Naturen är inte sådan att det går att reglera vem som ska bli förälder eller inte. Ibland är det synd. Att läsa om barnmisshandel var och varannan dag kostar på. Man vill bara gråta. De små barnen får alltid sitta emellan när de vuxna barnen inte har ordning på sina kontroller.
Återigen, det saknas någon slags grundläggande utbildning om hur vi ska bete oss mot varandra överhuvdtaget här i världen. Tänk om man kunde kontrollera blivande föräldrar på samma sätt som den eklut adoptivföräldrar får gå igenom. Det verkar iofs inte alltid vara lyckat det heller och inte möjligt att genomföra,men tänk om.
Däremot kunde man väl se till att det kostar och svider rejält att vara dum emot sina barn. Exempelvis om man bryter armen på sitt barn så borde man få sin egen avbruten. För den pappa som misstänks har brutit armen nio gånger på sin baby skulle det antagligen kännas rejält. Jag är inte helt allvarlig i detta förstås, men tänk tanken. Det du gör mot mig ska jag också göra dig. En del personer verkar inte förstå något annat än konkreta exempel. För intelligensmässigt borde väl vem som helst begripa att man inte ger sig på en baby eller någon som är mindre än man själv överhuvudtaget.
Tyvärr så kan barn fara illa ganska länge och de används till och med som något slags terepeutiskt verktyg för trasiga föräldrar. Det kan inte vara lätt att vara barn.
(SvD)
(Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, barn, barnmisshandel, trygghet, föräldraroll, samhälle
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar