Jag hade i mitten av 80-talet nöjet att arbeta i en europeiskt sammansatt marknadsföringsgrupp. Vi träffades lite runt om i Europa och jobbade ihop. Ofta var våra amerikanska chefer med. En av dem var kvinna. Hon och jag skulle äta middag tillsammans och den italienske marknadschefen hängde på. Vi hade väl iofs mest tänkt att ha en trevlig tjejkväll eftersom vi inte träffades alltför ofta. Men det var svårt att säga nej till någon som är vänlig, så Francesco hängde på. Han var italiensk på det där sättet som vissa är, ganska kort, fylld med guldsmycken och mycket "manlig" i sin framtoning. Ja, ni vet...
Hur det nu var så satt vi där vid middagsbordet och diskuterade lite om jobb och annat. Fransesco tog då mod till sig och frågade Susan som hon hette om hon hade något jobb till honom i USA? Då tittade hon lite uppifrån så där, ty hon var en bra bit längre och så sa hon:
Can you type?
Han blev ställd, jag höll på att dö... av skratt men var tvungen att försöka hålla igen, vi skulle trots allt jobba ihop.
Resten av tiden höll sig Francesco på avstånd. Undrar varför?
(SvD)
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
3 kommentarer:
Bra sagt! Där fick han sig! Hoppas det inte kan betecknas som hets mot något men beteendet är så småttigt. Och att han sen ser ut som en parodi på italienare gör ju bara det hela bättre. Som du förstår är jag en som defintivt fått nog av sådant beteende oavsett var det förekoomer.
Ah, det var mest en kul grej...
Ah, det var mest en kul grej...
Skicka en kommentar