Jag har full förståelse...

Utan att veta någon direkt bakgrund till Kristina Axén Olins beslut att avgå som finansborgarråd så har jag full respekt för hennes beslut. Man kommer ibland till ett vägskäl och måste välja.

Jag har själv gått in i väggen och tagit en paus i arbetslivet under några år för att komma igen. (i egen regi bör påpekas...). Kanske att Kristina också har gjort det? När man kommer till stadiet när man bara orkar vara uppe en kvart och sedan lägga sig på soffan och sova en timme för att orka en kvart till då har man tagit ut sig för mycket. Det är svårt att vara duktig flicka. Utbrändhet är ett begrepp som kan behöva fundera kring, men utsliten och överansträng är något vi alla känner till. Då måste man vila.

Att vara heltidspolitiker är ett oerhört tufft jobb, man är utsatt dygnet runt, ständigt kritiserad och det är kanske inte alltid värt priset. I synnerhet inte när man har barn omkring sig. Hon har tre. Det är de som måste gå i första hand. Sen ska man inte skämmas för att tänka på sig själv heller, för ingen annan gör det när det väl kommer till kritan.

Alla tycker att det är plötsligt, men det är det förstås inte för andra än omgivningen. Såna här livsbeslut tar lång tid att preparera, och som ledande person kan man inget säga i förväg för då blir man betraktad som en lame duck och tappar all politisk beslutsförmåga.

Jag kommer att sakna Kristina Axén Olin i politiken. Hon är klok och duktig och en sån moderat som jag gillar, jordbunden och nära. Kanske att hon kan finnas med lite grann, men problemet med oss duktiga flickor är att vi aldrig nöjer oss med lite utan snabbt tar hela paketet och så sitter vi där igen och kortandas i stressryckningar och undrar vad som hände...

(SvD)
(SvD)
(Aftonbladet)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, cristina axen olin, stockholmsmoderaterna, moderaterna, regeringen, stress, utbrändhet