Mitt i höst- och vinterrusk så dyker finansministern upp som en glad och trevlig person. Jag tror baske mig att han är den första finansministern någonsin som gör mig på gott humör. Dels har jag en känsla av att han faktiskt är inkännande med det han uttrycker och säger, dels verkar han ha koll på siffororna. En kunnig kille helt enkelt. Det imponerar i alla fall på mig. Han har revolutionerat finansministerrollen från att vara en tung tråkig och trist institution fylld med domedagsprofetior om behovet av högre skatter till en personligare och gladare roll som uttrycker framtidshopp med ansvar utan att skuldbelägga.
Och dessutom är han så där lagom personlig. En modern man som medger att det är trist att inte ha så mycket tid till familjen och insikten att ett jobb i politiken inte ska vara för evigt. Just den senare insikten tror jag många politiker skulle må bra av att ha. Politiska positioner i toppen ska innehas av nya personer då och då och inte bara kantas av samma personer år ut och in. Det skapar dynamik och vi slipper detta malande år ut och in med en retorik som aldrig byter spår.
Det är därför det nu känns extra sunt med att se Thomas Bodström som verksam advokat, han var också en minister med kompetens inom sitt område. Anders Borg har en gedigen bakgrund utifrån och kan se saker med ickepolitiska ögon och med fackkunskaper. Det kanske är därför man upplever honom som så trovärdig. Han verkar inte bara satsa på politiska poänger utan drivas av sin kunskap om hur ekonomi. Man får en känsla av att de båda bottnar i verkligheten.
Det är ovanligt med en politiker som inte i första hand är politiker och låter som en papegoja utan också som en människa. Jag tycker exempelvis det här med tankarna på att barnen ska få mer pedagogik i förskolan är en utmärkt idé. Kan man sedan få med lite föräldrautbildning på köpet så skulle det inte sitta fel. Då kanske ungarna skulle vara lite mer förberedda när de väl börjar skolan.
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, anders borg, moderaterna, samhälle, nationalekonomi, regeringen,
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
2 kommentarer:
Anders Borg. Kommer osökt att tänka på Gunnar Sträng.
Gunnar Sträng var också lite cool, men jag minns honom inte så mycket var för liten då... och inte så intresserad. Även Feldt är rätt personlig, men det blev han mer efteråt, när han släppte sargen och blev mer privat. Vem kan glömma versen om löntagarfonderna.
***'
Löntagarfonder är ett jävla skit
Men nu har vi baxat dem ända hit
Sen ska de fyllas med varenda pamp
som stött oss så starkt i våran kamp.
Nu behöver vi inte gå flera ronder
förrän hela Sverige är fullt av fonder”
— Kjell-Olof Feldt, 'Alla dessa dagar, s.153
Skicka en kommentar