Fildelning är verkligen en het fråga...

I en demokrati har alla rätt att yttra sig, man har också rätt att få vara anonym. Den personliga integriteten är viktigast av allt vi har i vårt samhälle. I den heta diskussionen kring fildelningens avkriminaliserande finns det starka krafter som gärna ger upp vår personliga integritet för att upprätthålla film- och musikbranschens intressen. För vad tänker Otto von Arnold, kd när han i en artikel i SvD uttrycker sig så här:

"– Man kan inte börja släppa efter i den här frågan, vi måste värna om upphovsrättsinnehavarna. Samtidigt kommer lagstiftningen att behöva justeras och lösningar måste även komma från branschhåll."

Han säger upphovsrättsinnehavarna vilket då i princip är film- och musikindustrin. Upphovsmannen är en enskild person som ofta sålt sina rättigheter till upphovsrättsinnehavaren. Eller har jag fel där? Nej. Hur mycket får en artist, upphovsmannen, per sålt album? Det kostar kunden runt 200 kronor i butiken. Upphovsmannen kanske får 20% om det går bra.

Är det verkligen upphovsmannen vi skyddar genom att avstå från att fundera kring upphovsrättigheter och stoppa den moderna tekniken möjligheter att nå ut? Album är inte det enda sättet för en artist att tjäna pengar. Många nya artister upptäcks tack vare internet. Det finns också tankar kring att människor konsumerar mer musik tack vare att det går att ladda ned musik och lyssna på den. Att vissa skumrasktyper laddar ner, kopierar och säljer produkter ska väl ändå inte betyda att vi alla som inte gör det ska bli kollektivt bestraffade och fråntagna vår rätt att vara anonyma?

Otto von Arnold säger dock i Brännpunktartikeln att lösningar måste komma från branschen som är berörd av det hela. Om den saken hör vi mycket lite. Så ibland undrar man om det pågår en pseudodiskussion här bland människor som tagit till sig och blivit övertygad av lobbande verksamhet. Jag är övertygad om att film- och musikbranschen har en hel del på gång för att säkra sina vinster även på annat sätt. De sitter inte med armarna i kors och väntar på lagstiftning. Vi borde avkräva dem på besked. Ty det finns tendenser som visar på att branschen håller på och tar sig upp ganska bra igen och då kanske det har stiftats lagar i onödan.

Men vem vet kontrollen kanske har helt andra syften än det som skyltas? Bloggaren Alter Ego resonerar kring huruvida vi redan idag är mer kontrollerade än vi kan ana och fäller en tanke om att det är därför vissa politiker vill ändra lagen. Hoppas att det är fel.

Tretton moderata riksdagsmän gick ut och talade för en förändrad upphovsrättslag och avkriminalisering av fildelning här i veckan. Idag går nio andra moderata riksdagsmän till motangrepp i en debattartikel. Var det någon som sa att det inte är högt i tak hos moderaterna? Detta är dock en viktig fråga som naturligtvis måste ventileras utifrån olika vinklar. Framförallt måste vi reda ut vilka perspektiv vi utgår ifrån. För de skiftar och alla slåss för sitt. På något sätt känns det som om man inte ser skogen för bara träd. Det är därför det behöver diskuteras.

I dagens artikel kan man läsa:

”Man bör inte blanda ihop sin rädsla för övervakningssamhället med en grumlig syn på den grundläggande äganderättsfrågan” skriver bland andra Mats Johansson på debattsidan Brännpunkt.

Partiet är alltså djupt splittrat i frågan. Ena sidan poängterar vikten av att upprätthålla lag och ordning, den andra trycker på liberalismen och rädslan för ett övervakningssamhälle." (SvD)

Det är precis just det man måste göra, blanda ihop sin rädsla för övervakningssamhället med annat. Det är när vi är nöjda och likriktade som vad som helst kan hända - det gäller att förstå och framför allt bry sig om det framväxande kontrollsamhället och vad det innebär för ett sådant om man släpper internetleverantörer och andra intressenter fritt fram i våra datorer.

