Nytt betygssystem igen då...

Det är alltid intressant med nyheter och i synnerhet om det blir bättre med dem. Skolminister Björklund presenterar nu en ny betygsskala för grundskola och gymnasium. Det är ju fiffigt att använda ett internationellt betygssystem så att alla känner igen sig framöver. Sex grader A-F där A är högre än MVG. F är icke godkänt alls och då får man ett skriftligt omdöme i stället.

Betyg är ett incitament att plugga säger Björklund. Kanske det. Det kan vara en del av det hela förstås men inte huvudsaken. Det som bekymrar mig är att alliansen fortsätter på den instrumentella vägen vad gäller skolan. Betyg är bra och det kan man klara av i lägre åldrar utan problem, det kan visst vara något att sträva efter. Men vad är det de ska lära sig i skolan och vad finns det för resurser för detta i form av läromedel för olika kunskapsnivåer och väl utbildade lärare är för mig en mycket viktigare och för all del också mer komplex fråga.

Frågan om vad som är meningen med skolan måste diskuteras mer. Flumskolan säger Björklund om dagens skola och fnyser. Jag undrar om han vet vad han snackar om och framförallt om han tror att ordning och betyg är lösningen på problemet. Det är självklart att det underlättar med ordning. Men varken barn eller samhället ser ut som när vi vuxna var små. Det måste man också ta hänsyn till. Allt var inte bättre förr.

Ur en pedagogisk vinkel skulle jag föredra att satsningen på skolan handlade mer om innehåll och mening i den. Är de skolmål som är uppsatta relevanta för dagens barn? Väldigt många barn kan exempelvis läsa när de kommer till skolan, de är överhuvudtaget mer ojämna i kunskapsnivå än tidigare barn. Hur hanterar man det? Det är i sig en sak som med automatik skapar oordning. Är åldersindelningen bra? Kan man fundera på kunskapsindelning istället? Eller ta hänsyn till när barnen är födda på året. Är du född i januari ligger du ett år före den som är född i december. Är det rättvist? Är det bra?

Skolan borde helt enkelt satsa på att bli mer inspirerande och mindre instrumentell, det kanske inte är viktigt för alla barn att ha samma undervisningsmaterial exempelvis. Det är eleverna som ska lära för livet. Det är också de som ska driva detta samhälle framåt. Därför ska de känna en mening med att gå i skolan och när de gör det så kommer ordningen och lusten med automatik. Det handlar om att i första hand skapa mening inte ordning.

De kvalitativa funderingarna bör vara lika starka som de kvantitativa, men om detta hör man väldigt lite. Exempelvis så borde skolan vara mer inriktad på hur det fungerar i dagens samhälle när många barn kan mer än lärare och vuxna om hur modern teknik används. Hur används den kunskapen på ett bra sätt? Att man kan tillgodogöra sig kunskap med andra metoder än de som lärarna använder idag. Hur hanteras det i framtidens skola?

Det är också en myt att duktiga barn inte behöver hjälp i skolan, det måste också diskuteras i högre grad. Man ska inte behöva vara trött på plugget redan i tvåan. Professor Ellen Winner har skrivit boken Begåvade Barn och där framgår det tydligt att alla barn behöver stöd på sitt sätt och hon tar kål på ett antal myter. En av dem är faktiskt att det skulle vara bekymmersamt att få betyg på ett tidigt stadium, hon menar tvärtom att det sporrar.

Men hon säger också att begåvade barn måste tas till vara på ett annat sätt än man gör idag i en skola som blir alltmer fokuserad på formaliteter. Det är stort slöseri med samhällets resurser att inte ta dessa barns kunskaper och möjligheter på allvar. Winner fastställer också att det inte är de mest begåvade barnen som har de mest framstående positionerna i samhället ofta på grund av att de inte via den formella skolan fått utlopp för sina talanger och sin kunskapstörst. Vilket slöseri kan man tycka. Boken bör läsas i synnerhet av skolministern men även av andra som är intresserade av skolfrågor.

Aftonbladet

intressant

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, skola, betyg, moderaterna, alliansen, fp, regeringen, socialdemokraterna, lärarfacken, björklund,