fredag 30 maj 2008

Nu gör du det lite lätt för dig Gudmundson...

Ser att du skriver att någon klarade pedagogiktentan utan att plugga och du raljerar lite över det. När man sedan läser artikeln du hänvisar till så börjar det närma sig min egen tolkning av det hela. Svaret är - det beror på. Att en student klarar en tenta på det sätt som du beskriver har väldigt mycket med att göra vem studenten är. En av de pedagogiska grundstenarna är att kunskap bygger på den kunskap man tidigare har. Det betyder då i sin tur att du mycket väl kan klara en tenta utan att plugga eftersom du redan är bekant med ämnet. Det är inte så att varje student får egen litteratur utan det grundar sig i kursens målsättning.

Ett är klart och det är att alla studenter har inte samma utgångsläge och det gäller mest hela tiden. Men kursen är densamma. Har du kunskaperna behöver du inte plugga inför en tenta men du har formaliserat det du kan. Många vill ha det så. Papper på kursen...

"Isabelle Beckman har läst ett antal universitetspoäng i olika humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen förut och tycker att man trots allt inte ska dra allt för stora växlar på resultatet." (Lundagård)

Nu vet inte jag exakt hur just den här tentan var upplagd men en sak vet jag och det är att när man befinner sig på A-kursen så kan man nästan alltid en hel del om man pluggat förut, enligt min erfarenhet av samhällsvetenskapliga ämnen. Grundkurserna har många gemensamma element. Är man sedan journalist är man oerhört driven att finna på svar i stora dokumentmängder. Borde i alla fall vara.

Nu råkar det också vara så att pedagogik är mitt huvudämne (jag har faktiskt 140 akademiska poäng enligt gamla studieordningen, det du...). Jag kan lova dig att engagerar man sig i ämnet och satsar på djupet så är det inte bara att gå och tentera. För här får man vända ut och in på sig själv och förflyttningen av den egna allmänkunskapen in i teoriernas värld kan vara smärtsamma.

Lätt är det inte. A-kursen klarar man kanske lätt, men fortsättningen är mer krävande. För människor med matematik (nej inte de kanske, matematiker är konstnärer), eller ska vi säga dem som vill vara problemlösare för den givna lösningen kanske inte pedagogik är det rätta ämnet. De tycker säkert att pedagogik är flummigt, men det beror nog mest på att de stannat kvar på A-kursen. Sen blir det jobbigare... och mycket mer krävande en man kanske vid första anblicken kan förstå.

Just i exmepelfallet kan jag dessutom tänka mig att det är en deltenta på 5 poäng av de 20 som omfattar hela kursen... Kanske rent av den första kursen, nybörjarstadiet alltså...

Ämnet pedagogik borde fler ägna sig åt, jag tror att världen skulle se bättre ut då.

En entusiastisk student kom en dag och frågade sin lärare inför en
kurs.

- Jag vill verkligen lära mig så mycket som möjligt under den
här kursen. Tror du att det räcker om jag går igenom kursboken fem
gånger?

- Jag tror inte det viktiga är hur många gånger du går
igenom boken, svarade läraren, utan hur många gånger boken går genom
dig.”

Hallberg Klas, Magnus Kull, 1997, Varför växer gräset?. Brain
Books AB. (ISBN 91-88410-83-8)

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


3 kommentarer:

Anonym sa...

som student som pluggat på de allra mest krävande linjerna vet man hur relativt låga krav de är på många många andra kurser.

om du är politiker. gör något åt det. en examen från högskolan är snart inte värt något.

Mary sa...

En av de saker man lär sig inom pedagogiken och föralldel även inom den psykologiska sfären så är det att vi alla är olika och det vi bedömer som svårt för oss själva kan vara enkelt för någon annan och vise versa. Det beror helt enkelt på. Så att påstå att den egna kursen är svårare och tuffare behöver inte betyda att den är det för alla. Vi är olika och kanske inte alltid ska jämföras.

Olika utbildningar har olika ändamål även om de alla slutar i någon slags examen med samma namn i bästa fall så ska de.

Definiera en kurs svårighetsgrad. Är det på tid, är det antalet sidor, är det antalet lärarledda lektioner, är det antalet laborationer. Det beror helt enkelt på både innehåll och studentens kapacitet.

Olika examina är också olika värda utifrån olika vinklar och områden. Eller hur?

Från min egen sida så ser jag snarare ett problem med att akademisk utbildning i stället alltmer inriktar sig mot att bli yrkesexamina än akademisk sådan. Det känns lite oroande.

För övrigt kan jag hålla med om att det inte skadade om det hela stramades upp lite grann och att studier framförallt fick ett större värde på arbetsmarknaden just för den akademiska inriktningens skull. Att doktorera borde ge mer i plånboken än vad det gör i Sverige. Men här får ju ingen vara bättre än någon annan, för då blir det orättvist. Det är bara gruppen som utser vem som får vara guru...

Men kunskap kan inhämtas på många olika sätt...

Mary sa...

Det viktigaste är nog att den akademiska utbildningen går genom kroppen på en...

Så att det sker en förändring hos en själv, att man förflyttas in i en nytt perspektiv. En slags ackommodation för vuxna helt enkelt - Piagets utvecklingspsykologiska modell. Man modifierar sina begrepp och förhållningssätt till världen helt enkelt. Assimilation enligt samma modell handlar om att man införlivar det nya i det man redan kan och behärskar. Mer av samma liksom.

Sen kanske vi inte ska ägna så mycket tid åt vad som är sämre med andra utan snarare bli bättre själva. Att låta utbildningen och orden gå genom kroppen (därtill hör hjärnan förstås;-)...