Halva rubriken ovan är knyckt direkt från den moderate riksdagsmannen Karl Sigfrids blogg. Han reflekterar över boken "Varför dog Bellman" som skrivits av Göran Hägg. Här finns bäring på fildelning och upphovsrätt.
"En annan poäng – avsedd eller inte – är att det fanns kreatörer som blev förmögna på att roa folket även före upphovsrättens tid. William Shakespeare blev rik genom att sätta upp sina dramer på en egen teaterscen" (Karl Sigfrid)
Allt är i en enda röra just nu. Vi måste reda ut det här på något sätt.
Det handlar om ungdomar som fildelar och därför skall sättas dit. Det handlar om grova brottslingar som måste sättas dit. Det handlar om terrorister som ska avslöjas. Det handlar om kontroll. En kontroll som i princip betyder att lagen om brevhemlighet sätts ur spel fast nu på den elektoniska arenan. Vad jag vet så har ännu ingen hittat på att Posten skall öppna och läsa alla brev som skickas för att inte tala om det vi säger till varandra på tumanhand.
Läs detta och fundera över konsekvenserna av hur det blir om polisen på egen hand ska kunna kolla IP-nummer som de inte riktigt vet hur de fungerar. Däremot att polisen ska ha arbetsmetoder som fungerar är en annan sak. Men detaljnivån. Borde inte detta nedan gälla även för elektronisk kommunikation? Datorkommunikation är modern form av brev och paket, eller hur?
Skydd för förtroliga meddelanden
I 15-17 § föreskrivs om säkerställande av brevhemlighet och språkliga rättigheter i postverksamhet, tystnadsplikt för anställda vid ett postföretag eller ett företag som med stöd av avtal med ett postföretag tillhandahåller ett postföretags tjänster och om rätten att öppna försändelser.
Det är nödvändigt att ta in denna typ av bestämmelser i en lag som reglerar postverksamheten för att säkerställa den i 10 § grundlagen tryggade hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden och de språkliga rättigheterna enligt 17 § grundlagen.
Bestämmelserna om brevhemlighet i 15 § 1 mom. och 16 § måste bedömas med tanke på det grundlagsfästa skyddet för hemligheten i fråga om förtroliga meddelanden. Denna hemlighet säkerställs generellt i 10 § 2 mom. grundlagen, trots att brev och telefon nämns särskilt som de oftast förekommande formerna för förtroliga meddelanden i praktiken. Bestämmelsens primära syfte är att skydda innehållet i ett förtroligt meddelande för utomstående. Men den skyddar också identifieringsuppgifterna om avsändaren och mottagaren samt andra uppgifter som kan vara av betydelse för att bevara meddelandets förtrolighet (se RP 309/1993 rd , s. 58/I och GrUU 47/1996 rd ).
Av dessa orsaker är det motiverat att justera 15 § 1 mom. och 16 § så att lagen utöver brevhemligheten också skyddar hemligheten i fråga om andra förtroliga meddelanden. Begränsningen i 15 § 1 mom. att skyldigheten att hemlighålla ett meddelande bara skulle gälla brevförsändelser bör strykas.
Det föreslagna förbudet i 17 § 1 mom. innebär att ett postföretag inte under några omständigheter får öppna ett slutet brev. Beslutet är oklanderligt med tanke på 10 § grundlagen.
Enligt 17 § 2 mom. får ett postföretag öppna ett postpaket i de situationer som nämns i 1-3 punkten. I 3 mom. föreskrivs om förfarandet när postpaket öppnas.
Utskottet omfattar regeringens syn i motiveringen (s. 27-28/II-I) att utgångspunkten är att ett postpaket innehåller gods, som inte i sig bör kunna betraktas som ett förtroligt meddelande på det sätt som avses i grundlagen.
För att skydda hemligheten i fråga om brev och andra förtroliga meddelanden som ett paket möjligen innehåller är det å andra sidan på grund av 10 § 2 mom. grundlagen nödvändigt att det föreskrivs tillräckligt exakt om rätten att öppna paketet. Denna rätt bör få utövas bara i de fall som anges i lagen och endast när det är en nödvändig åtgärd i ett acceptabelt syfte att paketet öppnas. Utskottet menar att förslaget uppfyller dessa villkor. Det är viktigt att 17 § 3 mom. föreskriver om särskilda förfaranden som kan garantera rättsäkerheten vid öppnandet. De som är med om att öppna ett paket står under straffrättsligt tjänsteansvar. Utskottet understryker att öppningsförbudet i 17 § 1 mom. också gäller ett slutet brev som kan finnas i postpaketet.
Vidare poängterar utskottet att bestämmelsen i 15 § 1 mom. om postföretagets skyldighet att trygga hemligheten i fråga om brev och - som ovan har sagts - andra förtroliga meddelanden inskränker rätten att undersöka innehållet i ett postpaket. Till dessa delar kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning. (Källa Riksdagshandlingar)
Personlig integritet var ordet.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, övervakning, polisen, polisarbete, IP-nummer, internet, internetövervakning, moderaterna, beatrice ask, regeringen, 1984, personlig integritet, integritet, intressantavlyssning, internetleverantörer, polis, personlig frihet, samhälle, alliansen
Läs även andra bloggares åsikter om brevhemlighet, postlagen
6 kommentarer:
Och på årets näst sista dag nominerar jag dig härmed till "årets bästa rubrik". Inlägget var inte fy skam heller.
Tack ska du ha. Men rubriken är delvis knyckt från Karl Sigfrid... "Give cred where cred is due" som det heter.
Det handlar om ungdomar som fildelar och därför skall sättas dit.
Vilket är konstigt eftersom fildelningen inte skadar någon, mer än i Pontens fantasi.
Det handlar om grova brottslingar som måste sättas dit.
Grova brottslingar använder PGP och andra krypteringsverktyg, som gör avlyssningen omöjlig.
Det handlar om terrorister som ska avslöjas.
Vilket också är lite lustigt, för antalet verksamma terrorister i Sverige är inte direkt högt. Genom att lägga samma resurser på andra brott skulle de göra en aning mer nytta.
Det handlar om kontroll.
Precis. Både från mediabolagens och politikernas håll, vilket är en synnerligen otrevlig tanke.
De tre första punkterna är alltid argumenten - det senaste talas det bara om oss som är emot hela spektaklet...
Det som sker i förlängningen.
vakna
läs boken
vilken bok menar du? jag hänvisar till Karl Sigfrids artikel...
Skicka en kommentar