alltså min rättighet. Dessutom var kravet att lägga ner firman där man i alla fall kunde få vissa inkomster och dessutom fick man inte vara inskriven på universitetet överhuvudtaget.

Jag skulle helst ha satt mig i kön på Arbetsförmedlingen från dag ett och skrivit in mig i deras system där jag fick ta bort hälften av mina kompetenser eftersom systemet inte kunde ta emot fler uppgifter än 18.

Tack och hej leverpastej, jag försörjer dig sa maken så kan du göra vad du vill ...

Det är nu spännande att läsa om hur Wanja Lundin ser med oro på hur facket tappar medlemmar på grund av att människor inte längre som hon säger "behöver" vara med eftersom de fått det bättre nu. Företagen börjar klara sig utan fackföreningsrörelsen, spännande på måga sätt. Du är galen kommer många att säga nu, det tror jag inte svarar jag. För min egen sejour i facket var kort och utan nytta för min del. Andra kanske har mer behov och då är det bra att det finns fackliga organisationer, men man ska inte tvinga in människor i fållan bara.

Ja, kanske att regeringen hade det i bakhuvudet hela tiden? Vi håller oss lugna med facket här så utkristalliserar det sig för medlemmarna vad som är bäst. Att få mer egna pengar i plånboken och få större eget handlingsutymme eller vara med i kollektiv och stänga salladsbarer i Göteborg, eller bråka med byggare i Vaxholm, eller betala extra avgifter till facket så att facket kan kolla om ackorden blir rätt. Eller att hindra kvalificerad arbetskraft att jobba för att de int eär medlemmar.

Att facket blir bekymrat kan man förstå, hela organisationen kommer i gungning eftersom livsnerven är just medlemmarna. Men nu får de det som sagt bättre utan anslutning.

Eller som Gudmundson ställer frågan efter konstaterandet att många medlemmar har det bättre nu. "Borde inte detta vara glädjande siffror för den som säger sig värna om arbetarna?"

(SvD)

Andra bloggar om: politik, samhälle, arbetsmarknad, moderaterna, LO, regeringen