Kanske lurad på konfekten...

Längtan efter att stå på scen har varit alltid varit stark för vissa personer, se på mig... Vill ni se en stjärna se på mig... Men när strålkastarna släckts blir det tämligen tomt och man kanske ångrar att man var med överhuvudtaget. Det visar sig att det inte är särskilt många som klarar av en karriär och kan upprätthålla sin status som Idoler...

En sak har de i alla fall fått lära sig Idoldeltagarna och det är att ta kritik från domarna som varit fullständigt hänsynslösa i bland. Det har hört till programmets "format" och man kan gilla det eller inte. Men jag tycker nog att det är väl hårt att lära sig på detta sätt. Att bryta ner förväntansfulla människor offentligt inför publik är inget annat än mobbning. Jag hoppas att det finns psykologhjälp att få sen när ridåerna gått ner och man är utlämnad till sin egen ångest. Det ska tas på allvar, det handlar om personlig integritet och kanske nedbruten självkänsla för vissa.

Visserligen är deltagarna väl medvetna om reglerna och hur det går till säger i alla fall producenterna. De har skrivit under kontrakt och måste stå ut säger jag. Tror nog att längtan efter att stå på scenen suddar bort tanken på juryns hänsynslösa kommentarer. Det gäller nog inte mig tänker man och så står man där och blir förödmjukad inför publik. Smärtan kan jag bara tänka mig, för självinsikt och distans till den egna personen är det inte många av deltagarna som hunnit få ännu.

"Peter Swartling, juryordföranden i Idol, konstaterar att det inte är så lätt för idoldeltagarna efter att tv-lamporna slocknat. "De har det och har fått en enorm exponering. Förutsättningarna är extremt goda men en långsiktig karriär kräver ofantligt mycket kring artisterna som bra låtar, marknadsföring, managers och massor av vägval..." (SvD) Enligt Swartling så satsar inte musikindustrin så mycket på just Idolartisterna. Så det blir en kortsiktig påscenenupplevelse för många av deltagarna. I USA är Idol jättestort för musikindustrin, men inte här i lilla Sverige.

Det finns undantag. Lilla söta Måns Zelmerlöw hade ju turen (och skickligheten förstås) att vinna Let´s dancetävlingen ungefär samtidigt med Idol så han fick dubbel förstärkning utöver att han har någon sorts stjärnögestatus som jag tror många gillar. Killen visar glädje helt enkelt. Det är tunnsått med personer som ser så genuint glada och gulliga ut som han gör. Väcker antagligen modershjärtat här...

Men låt oss önska Marie Picasso lycka till framöver och även Amanda förstås..., och så får vi hoppas att de nu inte blir allför lurade på konfekten.

(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om idol, maria picasso, förnedringsTV, mobbning, musikbranschen, amanda,