Att lyssna på opinionen är vägen till framgång...

Jag fick ett mail från min vän fd. kommunalrådet, se nedan. Han berättade om vikten av att följa sina väljares önskan och att bry sig om protester. Han har ansiktet kvar. Han såg sin egen fartblindhet, han var ödmjuk inför sina väljare. Man tjänar på det i längden... (behöver jag säga att han är moderat) - en sån som tror på frihet för individen.

När jag lyssnar på statsministern i det här inlägget så är han tydlig med att det handlar om att koalitionsregeringar måste vara eniga och visa regeringsduglighet, att motståndet mot FRA-lagen varit ointressant och byggts upp på felaktiga grunder. Jag skulle vilja påstå att man från regeringens sida har varit oerhört dåliga på att berätta varför massavlyssning är bra. Inga argument jag hört hittills har varit särskilt övertygande, snarare naiva och väldigt självmarkerande. Det handlade om makt den här gången och den kan vara lätt förgången trots allt. Det kommer nog att visa sig framöver. Vare sig moderater, folkpartister, centerpartister eller övriga har gillat det här. Det är partiöverskridande.

Vi som är motståndare till att det stiftas en lag om total avlyssning av befolkningen har dragit ut konsekvenserna av beslutet för vår egen privata del. Alla telefonsamtal, alla SMS, all e-post och vårt rörelsemönster på internet ska kontrolleras. Att säga att det inte har någon betydelse är att var fullständigt okänslig. Ändamålsglidningen finns där i bakgrunden. Det spelar ingen roll hur goda avsikterna var från början. I Expressen idag PKU-registret nästa. (tack för tipset min kommentator)

Lake funderar idag över livet med politiken. Jag tycker att du ska vara kvar där du är, det är också ett sätt att göra skillnad. Det är fel att kollektivt bestraffa alla inom partiet bara för att några gör fel. Så känner i alla fall jag. Men det skulle vara intressant att veta vad Maud Olofsson och de andra i regeringen utöver stats- och försvarsministern egentligen tycker om att driva igenom ett förslag om en lag som egentligen hittats på av den socialdemokratiska regeringen på det här sättet.

Hur mitt eget partis riksdagsledamöter bemötte den unge internetmedvetne rakryggade Karl Sigfrids avvikande åsikter vill jag verkligen ta avstånd ifrån. Det vet jag att många moderater med mig också gör. Ge er gärna till känna och ge stöd till Karl istället för till mobbarna. Det är unga människors medvetenhet om hur internet fungerar som behövs.

Generationsklyftan (och den handlar inte om ålder) mellan "de som inte vet" och de som förstår hur det hänger ihop är enorm. Karl Sigfrid ska ha alla kryss nästa val - vi får hoppas att han orkar vara kvar. Man blir förbannad att en regering som man själv jobbat för att den skulle komma till makten beter sig så här mot en riksdagsman. Men det är mer enskilda människor än partiet i sig som är att klandra.

Mina kunskaper om IT är användarens, ett och annat om tekniken har förstås snappats upp genom åren. Men intresset är först och främst från den beteendevetenskapliga aspekten. Har suttit bakom skärmen online sedan tidigt 80-tal och hunnit se en hel del hända. Framförallt ägnat mycket tid och funderingar kring vad internet betyder för samhällens framtida utveckling.

Det märkligaste med FRA-lagen är att man först samlar och sedan letar. Duktiga IT-personer behöver inte samla in "internet" för att söka, det finns redan där och den som är duktig på att söka finner det han vill ha. Utan massavlyssning. Det hade kanske varit smartare att helt enkelt förstärka FRA med ännu fler experter. Jag tror att de kan sina saker de som jobbar där. Att tjänstemän på FRA nu hängs ut på nätet med personuppgifter kan man inte tycka är bra, nej det måste man ta avstånd ifrån, de har inget gjort. Men det ger samtidigt en fingervisning om hur snabbt och lätt en IT-kunnig person kan finna känsliga uppgifter på internet. Utan massavlyssning. Vi behöver kanske FRA men vi behöver inte FRA-lagen.


Så här skrev Stefan Cronberg till mig apropå rollen som folkvald:

Hej Mary!

För 21 år sedan hamnade jag i en situation som påminner om Reinfeldts. Vi hade sänkt skatten mest i landet; blivit fartblinda. Nu skulle vi privatisera måltidshanteringen inom äldreomsorgen och dagis samt mycket mera. Vi hade kunna köra igenom det. MEN överallt kom protester, även inom våra egna led. Så kom då kvällen i oktober 1987 då kommunstyrelsen skulle behandla utredningsdirektiven. Ute på torget hade flera hundra kommuninvånare mötte för att protestera. Eftersom jag bar huvudansvaret för det hela gick jag ut och mötte dem:

"- Det är jag som är boven i dramat...Som politiker kan man tro på en idé och många gånger försöker man få kommuninvånarna att ställa på den. Men när man inser att opinionen inte är med , är det en politikers skyldighet att lyssna, stanna upp och försöka föra en vettig dialog".

Förslaget drogs tillbaka. Jag tror att jag som politiker inte tappade ansiktet utan fick en erkänsla för att kunna medge att jag varit fel ute, eller rättare sagt för tidigt, ty idag är privatiseringar och alternativa driftsformer legio.

Hälsningar
Rat emeritus"

Något att tänka på. Allt har sin tid...

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, ryggrad, opinion, FRA, moderaterna, regeringen, alliansen