Jag hoppade själv av positionen som blivande ung politiker för 25 år sedan, inte på samma nivå som Kristina Olin men med en skaplig politisk karriär framför mig, om jag hade valt det vill säga. Men mina barn var små och jag var borta varenda kväll och många helger också. Det ena uppdraget efter det andra föll över mig, det blev som en snöboll som bara blev större och större medan den rullade ner för backen. Min familj såg mig inte särskilt mycket och det var inte bra för någon av oss. Så jag hoppade av och jobbade mig till en kul och spännade yrkeskarriär i stället.
Nu är barnen stora och jag har tagit upp intresset för politiken igen. Det går att göra uppehåll, och det går att förändra sitt liv. Om det är det Kristina Olin nu valt att göra så ska hon ha heder av det och det behöver absolut inte sättas igång en massa spekulationer om olika tillkortakommanden utan betyda att det är dags att ta ett nytt steg i livet. Alla borde våga göra det.
Vem har bestämt att man måste göra samma sak hela livet och konserveras på samma position? Låter inte det väldigt trist? Moderaterna klarar sig, ingen är oersättlig men inte heller utbytbar. Det är olika saker. Men jobbet kan många göra, personligheten är dock den egna... Allt har sin tid.
(SvD)
(DN)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholm, finansborgarråd, kristina axen olin, sten nordin, moderaterna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar