fredag 18 april 2008

Många dimensioner på fildelning, avlyssning och personlig integritet..

När det talas om fildelning så handlar det i ena änden om att musiker, konstnärer och artister ska ha betalt för sina verk. Ja det är väl helt självklart. Om det ska ske på exakt samma sätt som det gör nu är dock inte lika självklart. Men man hör aldrig ett smack i diskussionen om hur man skulle kunna göra istället, för att anpassa sig till den nya tekniken som möjliggör snabb distribution. Utan det handlar i princip enbart om att kriminalisera internetanvändare, och då nöjer man sig inte med att haffa de som gör sig skyldiga utan kräver tillgång till ALLAs datorer. Det är inte riktigt klokt. Utgå ifrån att kunderna är kriminella och tjuvar. Visst låter det otäckt.


Jag brukar hävda att lagen om brevhemlighet bör gälla även på nätet. Det ska inte vara självklart för någon att kolla vad andra gör i sina datorer, i synnerhet inte för en kommersiellt driven musikindustri. Att polisen har såna rättigheter för att stävja brott kan vara en sak, men inte heller det ska ske på någon slags kollektiv nivå så att vem som helst kan bli anklagad för saker de inte ens har en aning om pågår.


Vi har de senaste dagarna sett exempel på hur det kan komma att bli - ifpis stämning mot The Pirate Bay innehöll en artist som inte vill vara med om att sätta dit sina lyssnare. Pinsam blunder. Många artister tycker dessutom att det är helt OK att fildela och ser det som en framgångsfaktor som ger många möjlighet att lyssna på dem för att sedan bli regelbundna fans och köpa album och allt annat som finns runtomkring. Om man sätter standard i första målet med att blanda in människor som inte har med saken att göra så är det en mycket obehaglig framtidsvision och visar på att det kan bli rejält märkliga processer med oskyldiga inblandade. När filmbolag sedan anställer en Pirate Bay-polis så blir det hela än värre och en diskussion kring jäv kan diskuteras. Det börjar likna en film det här...


Konsum övergav sitt gamla återbäringssystem där man satt och räknade kvitton och fick procent på allt man köpte (jmfr. STIM som i alla fall försöker lite grann) för många år sedan. Idag får konsumkunderna i stället en rabattkupong med viss regelbundenhet. Kunde det vara ett möjligt framgångsrecept även för musikindustrin om man fixade till det lite? Det måste finnas och diskuteras andra möjligheter för artister och musikindustrin att överleva. Det pågår lite varstans men är inget som kommer upp till ytan. Det blir förstås mer dramatiskt när man tar till ord som tjuveri och kriminella handlingar.


På sikt kan man fundera över vilka artister som kommer att överleva och lyssnas till? Det uppstår kanske en parallell industri som tar tillvara på de nya möjligheter som finns att sprida artisternas verk och ge dem chansen att bli kända och få en lönsam verksamhet kring sitt skapande på det sättet. Så kan de gamla betonghäckarna sitta där och likt dinosaurier försvinna i sin egen ovilja att hänga med i den tekniska utvecklingen och anpassa sin verksamhet efter det.


Jag tycker att artister ska få betalt för sina verk, dock vill jag inte bli inblandad för jag fildelar inte, och kan inte acceptera att det ska finnas någon överordnad makt som har rätten att kolla om det jag säger är sant genom att snoka runt och kontrollera det i mina datafiler. Det börjar bli tjatigt att hela tiden upprepa detta - men det är alltid för tidigt att ge upp för något man tror på. För mig ligger den personliga integriteten högst.


Jag vill att lagen om "brevhemlighet" också ska gälla för min korrespondens över internet. För hur lätt är det inte annars att gå åt andra hållet och tillåta annat. Plötsligt har vi ett Postverk igen som sitter och öppnar våra brev. Idag finns omfattande procedurer för att någon ska få öppna ett brev som är adresserat till någon annan det borde få förbli så.


FRA


Inte nog med att musikindustrin ska tillåtas att begära ut personliga uppgifter om den som fildelar nu ska även FRA få syssla med avlyssning av all digital information. Det är väldigt tyst om just den saken som väl egentligen är ett mycket större intrång i den personliga integriteten. Men beslutet ligger nära i tiden. Första juli kan det vara verklighet. Scary.


De tekniskt bevandrade kommer att finna på möjligheter att kringgå det hela. I Finland tar finska Telia Sonera hem sina mailservrar för att de finska kunderna inte ska behöva bli avlyssande av svenska myndigheter. Rosetta visar på en del konsekvenser.


Hur nära är vi inte att få ett samhälle där vi ska kontrolleras och avlyssnas via elektronisk kommunikation bara för att någon fått för sig att det inte ska fildelas via internet och så var det lite terroristkontroll också förstås. IP-nummerkoll räcker inte och terroristerna har säkerligen inga planer på att bli avlyssnade. Kvar blir Andersson och Pettersson och Lundström och jag...