Enligt förslag så ska musikindustrin kunna begära uppgifter från internetleverantörer vilka IP-nummer som fildelar mycket och enligt andra förslag så ska polisen sitta och kolla IP-nummer godtyckligt utan att det ens finns någon misstanke mot den som man tror innehar specifikt IP-nummer, något som man faktiskt inte ens kan veta. IP-nummer är inte som personnummer kopplat till en person. Det tycks råda en okunskap om detta.

"Exakta regler för vad som får övervakas behövs inte heller. ”Signalspaning innebär att man söker efter det i förväg okända” skriver regeringen lite poetiskt. Men ingen orkar spana efter den rättssäkerhet som flytt." (Jenny Nordberg i SvD den 19 februar 2007)

Mats Johansson verkar ha en ganska gammalmodig syn på hur det fungerar numera. I Almedalen var han med på ett seminarium där han ansåg att bloggar borde förbjudas, han protesterade när vi skrev om det och jag bad om ursäkt. Samtidigt hänvisar jag till att han 2006 skrev om hur "massförströelse hotar Sveriges medielandskap" där han framför sin syn på yttrandefriheten så här:

"Allt var förvisso inte bättre förr, men i dystopin ser vi framför oss de bildade välskrivarnas berättande göra sitt slutliga uttåg från redaktionerna till förmån för billigare substitut som hämtar sina referenser främst från privat filosoferande över latteglaset på senaste kändiskaféet."

Han gillar alltså inte riktigt det här att det sitts och tycks utanför tidningsredaktionerna så det kanske trots allt ligger en del i det som sades i Almedalen. Jag var inte där, men det var andra, bland annat Emma från opassande. Jag kan förstå hur han tänker, man har som redaktör inte alltid längre sista ordet utan tvingas ibland att försvara sina åsikter. Idag krävs interaktivitet.

Vad gäller de "bildade välskrivarna" så vill jag påpeka att jag själv har både en gedigen akademisk grund och ett aktivt yrkesliv som journalist. Detta delar jag med väldigt många bloggare idag men det är absolut inte en nödvändighet att man har den bakgrunden för att få uttala sig, många är kloka utan utbildning och kan vara nog så bildade ändå. Alla får uttala en åsikt i ett demokrati, så kom inte och kalla oss för massförströelse. Dessvärre säger uttalandet en del om synen från vissa på demokratins möjligheter att fritt få uttala sina tankar. Det stör ordningen.

Jag tycker att man ska ha detta i bakhuvudet när man hör personer uttala sig om att det inte är så farligt med kontroll. Personligen är jag absolut inte emot upphovsmannens rätt till sina verk, däremot mot upphovsrättsinnehavarens möjligheter att påverka den personliga integriteten genom att kräva att de får öppna min post. Brev och datafiler är det som kan och ska jämföras.

Det finns inte bara en lag om upphovsrätt det finns också en postlag om bl.a "Brevhemlighet" som innebär att Posten absolut inte får sitta och öppna kuvert som de tycker ser misstänkta ut. Det är det senare som förslagen om övervakning av IP-nummer handlar om. För man kan jämföra ett IP-nummer med ett slutet kuvert och fråga sig - vill vi att Posten godtyckligt ska öppna våra brev?

Det finns två saker som man särskilt bör peka på nu och det är att ny teknik inte ska stoppas utan utvecklas och att underhållningsbranschen inte ska sätta agendan för vad den personliga integriteten ska innebära. Kvällspostens politiske redaktör skrev en artikel om kontrollsamhället ur ett helhetsperspektiv som ger en intressantbild av det som är på väg att hända. Upphovsrättslagen kanske ska ses över, det behöver väl inte betyda att den försvinner?

Det är bara i frågan om den personliga integriteten man ska hålla sig i sargen enligt min mening som jag lyckligtsvis kan uttrycka här i min egen blogg. I alla fall än så länge. Hur det ser ut framöver vet man aldrig - det är en otäck känsla. Å andra sidan så har jag suttit framför min dator sedan början av 80-talet men jag har aldrig fildelat olagligt material. Räcker det att jag försäkrar det så här skriftligen eller måste all min korrespondens kontrolleras?

(SvD)

(SvD)

Läs vad andra bloggare tycker: politik, fildelning, musiknedladdning, övervakning, avlyssning, moderaterna, samhälle, elektronik, integritet, personlig integritet, anonym, internet, media, upphovsrätt, musik, film, regeringen, karl sigfrid