Att Pär Nuder nu ersätts av Thomas Östros känns inte särskilt överraskande. Vad blir skillnaden egentligen? De är båda genuina socialdemokrater och har funnits med ett tag. Om Mona Sahlin jobbar bättre med Thomas Östros än med Pär Nuder så är det hennes sak. Självklart ska man välja den man fungerar bäst ihop med.
Man kan tänka sig att hon nu snabbt gjorde sig av med en konkurrent också. Pär Nuder var Göran Perssons påläggskalv och man kanske kan utgå i från att han därför har ett visst stöd i organisationen. Mona Sahlin fick själv smaka på att bli utputtad som statsministerkandidat inför öppen ridå och ett otroligt tarvligt mediadrev i kombination med egna tillkortakommanden.
Vem vet kanske att Nuder var drivande bakom att få hemme att stupa förra gången till förmån för Göran Persson, och får igen nu? Helt fria spekulationer från min sida. Men det sker alltid så mycket bakom kulisserna överallt så det finns alltid anledning att fundera över vad som egentligen gäller.
När nu Thomas Östros träder in på banan så slår det mig hur få personer det är som skjutsas runt på de politiska posterna. Tidigare var det Bosse Ringholm som fick träda in på alla vakanta ministerposter och Thomas Östros tillhör också de gamla veteranerna. Är det en utarmning av politiker vi ser här? Finns det inte andra kandidater, är det tomt i förrådet?
Det spekuleras i att Thomas Östros bättre än Pär Nuder skulle matcha finansminster Borg kompetens- och kunskapsmässigt i ekonomiska frågor. Ja, kanske det... Min egen favorit är dock Anders Borg. Han har charm, personlighet och kunskap och låter inte som en sönderspelad grammofonskiva.
Det är något konstigt med vissa politiker, särskilt (s) - politiker men inte bara dem. De börjar låta på ett speciellt sätt allihop. Samma tonfall, lite stelt leende och ögon som inte hänger med. Det känns mer inlärt än naturligt och det kanske det är också. Alla vet hur lätt det är att börja härmas.
(SvD)
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, anders borg, pär nuder, thomas östros, socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, samhälle, statsfinanser
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
2 kommentarer:
Problemet med politikerkasten är att alla, oavsett parti, ska sätta partiets åsikter före sina egna. Det gör att alla låter lika. Det gäller ju att rapa upp vad partiet säger, inte vad man en gång engagerade sig för.
Under en lång vandring från ungdomsförbundet kan man kvalificera sig för högre poster i utbyte mot sin själ.
Man måste lära sig att tålmodigt argumentera för partilinjen även om man inte tror på den.
Ett förslag från motståndaren är alltid katastrof, även om man gillar det.
Därför är jag för mycket starkare inslag av personval. Ingen ska kunna komma in i en församling enbart för att partiorganisationen satt upp personen på listan. Ledamoten kommer då att i första hand vara ansvarig mot sina väljare, inte mot sitt parti.
Det innebär att en majoritet ibland kommer att förlora omröstningar, men beror det på att oppositionen har ett bättre förslag än den formella majoriteten har demokratin vunnit. Och ledamoten får vara beredda att motivera sitt röstande gentemot sina väljare.
Alternativet är att ta bort alla namn från listorna så att man bara röstar på parti. Då behövs det inga ledamöter heller. Gruppledaren har alla röster, och alla omröstningar är avgjorda på förhand. Minskar man personvalets betydelse, som man är inne på, får man den effekten. Fast för syns skull lär väl namnen stå kvar
Ja, tyvärr ä det väl på sätt och vis som dus kriver. Det verkar inte spela någon roll vilket parti man tillhör heller. Därför är det bra att ha en egen blogg där man kan tycka lite vad man vill- några högre poster blir man inte erbjuden förstås, men det är det värt. Integritet, mitt favoritämne... i alla avseenden.
Skicka en kommentar