Det ser inte längre ut som det gjorde förr, där den äldre inte kunde tänka sig ett liv för de yngre som inte var en upprepning av det egna livet. Det var en självklarhet att den äldre ledde den yngre - idag måste man gå mer hand i hand.
”Dagens ungdom växer upp i en elektronålder som hittills varit omöjlig att ens föreställa sig. Den äldre generationens erfarenheter från då-världen i långsam förändring är helt inadekvata. Ändå är det de äldre som fortfarande insisterar på att kontrollera de unga vilka formas av en värld de äldre aldrig kände till. Om den drastiska klyftan mellan unga och gamla skall kunna överbryggas måste den äldre generationen avstå något i sin makt, hävdar Margaret Mead ... (Mead M (1970), Kultur och engagemang – En studie av generationsklyftan, Ystad, Rabén&Sjögren…”)
Citatet ovan är taget från baksidan på en bok som skrevs 1970, alltså för 37 år sedan. Man kan av begreppet elektronålder se att det var ett tag sedan det skrevs. Idag skulle man kanske säga använda uttrycket IT-åldern med en mellanlandning i ADB eller databranschen. Dock är problemet minst lika aktuellt idag. De äldre har inte i egenskap av ålder den mesta och självklara kunskapen om världen och tillvaron längre och framförallt inte om dess artefakter.
När videon kom på 70-talet så var det barnbarnen som hjälpte farfar med att få den att fungera och det inte bara en gång utan flera, den byttes också ut ett antal gånger eftersom den var trasig. Ungarna lyckades dock alltid få igång den...
Jag använder den snabba tekniska utvecklingen som en konkret företeelse här eftersom det tydliggör problemet att arbeta över generations- och mognadsgränserna. Detta kommer naturligtvis att jämna ut sig över tiden, men trots allt så kommer det att vara nödvändigt att arbeta samman över en överskådlig tid och funderingen gäller hur vi kan underlätta dessa motsättningar/olikheter och skapa möjligheter i stället.
Motståndet mot modern teknik finns, det måste understrykas, men det finns å andra sidan också en slags övertro på den. Exemplen ligger nära. Många ungdomar är bättre på att hantera tekniks än vad vuxna är, i alla fall rent funktionsmässigt. Att vuxna i högre utsträckning har erfarenhet av vad det innebär och får för konsekvenser att exempelvis information sprids över vida världen med bara en knapptryckning är en annan sak. Här behövs det en gemensam diskussion.
Det är också av den anledningen det är så viktigt att fundera kring hur vi delar våra kunskaper och erfarenheter så att det i slutändan kommer ut något gott av det. Då måste prestige och andra personbaserade känslor ställas åt sidan. Det går inte att generalisera här förstås och säga att det är bara äldre personer som håller igen och att det är yngre som kör på och över sin omgivning. Det handlar nog mer om gammalt och nytt tänkande och människors personliga preferenser.
Kunskap, makt och förändring... Mycket av det som sker människor emellan i ett samhälle handlar om kunskap och kunskap ger makt, men det är mer komplicerat än så. Det handlar också om att den makt man har som vuxen/förälder tolkningsföreträde och då är det inte alls självklart att man släpper fram nya tankar och kunskaper utan snarare hamnar i en slags förbudsiver när ny teknik kommer på tal. Eller så ger man upp och låter ungarna hållas, hellre än medge att man faktiskt inte förstår.
Tolkningsföreträdet, vem har det? Den som kan mest? Eller den som sitter högst upp i åldershierarkin? Det gäller att slå hål på fördomarna nu och ge generationerna möjlighet att träffas och arbeta samman. De gamla strukturerna med åldersgrupperingar håller inte i ett modernt informationssamhälle.
Det duger inte att försöka stoppa teknikens framfart eller än värre försöka förbjuda den. Det handlar om att hantera den och samverka över åldersgränser. Att lära barn vad det innebär att exempelvis kontakta främmande människor, hitta olämplig information men framförallt att hitta rätt på bra saker och att använda dem på ett vettigt sätt.
Per Hellqvist har skrivit en riktigt bra liten bok om vad vuxna ska tänka på vad gäller barns säkerhet på internet. Den heter Handbok för föräldrar – lär dig vad ditt barn gör på internet.
Pers blogg är överhuvudtaget intressant för den som funderar på säkerhet på internet, det är hans specialområde nämligen.
intressant
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kreativitet, generationsfråga, teknik, samhälle, moderaterna, regeringen, internet
2 kommentarer:
Intressant utdrag,de skulle ju vetat då hur dagens elektronålder ser ut.Däremot tror jag att de barn som är i yngre tonåren eller ännu inte hunnit upp i tonåren ofta har föräldrar som har god kännedom om internet.Ett enkelt första steg mot bättre säkerhet är att inte låta barn ha egna datorer på sina rum.
Ställ dem där familjen rör sig och föräldrarna har koll.
Det är inte 100%,men det minskar riskerna och ger kanske rent av barnen en ökad känsla av att föräldrarna bryr sig om vad de gör.
Som du vet så ligger forskning ofta en bit bortom det man förstår just nu... Margaret Meadtipset fick jag från Birgitta Qvarsell, professor på ped.inst. SU.
Föräldrar till barn kanske kan en del om datorer - men lärarna!!!
Som sagt inte för mycket dator på egen hand när man är liten - jag tycker att det borde gällt/gälla för TVn också för den delen...
Skicka en kommentar