Moderaternas Per Schlingmann menar att "väljarna röstar alltid på framtiden" och han får medhåll av PJ Anders Linder i dagens ledare i SvD. Jag vill höja ett litet finger här och menar att det inte får glömmas att vi alla i allra högsta grad lever i nuet. Sen är sen men NU är det viktiga.
Det är idag vi vill ha resultat, inte senare. Det är också en högst viktig variabel att ha med i det långsiktiga arbetet, om vi bara talar om nu utan att handla och bara hänvisar till senare så skapar det en viss uppgivenhet. Så handling idag och tankar om i morgon måste kombineras på ett tydligt sätt. Tillsammans med en beskrivning om VARFÖR vi gör det vi gör, vad är målet och visionen med det. Självklart röstar väljarna på framtiden, men alla vill att det ska hända saker nu också, så att det känns att det var rätt röstat förra gången. Allt hänger ihop, då-nu-sen.
Jag sympatiserar med tanken på att få fler historier berättade om hur det ligger till här och där. Den typen av scenarios som statsministern berättar om att han träffat på vid sina resor runt om i landet är alla var och en för sig en bra grund för frågor att ta avstamp i för framtida politiska beslut.
Men när statsministern uttrycker sig så här ”jag går sida vid sida med folket, vars förtroende jag bär” (SvD 24/12) så finns det de som hajar till. Peter J Olsson som är politisk redaktör på Kvällspressen gör det, P J Anders Linder på SvD gör det senast i dagens ledare. Själv tänker jag, men skärpning statsministern! Tänk på vad du säger och kanske än mer hur du säger det. Jag betraktar uttrycket som en felsägning och att användningen av ett högtidligt språk kan bli lite tokigt. Jag hoppas att jag inte är naiv, för om meningen ska tolkas bokstavligt har vi problem med statsministerns förhållande till verkligheten. Så vill jag bara inte tro att det är.
Min önskan inför nästa år är att regeringen ska bli bättre på att förklara VARFÖR. Ingen har tillgång till andras tankar därför blir det inte tydligt. VAD man gör och HUR man gör är klart idag, men VARFÖR saknas. Det behövs en flödig bild av hur ett framtida Sverige ser ut och det måste starta i nuet.
Didaktik - läran om undervisning. VAD HUR VARFÖR
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, regeringen, per schlingmann, fredrik reinfeldt, didaktik, väljare, samhälle, intressant, 2008
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
1 kommentar:
Du har rätt i att väljarna inte alltid röstar på framtiden. Ett val kan vinnas eller förloras. Det senaste valet vanns inte av alliansen. Det förlorades av (s). Inom (s) skylls det på att Persson var tondöv. Resten av (s) hade ingen avvikande åsikt när det begav sig, eller, ännu värre, vågade inte ge uttryck för en. Var det inte KGB(ergström) som uttryckte det som att det var tjänstefel av en sittande statsminister att förlora ett val i det konjunkturläge som var vid valet. Persson ansåg uppenbarligen att det inte var möjligt att förlora valet och Bill & Bull, nej ursäkta (s), jam(s)ade bara med.
Nu skriver pressen ständigt om hur alliansen inte får betalt för den goda konjunkturen. Varför skulle de få det? Väljarna har nog insett att det lika lite är alliansens förtjänst nu som det var (s) förtjänst vid valet.
Nästa val kan alliansen vinna eller förlora. (s) har redan bestämt sig för att alliansen kommer att förlora så de behöver inte anstränga sig för att vinna. Några enstaka minor kan (s) behöva desarmera, som skolan, men annars verkar linjen vara att alliansen ska implodera.
Denna passivitet är alliansens bästa tillgång just nu. Lägger man sig på försvar tidigt i en match där man leder stort är det ofta svårt att ställa om till offensiv om motståndaren kommer ifatt och kvitterar.
Men här räcker inte en vision om framtiden. Här krävs hela historien: VARFÖR något måste göras, HUR man bäst åtgärdar det, VAD det innebär för framtiden. Med dina versala ord.
Om Reinfeldt & folket kan jag bara säga att det gav Stalin- och Maovibbar.
Skicka en kommentar