Av ovan nämnda anledning ska Sverige skämma ut sig över hela världen och bli kontrollstaten med stort K framför många andra. Det är verkligen inte rätt sätt att bli modern och framåt på. I Norge jobbar man för att musikindustrin INTE ska hålla på och kolla IP-nummer. I Finland funderar man på att ta hem sina e-postservrar för de finska kunderna. Vad säger det om Sverige? I Norge och Finland tycks man ha lite större förstånd och känsla för att skydda sina medborgare mot intrång i den personliga integriteten. Hur kunde det bli så här i Sverige? Är det bara okunskap eller finns det en annan plan? (citerar mig själv)


Politiker av alla slag har olika uppfattning, det har bloggaren Perskull tagit reda på. Emma menar att saker och ting måste ställas i proportion till varandra och att ingen lyssnat på protesterna mot förslagen om att förringa den personliga integriteten. Remissinstanser har varit negativa, datainspektionen inte minst, men det tycks inte ha någon betydelse. Det är rakt igenom trist. Gardebring efterlyser större kunskap hos beslutsfattare.

Man ska dock inte låta oppositionen och (s) dra några växlar på det här för det var de som lade förslaget från början. Bodströmssamhället som Oscar Swartz myntade. Att sen den borgerliga regeringen bara följer efter övergår mitt förstånd. Det krävs rejäla argument för att det ska gå att begripa varför detta är en så viktig fråga.


(intressant)


(Sydsvenskan)

(IDG)

(SvD)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

8 kommentarer:

embryo sa...

dom gamla argumenten är riktigt gamla

om man inte är inblandad är man inte inblandad: why then bother

ska polisen inte få stoppa vem som helst och kolla om dom kör rattonyktert eller ej

kriminaliteten har ett pris som tyvärr gpr ut över oss oskyldiga

men: varför bry sej om man är oskyldig

ett rent samvete är bästa huvudkudden

Mary sa...

Problemet är väl att det inte är man själv som avgör om man är skyldig eller inte, utan andra som gör det. Det finns alldeles för många frågetecken för att jag ska vara nöjd.

Men vi är alla fall överens om att vi tycker olika, eller hur?

embryo sa...

"Problemet är väl att det inte är man själv som avgör om man är skyldig eller inte, utan andra som gör det."

?

har man laddat ner illegalt så är man skyldig

har man druckit och sätter sej bakom ratten är man skyldig

det är inte någon annans ansvar än ditt eget

det är en fri värld: om man är snäll och hederlig

det är där jag vill bro och brygga min bro mellan mänskor

Mary sa...

Om det vore så enkelt skulle jag hålla med dig. Men som förslaget om avlyssning och IP-nummerkontrollen ser ut så skyddar det inte den enskilde. Ty, ett IP-numemr går att fejka och någon annan kan använda ditt och du blir sedan indragen i en process som du inte har någon anledning att delta i eftersom du inte gjort något fel...

Läs vad Rosetta Sten skriver. Det ger en bild av hur det kan komma att bli. För vem har tolkningsföreträdet?

http://rosettasten.com/2008/04/18/rosetta-uppmanar-till-ett-muntert-terrordad-om-fra-lagen-gar-igenom/

Oscar Swartz sa...

embryo, folk har fullkomligt rent samvete. Av juridikstudenterna i Uppsala på ett seminarium häromdagen var det högst 10 procent som ansåg att det var omoraliskt att byta musikfiler på nätet utan att skicka pengar till rättighetshavare. Jag redogör för det i denna postning.

Jag tycker snarare att piratjägarna borde fundera över sitt samvete. Det är ju de som beter sig som Bandidosgäng med basebollträn för att pressa pengar ur folk som bara kommunicerar. Exemplarförsäljning som huvudsakligt levebröd är history. Dags att lägga ned basebollträna, gå vidare i livet och anpassa sig till den nya världen.

embryo sa...

oj oj vilka okunniga juridikstuderande: hjälp

nåja: dom är ju ofta relativt unga dom där till en början av sin skolkgång

vi får hoppas att dom har blivit mer bildade när dom har blivit bildade

dom borde läsa lagboken nån gång mellan nationspartajen

next: det sprollar ju om man säljer sitt gods per ex elelr buntvis elelr i tjog eller tråg: pröjs ska man ha för sitt jobb

point

Daniel A sa...

Att börja med fildelare skulle ju bara bli början på nåt större. Först är det oskyldigt opolitiskt. Sedan kanske man börjar leta efter kommunister, alltför liberala moderater m.m. Allt under devisen att man trodde att dom laddade ner, men att man hade fel (och så får man reda på allt annat om den personen. Om man tar det stora steget med att låta skivföretag få ta del av uppgifterna om dom misstänker brott, så är dom mindre stegen mot ett kontrollsamhälle lättare att införa. Och vem vet var vi sitter då.
Man kanske ska avsluta sitt internetabonemang som protest och börja skriva vanliga brev istället.

Cobb sa...

Jag tycker det finns mycket mer man kan göra med övervakning.

Att minska tex. våltäkter är enkelt. jag gissar att de flesta begås i ett sovrum så börja med att lagstifta om kameror där. Om ingen anmäla har kommit in inom 48 timmar så rensas bandet. För den som har "rent mjöl i påsen" bör detta inte vara något problem. Det är ju bara den goda staten som har tillgång till materialet... och några folklivsforskare... och kanske de som skall anställa dagispersonal.