lördag 29 december 2007

Att ställa ultimatum är aldrig klädsamt...

Det mycket viktiga arbetet med att förbättra skolan står alltså nu och faller på en fråga - för (s) tillsammans med lärarorganisationerna ställer ultimatum och det handlar om betygens vara eller icke vara. I debattartiklen står en massa riktigt viktiga saker om hur det står till i skolan idag och de tänker tydligen debattskribenterna bortse helt ifrån om de inte får som de vill. Men får de bara gehör för sitt krav så kommer de att samverka med resten också. Låter som ett moget och genomtänkt förfarande (NOT). Om inte jag får ha din spade få inte du ha min hink...

"Mona Sahlin och lärarförbunden i gemensamt utspel: Dörren står öppen för en bred politisk överenskommelse om nytt betygssystem och ett återupprättat samarbetsklimat i skolan. Skjut upp beslutet om betygsliknande omdömen för 7-åringar. Låt inte den frågan hindra en unik chans för en uppgörelse över blockgränsen om skolan."

Varför inte betrakta betyg som kunskapskontroll... Jan Björklund snackar visserligen om betyg som en lösning för att komma åt flumskolan, jag vet inte riktigt vad han menar med det iofs. Skolans viktigaste uppgift måste vara kunskapsförmedling och att ungarna lär sig något testas genom prov och sen får man veta vad man kan = betyg. Svårare än så är inte den saken. Sen är det möjligt att metoderna för hur detta skall gå till bör förfinas och kanske förändras.

Att få betyg som ger en hint om var förbättringsområden finns har ingen unge dött av.... Att betyg inte skulle ha någon förankring vare sig i skolan eller i föräldramajoriteten som DN-Debattförfattarna påstår skulle jag vilja se siffror på för jag köper inte det uttalandet rätt upp och ned. Man kan alltid ha fel.

(Aftonbladet)

(DN Debatt)
(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

6 kommentarer:

Z sa...

Jag själv ( Z från Svenssons blog ) arbetar i skolan och har pratat med en väldans massa lärare om just denna saken. De flesta är överens om att i så låga åldrar ( alla jag pratat med, faktiskt ) så ger inte betyg någon sorts positiv förändring hos eleverna. Istället ökar det bara stressen, ökar krav som inte borde finnas på så låga nivåer, ökar skillnaderna mellan de elever som kan få hjälp hemifrån och de barn som inte kan det, för att hänga med i betygsprocessen. Sådant kommer för eller senare ändå, men att införa det i självaste grunden till kunskap och -förståelse-, de första åren, där en skolsyn som står för lika värde etc skall ges till eleverna, det motverkar sitt eget syfte.

Och om man läser kursplaner och skolplaner så är faktiskt inte meningen med skolan kunskapsförmedling. Vi sitter inte på massa kunskap som de skall ha när de är klara. Vi sitter på en massa kunskap som vi skall lära dem att förstå och tolka på olika sätt, kritiskt granska och själva sätta sig in i. På det sättet skapar vi demokratiska medborgare, inte genom att pränta in massa kunskaper som testas genom 12 års skolgång, varje år, samma saker, bara lite mer avancerat. På gymnasiet så är betygen det enda elever bryr sig om, det börjar sprida sig till högstadiet - vill vi verkligen lära barn från 7 år att värde sitter i ett betyg, att skolan handlar om att skaffa sig ett bra omdöme?

Dessutom måste jag kritisera ditt val av "ultimatum". Jan Björklund är väl den som ställer ultimatum? "Jag tänker införa betyg eller liknande från 7 års ålder. Jag skiter i vad ni säger". De andra, som faktiskt vet någonting om skolan och lärares vardag till skillnad från vår kära minister, ber honom endast att skjuta upp beslutet, inte ens att avfärda det. Det låter inte som ett ultimatum, de säger bara att den kan komma att hindra en unik chans, just för att hans förslag är så uppåt väggarna galet att inte något av facken kan gå med på det. Dessutom ökar det lärarnas börda något enormt från de lägsta klasserna, att hela tiden behöva fokusera på hur bra barnen klarar sig i olika test istället för att hjälpa med inspiration och stärka de som är svaga. Då krävs det helt plötsligt extra personal som skolorna inte har råd med eftersom de inte får ha några onödiga utgifter. Så delas befolkningen upp ännu mer och klasssegregeringen fortsätter.

