att "det sociala" förvisso omfattas av en massa regler men att de som hanterar dem är människor. Det är där jag får svårt att få ihop det hela.
Man kan verkligen tycka att ärendet om vem som ska ha vårdnaden om Louise kunde fått ligga till sig, helt enkelt bordläggas tills hon fyllt 18 år och blivit myndig.
Att fatta den här typen av beslut är en viktig symbolhandling inte minst mot Louise själv som gör att hon förmodligen i än högre grad än nu, fullständigt tappar allt förtroende för offentlig verksamhet och dess tjänstemän. För vad har hon egentligen fått för stöd? Det kan ingen berätta för sådant är sekretessbelagt och det ska naturligtvis vara så också. Men det vi tror oss veta gör ingen glad.
Man kanske kan tänka sig att det finns en viss desperation i socialnämnden i Vetlanda efter allt de varit med om där i den här historien. Jag vet inte om vårdnadsfrågor är delegationsärenden och avgörs av tjänstemännen eller om det tas upp i nämnden för beslut. Men att fingertoppskänsligheten kunde varit tydligare är väl uppenbart. Men det är alltid en avvägning mellan politiker och tjänstemän.
Maria Abrahamsson tar i sin ledare upp fler exempel när det "klickat" för socialtjänsten och menar att det finns ett systemfel här. Det måste man nog hålla med om. Kanske dags att se över det sociala regelsystemet. All social verksamhet är omgärdad av strikta regler och lagar, men ibland verkar det som om just det blir viktigare än människan de berör, det inträder någon slags okänslighet i hanteringen. Det känns lite upprörande. Vi borde kunna bättre.
(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialtjänst, fallet louise, barn, vårdnad, samhälle, vetlanda, moderaterna, regeringen
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
5 kommentarer:
Låter en myndighet sina ärenden ligga tills de blir inaktuella så får den kritik av JO (helt omöjligt är det inte heller att Maria Abrahamsson kommer och gnäller). Och om socialnämnden hade ansökt om ny vårdnadshavare hade tingsrätten ändå inte hunnit utse någon innan hon blir myndig.
Man kan fråga sig när SvD:s ledarblogg ska börja ägna sig åt frågor som har någon betydelse.
Jonas - jag sitter i en annan nämnd och vi brukar då skjuta upp ärenden när det finns motiv. Just i det här fallet så tycker jag att det är extraordinärt och det är int efel på att fundera kring om man fattar rimliga beslut, det räcker itn eatt det bara är rätt. Tycker jag i alla fall.
Jonas, du konstaterar att inget kan göras pga rådande regelverk. Är inte det precis vad Abrahamsson försöker belysa? Om något så stärker ju det du säger uppfattningen att de snåriga förodrningarna i såna här fall gör att de som behöver hjälpen inte får den.
Ska man förövrigt hävda sig vara medlem i en socialnämnd så bör man signera med sitt fulla namn.
Mary, man kan inte skjuta upp ett ärende som rör en enskild pga vederbörandes ålder.
Man ska ALLTID följa lagar och förordningar, och mycket kan man säga om Vetlandas hantering av detta, men i det här fallet har de gjort helt rätt.
Jacob:
Saken är att inget BEHÖVER göras, inte att inget kan göras!
Pappan kan inte utöva vårdnaden eftersom flickan är omhändertagen enligt LVU. Flickan blir dessutom myndig inom några månader, alltså innan vårdnaden hinner överflyttas. Det vore slöseri med skattepengar att påbörja en process som dels saknar praktisk betydelse, dels inte hinner fullföljas.
Jag avgör förstås själv om jag skriver ut mitt efternamn eller inte. Vill du tro att jag ljuger om att jag är ledamot i en socialnämnd, så varsågod.
Skicka en kommentar