Familjen var på väg till svärföräldrarna. Vi stannar för att tanka, jag träffar på en bekant och kliver ur bilen för att prata lite medan det tankas. Hur det nu är så var det varmt så jag och min bekant bestämmer oss för att köpa glass och kliver in i butiken, pratar lite och väljer i GB-disken.
Döm om min förvåning när jag väl kommer ut, ty då har maken åkt i väg. Med bilen och med barnen i baksätet. Jahaja, där står jag med smältande glassar i den randiga papperspåsen. Detta var före mobiltelefonernas tid så ni kan tro att det blev lite panik där. Mackens läge var inte direkt centralt.
Var är mamma undrade barnen i baksätet och hoppsan maken vände och körde tillbaka för att fiska upp mig. På det hela så tog det säkert inte så lång tid, men jag var förbannad så att stickor och strån rök. Att han kunde glömma mig!!! Ofattbart...
När vi kom fram till svärföräldrarna var vi fortfarande osams förstås. Min svärmor försökte lugna det hela och fällde kommentaren för att försvara sin son - Men Nils tycker ju inte om glass... Det satte en viss standard på den helgen kan jag lova.
Detta hände när jag var ung och allmänt ilsken och obalanserad och hade korta perspektiv - idag skrattar vi gott åt denna historia som verkligen inte var något annat än brist på kommunikation. Jag kanske kunde ha meddelat att jag klev ur bilen och försvann in på macken för att köpa glass och maken kanske kunde ha kollat att jag satt bredvid. Men va falls...
(Aftonbladet)
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
2 kommentarer:
Haha, ja man tycker att det vore uppenbart att man märker om det sitter en brevid eller inte. Rolig historia självklart.
Haha! Helt underbart....din man måste vara släkt med min man :) Roligt i efterhand men usch så arg man är just då!!!!!!
Skicka en kommentar