Är det verkligen betygen skolan handlar om...

Det som skrämmer mig med skolpolitiken just nu och det gäller både från borgerligt och (s)-hållet är att man hänger upp sig på detaljer som betyg alt. skriftliga omdömen och mobiltelefoner. Det är att inte se skogen för alla träd. Självklart ska det ske kunskapskontroll i skolan, men det måste vara viktigare att se till att ungarna lär sig något än att besluta om metoden att kontrollera om de har gjort det.

Ordning och reda är en självklarhet, ge lärarna lite mer övergripande mandat att hålla ordning än att säga att de får ta mobiltelefonerna. Redan nästa år kanske mobiltelefonerna är utbytta mot något annat. Små hörsnäckor kanske eller helt andra typer av kommunikationsprylar.

Det haltar det här, för mycket QuickFix för min smak. Socialdemokrater och Miljöparti hänger på och vill också diskutera betyg och hur det ska gå till. Det hela känns som en kväll i kommunfullmäktige där man diskuterar placeringen av ett cykelställ i 7 timmar och klubbar igneom kommunens budget på tre minuter.

Samhälls- och skolproblemen är större än ett betyg. Vilket jag iofs inte förstår vad det är för problem med heller, varför är det överhuvudtaget en diskussion om detta? Vad jag vill minnas fick jag själv betyg redan i 2:an och det var då inga problem med den saken.

Kulturbloggen och jag har lite olika åsikter och det piggar alltid upp. Men jag tycker att hennes rubrik säger en del, även om jag uppfattar den på annat sätt. Men en sak är vi överens om och det är att skolan behöver arbetsro. Skolan är en enda stor oroshärd vad det verkar och ingen unge verkar kunna uppföra sig. Vi har ett samhälle som tagit över ansvaret för barnen och inte klarat av det helt enkelt. Föräldrarna är paralyserade och vet inte vad de ska göra, förebilderna - de egna föräldrarna bor i Skåne eller Norrland och man är utlämnad. Jobbet kräver sitt, och man själv kräver sitt och barnen får helt enkelt stå åt sidan. Undra på att de protesterar...

Ordningen och redan måste till innan de börjar skolan så att de redan när de börjar är förberedda för att uppföra sig. Det är där vi måste börja. Före skolan. Socialiseringen in i samhället. I den uppdelning och kategorisering vi har idag mellan barn, ungdomar och vuxna så kommer den kunskapen till korta. Så det är inte betygen som ska diskuteras enligt min mening utan hur samhället ska se ut och där skolan är en delaktivitet. Föräldra- och vuxenkontakterna utanför skolan är oerhört viktiga och vi måste underlätta för dem att utvecklas.

När man läser Carin Götblads artikel idag om hur våldet ser ut bland ungdomarna och att polisen inte har egna resurser att ta hand om detta så känns betygen nästan som en icke-fråga. Det är för lätt att komma undan med det tycker jag. Ungarna skriker efter hjälp. Vi måste ge dem den. Jag önskar mig en mer övergripande barn- och ungdomsdiskussion helt enkelt. Där abdikerade föräldrar återtar tolkningsföreträdet i sina barns liv.

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolan, betyg, kontroll, cykelställsdiskussion, samhälle, moderaterna, björklund, alliansen, regeringen, intressant, våld, polisen