tisdag 3 juni 2008

Sätt fart på arbetsförmedlingen...

Sjukpenning eller socialbidrag. Vad är skillnaden? Den ena betalas av Försäkringskassan och den andra av kommunen. Jag tänker mer på principerna nu, vi talar om samhällsstöd, även om det kommer från olika plånböcker som man håller olika hårt i. Rent principiellt så är det väl önskvärt att alla får vara friska men så ser inte världen ut. Per Schlingmann har uttalat att det ska finnas hjälp att få när man behöver det. Så måste det naturligtvis vara i ett civiliserat samhälle. Problemet i de här diskussionerna är att man hakar fast i just sjukpenningen som det enda möjliga försörjningsalternativet.




I Aftonbladet kan man idag läsa om den före dette slaktaren som slitit ut sig och nu inte kan jobba. Inte i sitt gamla jobb. Han kan inte längre få sjukpenning utan måste gå till socialen för sin försörjning. Vad jag inte kan låta bli att fundera över är hur det kan bli så här? Eller hur det har blivit så här snarare? Att leva på sjukpenning om man inte är sjuk är ingen självklarhet.

Sjukpenningen är till för att man ska ha den medan man är sjuk, sen ska andra stödfunktioner träda in. Det viktiga är att man snabbt blir frisk eller så frisk man kan bli för att fungera utan samhällsstöd, inte minst är det viktigt för självkänslan hos den enskilde. Undantag finns det alltid förstås och de är jag säker på att det tas hänsyn till också. Men det finns alltid de som faller mellan stolarna och det är just här som rehabiliteringen måste träda in med stora steg.


Om vi använder personen i artikeln som exempel så har han slitit ut en axel på slakterijobbet och kan inte arbeta som slaktare längre. Men något annat måste väl ändå finnas?


Skulle man inte kunna tänka sig att det blir lite bättre fart på arbetsförmedlingen. Att där anställs människor som är bättre på kreativa mänskliga lösningar än på sin myndighetsutövning - som ändå inte fungerar på ett mänskligt och praktiskt plan. Finns säkert duktiga männsikor där också, men de hänvisar gärna till sina myndighetskrav och regler när de skickar runt sina hotbrev om indragning av A-kassa om man inte följer deras instruktioner. Det vore ju en sak om de var rimliga, men det är inte alltid så.


En mig närstående anmälde sig hos arbetsförmedlingen, fick gå på CV-kurs och en allmän introduktion till arbetsförmedlingens datasystem gavs av en person som knappt kunde logga in själv. En vecka senare kom ett brev från arbetsförmedlingen med meddelandet att de ansåg att tiden var ute och att man nu betraktades som att man hade jobb. Om man inte skaffat jobb ännu och gjorde man inte som de sa, så skulle all arbetslöshetsersättning dras in. Stort frågetecken hos adressaten.


Han hade väntat sig ett överenskommet meddelande om en tid hos handläggare på arbetsförmedlingen för diskussion om hur man skulle gå vidare. Någon arbetslöshetsersättning eller liknande hade det inte varit fråga om. Det handlade om att få hjälp att söka ett nytt jobb. Inte att få ersättning... Utan att få jobb.


Med den inställningen hos arbetsförmedlingen, jag har mött på den förr, kan man inte annat än fundera. Här finns mycket att göra. Jag får själv ibland glada tillrop med hotbrev från arbetsförmedlingen fastän jag inte ens är inskriven där, eller uppbär a-kassa eller liknande. Däremot betalar jag till a-kassan, men det är en annan sak.

En alternativ arbetsmarknad ropar man nu efter. Varför inte utveckla arbetsförmedlingens kompetens? Så att de som jobbar där kan vara lite kreativa och tänka sig att killen som det hänvisas till i Aftonbladets artikel skulle kunna hjälpas till en annan sysselsättning. Alla kan mer än de själva tror.

Själv skulle jag till exempel inte klara av att klättra i träd och beskära dem, eller att jobba med andra tyngre jobb. Så självklart väljer man bort den typen av jobb och ser sig om efter annat. Det är den flexibiliteten som saknas både hos arbetsförmedlingen och på arbetsmarknaden. Att man kan göra många olika saker och ha flera olika yrken under en livstid.

