lördag 26 juli 2008

Att bli arg på saker...

Mannen sköt på sin gräsklippare och riskerar böter. Har någon slagit sönder en sak undrar Aftonbladet. Ja, det har nog de flesta gjort. Mitt eget minne - jag tror faktiskt att det är det enda också, i alla fall som jag kommer ihåg, hehe.

Det var på den tiden det fanns LP-skivor och skivspelare (det finns det förstås fortfarande men inte i lika stor utsträckning) och mina barn var väldigt hopplösa och stoppade aldrig in sina skivor i konvoluten. En gång halkade jag på en skiva och blev dödsförbannad. Det här utspelade sig på den tid då man själv var som en annan Kalle Anka. Familjepusslet skulle gå ihop. Det var ungar, det var jobb, det var studier, det var en halvtrasig gammal Golf som bara fungerade när den hade lust, det var husbygge, det var allmänt mycket, tiden räckte inte till och allting djävlades. Nerverna låg på utsidan och stubinen var kort.

I min ilska över att halka så hotade jag ungarna med allt möjligt från indraget lördagsgodis (70-talet) till att konfiskera skivspelaren. För att riktigt manifestera mitt allvar tog jag en skiva, min egen älsklings-Bob Marley, ty jag var en snäll mamma och tog inte barnens Carola eller Magnus Uggla. Sen drog jag igång en vad jag idag antar sällan skådad ilskedemonstration med skivan. Jag böjde, jag hoppade och drog och blev argare och argare. Barnen stod förvånat bredvid och undrade vad som hänt med mamman. Hon var helt galen. Skivan blev dock bara repig...

Det är såna här saker man helst vill glömma, att man tappat förståndet inför barnen och betett sig som om man vore mindre än dem. Men av någon anledning så blev jag påmind 10 år senare om händelsen. För ungarna hade på något sätt fått fatt på den gamla skivan och gav mig den i julklapp som en påminnelse från sin barndom!!! Man blir snabbt nedtagen på jorden av sina barn - men nu är vi kvitt kan man säga. Det bör väl påpekas att vi för det mesta hade det väldigt kul ihop, barnen och jag. Det har vi fortfarande. Det finns någon slags ömsesidig respekt och förståelse för både tillkortakommanden och talanger av olika slag.

Här kommer ett underbart exempel på tantilska:



(Aftonbladet)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Inga kommentarer: