Att ungarna, för de är inte annat än ungar när de är 16 år, som var inblandade i Kungsholmsmordet redan samma vecka som de blir utsläppta är ute och slåss igen är helt ofattbart. Den här gången har någon gett sig på en tjej vad jag förstår. Hjältemodigt - NOT...
De inblandade klagar och skyller på varandra nu. Men grejen är den att de här grabbarna som just suttit inför rättsskranket skulle inte ha varit ute överhuvudtaget på nattkröken. De skulle ha suttit hemma framför TVn med en skål popcorn och hållt sig lugna. De har redan konsekvenser att ta av tidigare handlande. Frågan som PJ Anders Linder ställer är - Vad gör de ute? Ja, vad gör de ute överhuvudtaget, det kan man verkligen undra.
Skruvar är lösa någonstans av någon anledning. Det gäller att skruva fast dem och med rätt skruvmejsel. Är det någon som har en verktygslåda?
Till och med advokaten uttalar sitt missnöje och de brukar alltid hålla sina klienter bakom ryggen. Så det här är allvarligt.
Men snälla ungar ta och kalmera er nu, ni ligger illa till som det är ändå. Det är dessutom självförvållat och går inte att skylla på andra.
ALLA borde läsa Berger&Luckmans bok Kunskapssociologi - Hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet.
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kungsholmsmordet, misshandel, våld, polis, föräldraansvaret, regeringen, ungdomsvåld, moderaterna,
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
5 kommentarer:
Men snälla ungar ta och kalmera er nu, ... Det är dessutom självförvållat och går inte att skylla på andra.
Det är nog tyvärr just det de kan, skylla på andra, just eftersom de är barn. En vuxen däremot måste alltid ta ansvar för sina handlingar. Stökiga barn är aldrig barnens fel, det är ett vuxenproblem. Tonåringar skall vara stökiga, de skall sätta sig på tvären. Tonåren är den sista trotsåldern innan man blir vuxen, och det stökiga är ett testande av gränser i livets skola. De man skall skylla på är vuxenvärlden som inte funnits där och satt gränserna i tid. När detta görs i tid, så räcker det med ett - Hallå där! Man behöver inte heller vara det minsta auktoritär om det bara görs i tid. Det viktiga är att det finns vuxna som tar sitt ansvar som vuxen och inte skyller ifrån sig, då kommer barnen inte heller att göra det när de närmar sig vuxen ålder och måste börja ta ett ökat ansvar. Kom ihåg: Barn gör inte som man säger, de gör som man gör.
//steelneck
Jag tänkte i och för sig drämma till föräldrarna i min artikel, men avstod för att vara lite vänligare på något sätt.
Uppenbarligen så behövs det lite tuffare tag av föräldrarna här och andra vuxna i omgivningen kanske.
Föräldrar måste bli mer närvarande i barnens lkiv, det är helt klart. Men man måste kanske vara lite försiktig med var man lägger skulden. Eftersom erfarenheten säger attd en lätt hamnar på fel ställe.
Så nog tycker jag att det är rätt att även säga till ungarna... Jag gör det i föräldrarnas ställe kanske man kan säga.
SOm sagt jag själv var en ganska militant morsa som till och med hämtade barnen om de int ekomhem i tid. Det var inte populärt det kan jag lova. Men det har blivit folk av dem somman brukar säga.
Hmm... Jag tänkte förekomma precis ditt svar till mig, men jag glömde det när jag skrev mitt svar. Så jag förtydligar. Ja, föräldrarna är en del, men bara en del. Dessutom en allt mindre del ju äldre barnen är (och skall så vara). Det handlar ofta om hela den vuxenvärld som finns kring barnen. Allt från föräldrar och släktingar till grannar, lärare, busschaufförer, butiksanställda, Svenssson o Johansson på stan osv.. Jag känner inte till ett dugg om fallet i fråga, men jag gissar att det handlar om förortsungar med tämligen lite vuxenvärld runt om kring sig, och där det ändock funnits vuxna har de vänt dem ryggen - de vuxna tog inte sitt ansvar, och då skall man inte förvånas när ungar gör detsamma. När detta sker så är det gängen som tar över tillrättavisandet, och vi ser hur det funkar.. Om föräldrarna lämnas ensamna av omvärlden, så kan uppgiften lätt bli dem övermäktig, för det räcker inte med mamma o pappa i konkurrensen med allt annat som pockar på ett barns uppmärksamhet. Än värre givetvis om föräldrarna drabbats av egna problem och har fullt upp med sig själva.
Tänk dig en liten by, en gata och några hus, kanske 200 innevånare. Där finns en stark social kontroll, oftast av det goda slaget där man bryr sig om varandra. Busar barnen för mycket så säger grannen ifrån om inte föräldrarna gör det. På sådana ställen blir inte barnen till, t ex. alkoholister per automatik till ligister när de kommer i tonåren, vilket mycket oftare är fallet i miljonprogrammen kring våra storstäder.
Men var denna skillnad mellan framförallt stadens förorter och byar har sin grund vet jag inte riktigt. Bristande gemenskap kan vara en stor orsak, men hur bristen uppstår vet jag inte riktigt. Jodå, jag har personliga erfarenheter av båda levnadssätten.
Så visst gör du rätt när du säger till ungar, det skall du ha heder för. Du tar ditt ansvar som vuxen helt enkelt. Att sedan ungar i sisådär 12-års åldern sedan fräser ifrån något om Gubb- eller Kärring-djävel det hör bara till, bara lite ånga som pyser ut, och är samtidigt ett bevis för att spiken tog där den skulle. Jag tror sådant här är långt mer fostrande än vad vi överlag vill tro.
//steelneck
Alla borde läsa Berger&Luckmans bok The Social Construction of Reality... (Kunskapssociologi som den heter på svenska) - då börjar man förstå ett och annat som inte förut stod helt klart.
Jag säger bara så här. OM något hände mig eller de mina så inte skulle jag vända mig till svensk "rättvisa". Jag skulle ta saken i egna händer. Och med allt som sker tror jag att fler tänker så.
Skicka en kommentar