Eftersom det har blivit så att man egentligen inte kan anlita grannens dotter eller son som barnvakt under en period utan att blanda in skattemyndigheterna idag så upplever många det som konstigt. Ja, det är det också. Gränsen går vid 1000 kronor och vad är 1000 kronor idag jämfört med när regeln instiftades?
Att man betalar skatt för hantverkares eller andra personer som har det utförda arbetet som yrke torde väl vara självklart. När man anlitar företag alltså. Men just de här mer vardagsnära tjänsterna man byter sinsemellan blir det minst sagt lite fånigt att betrakta som en del av den allmänna skatteadministrationen.
"Få svenskar redovisar att de köper tjänster från andra privatpersoner. Det visar att dagens system fungerar illa och behöver ändras. Staten måste inte beskatta alla mänskliga aktiviteter." (DN)
Skatteverket har presenterat lite nya idéer kring det här med skattebefriade tjänster människor emellan. Det känns klokt och bra. För inte är det riktigt sunt när människor kallas brottslingar för att de inte betalat skatt för den barnflicka de anlitade för 20 år sedan och på så sätt jämställs med samhällets kriminella som utan att blinka slår ner pensionärer på stan och tar det de vill ha, oavsett om det är deras eget eller inte.
Det kan heller inte vara nationalekonomiskt lönsamt för Skatteverket att vara inblandad i varenda liten transaktion. I byråkratins namn finns det mycket dumma påhitt, som inte har med den praktiska verkligheten att göra. Skatteverket har förstås räknat fram och baklänges innan de kommer med sina nya rekommendationer om att själva få slippa att hantera alla penningtransaktioner människor emellan. Jag känner en positiv beundran för Skatteverket just nu som själva medger att det inte är nödvändigt att vara inblandad i varenda liten transaktion som sker människor emellan vad gäller tjänsteutbyte. Regler är bra, men det är också nödvändigt att det finns en vilja att ändra på dem om de inte fungerar. Det verkar det göra nu.
Ett exempel på samhällskrångel jag just nu kommer på har visserligen med landstinget att göra. Men är ändå en del av det offentligas administrativa krångel utlagt på allmänheten utan att det verkar som om man funderat över vad det egentligen kostar. Jag har råkat bryta mitt ena ben och behöver kryckor. Dessa kryckor får jag betala hyra för, inget sagt om det. En hundring kostar det.
Men vad det kostar att skicka hem en räkning till mig samt vad det sedan kostar mig att betala den verkar man inte funderat över. Jag har för mig någonstans att hantering av en faktura totalt ligger på 2-300 kronor. Det kanske är en pedagogisk grej förstås att man ska förstå kryckors värde, men det är verkligen en onödig samhällskostnad att hålla på och skicka ut räkningar manuellt. Bättre då att ta 100-lappen direkt vid besöket och kanske skicka räkning till den som av olika anledningar inte kan betala vid sjukhusbesöket.
Mindre krångel är bra. Heja Skatteverket. Som jag skrev tidigare, debatten kring skattemoralen på senare tid har också fört upp en regeldiskussion som är nödvändig för att alla ska ta reglerna på allvar. Det hela kankse bara är av godo på lite längre sikt. Det är inte fel att anpassa kartan till verkligheten istället för att försöka göra tvärtom.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, svartjobb, skatteverket, etik, moral, moderaterna, regeringen, samhälle, fribelopp, skatteplikt, hushållstjänster
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar