Magnus Henreksen är professor i nationalekonomi. Han oroar sig för att nationalekonomerna på departementen inte tar med entreprenörernas betydelse för tillväxten i landet utan håller sig till de traditionella, utbud, efterfrågan och jämvikt.
"Om Sverige vill dra nytta av entreprenörernas produktiva närvaro måste vi på allvar se över incitamenten för entreprenörskap. Då kan inte en stelbent arbetsrätt avfärdas som en marginell fråga i jakten på nya jobb. Då måste regelbördan sänkas och trygghetssystemen få en sådan utformning att fler väljer att satsa på ett liv som företagare." (Henreksen i DN)
Det var en intressant tanke som för min egen vidare in i en pragmatisk förklaring till varför det kan vara så. Entreprenörer är nämligen ganska svåra att styra, de gör som de vill och bryter ny mark med egna idéer om hur saker och ting ska göras. De tar ofta allt ljus från andra medan de håller på och det gillas inte av alla.
Joseph Schumpeter var en av de första forskarna som satte fingret på entreprenörsskapet som en viktig variabel inom nationalekonomin.
Sverige är ett litet land och det ligger på något sätt i generna att vi inte skall störas i ordningen. Pehr G Gyllenhammar uttalade sig vid något tillfälle om att Sverige inte behöver eller har utrymme för så många entreprenörer, ty det skulle störa produktionen. Han ville helst se till att folk jobbade och gjorde som de blev tillsagda enligt lagda planer. Det var kanske riktigt då, men världen ser inte likadan ut idag som den gjorde tidigare.
Att vara entreprenör är att ställa till oordning - det är kanske där vi ska börja? Att det är OK att ställa till oordning?
Andra bloggar om: politik, regeringen, nationalekonomi, moderaterna, anders borg, samhälle, entreprenörer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar