Klart att kvinnor är bra chefer...

Det talas alltid om rättvisa i alla sammanhang och det är också önskvärt även om erfarenheten nu ger att livet verkligen inte är rättvist. Men mitt barnbarn brukar dock säga - Mormor, du är den mest rättvisa personen jag känner. Jag tycker att det är gulligt.

Han och jag har ännu inte kommit i diskussion om jämställdhet på arbetsmarknaden utan det handlar väl mest om att han och lillasyster får lika mycket av allting. Vad gäller chefsskap så ser det inte lika jämlikt ut hur väl Maud Olofsson än vill, men ingen hade väl förväntat sig att hon/alliansen skulle klara av att fixa denna i betong gjutna verklighet på så kort tid. Män har de bästa jobben, mest betalt och ger varandra chanser. Ingen säger väl emot det?

Politisk målsättning att det ska råda jämställdhet på chefspositioner finns, och det är en bra början. Det handlar om förändringar som tar sin tid, vi kan knappast räkna med att det är en snabb process. På senare tid har det varit en hel del kvinnor som fått höga positioner. Efter ett och ett halvt år så är det 36% av chefsjobben som gått till kvinnor. Det är en bra siffra.

Hur socialdemokraten Peter Hultqvist kan påstå att det ser illa ut övergår mitt förstånd med tanke på hur urusla de själva varit på jämställdhet genom åren. Det borde vara generande för socialdemokrater att klaga på hur regeringen hanterar frågor som de själva fullständigt kört i botten.

Chefstillsättningen måste också vara pragmatisk och praktisk, det är inte för att man är kvinna som man ska få ett jobb utan för att man är bra och kompetent. Det bästa är nu att det börjar bli allt fler kvinnor som har självförtroendet att söka den här typen av jobb och då blir det med automatik fler att välja på. Sen må bästa person vinna.

Att Pär Ström lyckas få till det här som orättvist är inte förvånande med tanke på hur han förvridit sin egen hjärna till att enkelriktat se hur orättvist mannen behandlas i alla sammanhang. Man blir matt och undrar varför karln inte kan lyfta blicken och se att alla människor blir dåligt behandlade och missgynnas ibland - varför lägga ett genusperspektiv på saken egentligen?

Det låter som min gamla svärfar som sa "om kvinnorna får de bästa jobben får vi män bara göra skitjobbet", han menade allvar med det dessutom. Jag tog dock aldrig honom på allvar och det går inte att göra med Pär Ströms argument heller. Just nu har han skruvat till det så här:

"Men - om det finns färre kvinnliga sökande att välja på, och det ändå ska utses 50 procent kvinnor, innebär inte det att en kvinnlig sökande har större chans att få jobbet? Och omvänt, att en manlig sökande har mindre chans att få det toppjobb han sökt?"

Intelligent sammanfattning av problemet? Ja, vad tycker ni? För mig låter och beter han sig som Grupp 8 på sin tid fast tvärtom, insnöat i en ränna liksom. Vi har väl ändå kommit en bit längre?

Man eller kvinna är egentligen oväsentligt, vi måste tala om den kompetens som finns hos enskilda personer. Med tiden kommer kvinnor att vara mer utbildade än män om trenden med
att kvinnor i högre grad väljer universitetsstudier håller i sig. Det i sin tur handlar väl mer om individuella val?

Go go girl, säger jag till Maud Olofsson. Det är bra att du finns.

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, chefspositioner, jämställdhet, rekrytering, Maud Olofsson, moderaterna, regeringen