Mary X Jensen sa...

Tack, intressant inlägg Z...

Ordet kunskapsförmedling var fel använt av mig. Jag menar det du beskriver.

Vad gäller ultimatum så är det lika puckat vem som än ställer det. För min egen del tycker jag att Björklund är väl instrumentell i sin framställning av skolan och har någon slags övertro på miltära metoder.

Vad gäller betyg så har jag mina egna kvar från småskolan, jag minns dem som väldigt spännande...

Jag tror att man ska lyfta bort sig från ordet betyg och kalla det kunskapskontroll ist ället och som jag skrev formen kanske ska utvecklas.

Jag jobbar inte i skolan men jag har en mycket gedigen utbildning i pedagogik och ämnet intresserar mig väldigt mycket. Om politikerna slutade tjafsa och satte ungarna i främsta rummet så vore det allra bäst tycker jag.

Z sa...

Tack själv för ett bra svar! Och på en punkt håller jag definitivt med: Det bästa vore om politikerna slutade tjafsa och satte ungarna i främsta rummet. Tyvärr har jag nog en annan tolkning av det.

Enligt mig måste skolan få kosta pengar. Skolor skall inte behöva gå med ekonomisk vinning och skall inte drivas som företag, istället bör vi avskaffa det ekonomiska stöd som friskolorna får, som de ofta använder bort ( iallafall i Göteborg ) på ett fåtal elever eftersom de inte får några sökande. Vi borde satsa de pengarna på att förbättra alla kommunala skolor till en likvärdig nivå och låta eleverna få kosta lite mer. Vi har många saker i Sverige som bekostas ( t.ex höga politikerlöner bland annat ) av skattepengar som borde gå till skolorna, utan att behöva höja skatten, eftersom det säkert inte är så populärt för er ;)

Anonym sa...

Som jag skrev i en kommentar till ett inlägg i ämnet:
http://christermagister.blogg.se/1194935204_skolpolitik.html

"Varför lärare ofta är emot betyg (sammanfattning):

Det tillför ingenting. I dag har vi samtal med alla elever och föräldrar varje termin. Där går vi igenom hur eleven ligger till i varje ämne och hur han/hon kan förbättra sig. Vi skriver en "individuell utvecklingsplan" där de viktigaste punkterna finns med. Om en elev inte uppnår målen i ett ämne skrivs även ett åtgärdsprogram i det ämnet där vi specifierar vad som fattas och hur vi kan sammarbeta för att eleven ska nå målen.

Det här tycker jag är tydligare än ett betyg. Det enda ett betyg skulle tillföra är en gradering av eleverna som når målen ("vem är bäst"?) och det tycker jag är olämpligt.

Som jag skrivit tidigare; betygsförespråkarna verkar tro att lärare är emot betyg för att det skulle vara jobbigt att genomföra, men så är det inte alls. Problemet är att det är dessa enkla "lösningar" som får uppmärksamheten och resurserna! Det är en billig politisk poäng och jag undrar ofta hur det kommer sig att inte folk blir misstänksamma när det i första hand är folk som inte är insatta i skolan som förespråkar betyg."

Mary X Jensen sa...

Det var som jag skrev i ett senare inlägg, det om flumskolan.

Diskussionen borde inte fastna på begreppet betyg. Det innehåller olika mening beroende vem man talar med.

Anonym sa...

Ok, jag läste inte det först, kom direkt till det här inlägget via en länk.

Som du säger så är ju det viktiga att eleverna når målen. Det är självklart viktigt att informationen mellan lärare och föräldrar fungerar, men betyg... Vad ska man säga till en sjuåring som inte lärde sig läsa första terminen? "Nu jäklar måste du ligga i annars är din framtid förstörd!"