Vad ska vi göra med människor som 42-åringen, en som har dödat en liten försvarslös flicka på väg hem undrar bloggarkollegan Stationsvakt. I likhet med honom hoppades jag också på ett familjedrama. För det finns väl inte så konstiga människor som ger sig på småflickor och dödar dem tänker man i sin skyddade verkstad med bästa deckaren i hand.
Vad man ska göra med dem är frågan. Min första mycket primitiva tanke är kastrering med rostig fogsvans och sorterarjobb på soptippen. Men så kan man naturligtvis inte alls göra utan det handlar om en människa som inte har koll på ändlägena och förmodligen är mycket sjuk och/eller saknar vissa kognitiva förmågor. Annars gör man inte så här. Det behövs vård på sluten anstalt, kanske på evig tid. För en annan fråga är om det någonsin går att laga så trasiga människor som tar sig för att döda andra. Någonstans mycket tidigare borde det ha upptäckts att det inte stod rätt till hos den här mannen. Men det kanske är svårt att se trots allt. Professorn i psykologi Sven Å Christiansson menar att det kan handla om ospecifika störningar i personligheten. Det är väldigt dystert.
Jag har små 8-åringar i min närhet och kan inte låta bli att tänka på dem nu. De börjar bli stora nog att ta sig hem på egen hand från skolan och måste lära sig detta för att växa. Men i den här omvärlden så är frågan om man törs låta dem gå ensamma överhuvudtaget? Å andra sidan så är det väl inte så många som är så sjuka i sina tankar som den här 42-åringen. Har han dessutom erkänt ett annat mord nu så är väl det iofs en framsteg också för den personens familj mitt i sorgen. Polisen har arbetat mycket effektivt och snabbt trots allt, det måste beundras.
Med Englas mamma och hennes närmaste kan man bara känna väldigt mycket sorg och tända ett ljus nu. Jag gör det och tar över lite av gråten och förtvivlan. Det är det enda man kan göra...
(intressant)
(SvD)
(Aftonbladet)
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, mord, straff, engla, 42-åringen, trygghet, polis, moderaterna
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
10 kommentarer:
Seriemördare är i regel psykopater, d.v.s. de saknar helt eller delvis empatisk förmåga.
Vi kommer aldrig helt ifrån problemet, men vi kan trösta oss med att de flesta upptäcks ganska tidigt och hamnar bakom lås och bom innan de gör något mer allvarligt.
Sedan vet jag inte varför man hellre ska hoppas på ett familjedrama. De flesta sådana fall är just familjedramer, men det gör väl knappast saken bättre? Inte för den som drabbas i alla fall.
Precis - det handla rom sjuka människor, det är ruskigt att det kan gå så långt bara som till att man berövar någon ett liv.
Med familjedrama menade nog både Johnny och jag att det skulle varit mindre våldsamt och att det varit bättre med en mer fredlig kidnappning där barnet inte farit illa. Oense föräldrar helt enkelt, det kan ju vara nog så plågsmat men inte som när det slutar med mord.
Kan du maila mig förresten Blogge - din gamla adress är kaputt. Jag har en fråga nämligen.
Sätt dem på ett vanligt fängelse med vanliga fångar, i den kriminella världen står sådana personer längst ner i hiearkin. Följden blir att de får ett riktigt straff (förmodligen döden).
Alternativt lägg ut lagens strängaste straff på entrepenad till Kina och Ryssland torde väl avskräcka lite.
Och alla "tyckare" som inte har
barn kan aldrig förstå hur det skulle kännas att barnet går ur tiden före en själv.
Skulle någon göra något mot mina barn, skulle jag dedikera all min
tid till att komma åt förövaren.
/2 barnsfar
Jag är inte för dödsstraff... det är alldeles för milt i detta fall!
Skickar en länk om varför inget straff kan vara för hårt när odjur fått smak på barnablod.
Only in Sweden?
http://www.dt.se/brottsplats/veckansfall/article296324.ece
Mary: Det är väl Englas mamma och andra som kände Engla som behöver vårt stöd nu. Det finns inte mycket vi kan göra mer än det du föreslår.
Sen får vi tänka efter. Hur vi bygger vårt samhälle. Hur vi kan göra psykvården bättre. Men det är för en annan dag. När vi lugnat ned oss.
Självklart Leo - är det Englas mamma och alla i hennes närhet som ska ha stödet.
Men det är svårt att låta bli att fundera över hur en människa kan mörda någon annan. Något fel måste det vara.
Så det finns flera dimensioner i tragedin. Vet inte vad jag skulle göra om någon i min närhet drabbades. Bli galen själv antagligen.
Mary:
Ja, risken är att man blir galen och hämnas.
Tvärt om, så tror jag inte de flesta psykopater och andra med personlighetsstörningar upptäcks.
Hur mycket sjuka människor finns det inte innanför de vanliga hemmen och hur lätt är det att få in en sådan för undersökning och vård. De söker knappast själva och ingen lyssnar på de anhöriga.
Politikerna måste börja satsa resurser på förebyggande psykrelaterad vård och framför allt så ska diagnostiserade människor ständigt ha återkontroller om de är ute i det fria.
Man kan liksom inte säga Oops, det hände igen.
Märkligt nog verkar det vara väldigt mycket 40+ som figurerar i sådana här sammanhang
Det är otäckt med människor som dödar andra. Speciellt de som dödar och förgriper sig på barn.
Talar man med psykologer är de i flera fall mer ömmande för dessa mördare. Tillfällig störning och allt vad som sägs. Tillfällig störning sedan november var det hos polisen i Dalarna. De hade en anmälan som "Kling & Klang" kanske sumpade att reagera över.
Men straffet måste naturligtvis vara balanserat. Livstid är alldelses för kort ,livslångt är tillräckligt. Men inte sittande i bur. Staten bör ha institutioner som ger möjlighet till meningsfullt arbete. En livstidsdömd för mord bör ständigt vara utan möjlighet till permission
men ha tillgång till ordentligt arbete. Det är att visa dessa människor omsorg och rätt till ett
liv visserligen innanför murarna men vad är alternativet?
Nu blir psykologerna sura!
Jag är absolut inte på något sätt för dödsstraff som någon nämnde ovan. MEn visst är det konstigt att många förövare får komma ut och fortsätta ifgen sen. Som Alter Ego skrev - påfallande ofta är de i 40-årsåldern.
Skicka en kommentar