Om man är sjuk ska man förstås inte behöva gå till socialen bara för att överleva, men om man inser att det inte går att fortsätta med det gamla yrket så borde man få stöd och hjälp om man behöver se över sin situation. Den rehabiliteringen måste sättas in innan sjukpenningen tagit slut. Men jag utgår ifrån att det är vad Socialförsäkringsminister Husmark Pehrsson menar också. Men det gäller förstås att synkronisera förändringarna.

Uppdatering: Det räcker nog inte med synkronisering, tyvärr. Den arbetssökande personen jag nämnde ovan fick lite lustiga svar idag. Det var överenskommet att han skulle ringa idag men handläggaren var inte där. Då bad han att få en ny eftersom han inte ville (eller ska behöva) vänta. Svaret blev att han var tvungen att förstå att de minsann måste få jobba deltid på arbetsförmedlingen också. Arbetsförmedlingen behöver förstå att a betslösa ska inte behöva vänta på grund av den interna organisationen.


Jag hoppas verkligen att killen i artikeln får hjälp nu av arbetsförmedlingen att komma vidare med sitt liv och att han blir frisk. Att vara sjukskriven när man är ung och kanske inte behöver det är inte värdigt det heller. Det måste vara väldigt passiviserande. I synnerhet som det säkerligen finns hjälp att få.

(Aftonbladet)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

7 kommentarer:

Populisten sa...

Appropå arbetsförmedlingens kompetens och nutidsförankring är detta http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=7583 inlägg på SVDs ledarblogg också läsvärt.

Anonym sa...

Det är inte fel med lite verklighetsförankring - även för moderater!!
Det handlar nämligen inte om arbetsförmedlingarna. Det handlar om arbetsgivarna. Fråga på ditt nästa rotarymöte hur många som vill anställa en krympling? Vilka som vill anställa en nybliven morsa med kruppunge? "Alla kan mer än de själva tror" - men tror arbetsgivaren på detta?
Och välja bort tyngre jobb, vilka kan göra det?
Det handlar ju framför allt om att "arbetstagarna skall vara arbetsgivaren tacksam för den förunderliga nåd de bibringat att anställa just honom/henne, ty de äro icke värdiga detta!"

Mary sa...

Anonym - jag är fullständigt medveten om det du skriver.

Jag brukar ofta påpeka just detta också. När arbetsförmedlingen kräver att en tvåbarnsmorsa från Umeå ska söka ett halvtidsjobb på ett dagis i Malmö så får hon det troligen inte. Det är såna saker jag tycker att arbetsförmedlingen borde kunna begripa om de använde sitt sunda förnuft, även media borde tackla frågan så och inte bara skriva om undergången.

Arbetsförmedlingen borde faktiskt jobba mer med företagen så att förutsättningar finns och att arbetsmarknaden öppnas för alla. Oavsett. Jag vet att det inte är så idag.

Callisto sa...

Anonym,

Tråkigt om du inte känner dig värdig på arbetsmarknaden. Du kanske skulle jobba med din självbild? Kanske utbilda dig?

Verkligheten är inte riktigt så svart och vit som du beskriver. Ta en titt därute, på riktigt, så ska du se.

Callisto sa...

Det är givetvis svårt att i fotspåren efter (S) inte-ställa-krav och inte-agera-alls försöka få rätsida på läget. Jag tycker att de här förslagen borde införts decennier sedan. Nu har vi många som vant sig vid sin sjukförsörjning som måste tänka om. De måste börja se sig själva som resurser och inte "sjukdomsfall". Många har gott om resurser, även om det inte funkar med det gamla jobbet. Nya grepp, nya kanaler, och fler ska kunna försörja sig själva genom de normalt yrkesaktiva åren.

Tyvärr belamras nu debattrummet av de som verkligen fastnat i att man SKALL ha rätt till sjukbidrag/lön/ersättning av något slag. Tanken på att folk ska och kan klara sig själva i större utsträckning än (S) gav dem cred för skrämmer många. Men jag kan inte se självändamålet med att vara "sjuk" om man har något kvar att ge. Att fler jobbar kommer också att ge mer resurser att ösa av till de som verkligen behöver stödet.

Men Bidrags-Sverige förnekar sig inte. Det är läskigt at tman förväntas klara sig själv så långt som möjligt.

Anonym sa...

"Själv skulle jag till exempel inte klara av att klättra i träd och beskära dem, eller att jobba med andra tyngre jobb."

Sådana val får du inte göra i dagens sverige, för om du gör valet är du en lat bidragstagare som lever på andra.

Mary sa...

Det där stämmer inte och det vet du...