onsdag 16 juli 2008

Att förlora valet på FRA-lagen är väl ändå bra onödigt...

Självklart sitter socialdemokrater och andra i opposition och glädjer sig åt att FRA-lagen tagit den vändning det gjort. Deras eget påhitt dessutom, som blev en slags prestigefråga för regeringen. Fullständigt i onödan kan man tycka.

När man sedan ser på rapport och lyssnar på de "vanliga" människor som blivit avlyssnade av FRA tidigare så kan man inte annat än känna en viss bestörtning. Nu handlade det om människor som hade någon gemensam nämnare i alla fall. I fortsättningen med nya lagen ska man med sökord leta efter den gemensamma nämnaren genom att kolla oss alla. Det är verkligen inte bra.


När jag lyssnar till en del moderater i Riksdagen så förstår jag att de verkar ha fått en del felaktiga upplysningar kring hur det hela kommer att fungera. Sådant som att det skulle gå att urskilja inhemsk kommunikation från annan till exempel. Det fungerar inte så. Jag är övertygad om att det inte funnits någon dold agenda här utan att det handlar en del om okunskap också.

Frågan man ställer är förstås, vem har givit riskdagsmännen garantier om att det går att särskilja inhemsk trafik från annan och framförallt att den inte passerar landsgränserna? Ett lokalsamtal kan passera via både Norge och Finland exempelvis. Ett mail via Stockholm och Bredäng kan passera Atlanten flera gånger. Det måste öppnas innan man kan avgöra om det är inhemsk kommunikation eller inte.

När man tillgriper massavlyssning i likhet med FRA-lagen är det ett tecken på att man inte vet vem eller vad man letar efter. Om man vet vem eller vad man letar efter behöver man inte massavlyssning. World Trade Center är ett praktexempel, de hade all information men den försvann i det enorma bruset... Den brasilianske elektrikern som blev ihjälskjuten i London på grund av felaktig information, minns ni honom? De riktiga terroristerna likt al-Qaida lämnar inga elektroniska spår efter sig eftersom de inte använder sig av elektroniska kommunikationsmedel. Sådant vet redan polisen.


Jag har varit verksam inom IT-branschen sedan början av 80-talet och har rätt bra koll på internet utan att för den skull vara expert i likhet med många andra som har uttalat sig emot lagen. Jag är också beteendevetare och bekymrar mig utifrån det perspektivet. Vad vågar man egentligen säga eller skriva i fortsättningen?

Låt inte den här frågan fälla den borgerliga regeringen i nästa val, det kan det aldrig vara värt...



(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är beklagligt att FRA-frågan tycks handla så mycket om partipolitik. Gång på gång sägs också att FRA-lagpaketet i grunden är socialdemokraternas påhitt. Är nu detta hela sanningen?

Frågan är om ens något parti kan sägas ha tagit initiativ till FRA-lagen. Att frågan till slut hamnade på politikernas bord är resultatet av ett intensivt lobbyarbete av FRA-ledningen och tjänstemän hos FÖD. Där har vi de verkliga upphovsmännen och initiativtagarna.

År efter år har de uppvaktat politikerna och förklarat: "FRA måtse få spana i kabel, annars kan vi lika gärna lägga ner myndigheten".

Det råkade vara en socialdemokratisk försvarsminister som till sist författade en departementspromemoria i ärendet, men detta är av underordnad betydelse. Sen vet vi också att S-regeringen fick kalla fötter. Bland annat efter stenhård kritik från Justitiedepartementet och Thomas Bodström.

Visst har jag förståelse för att politikerna till slut inte kunde stå emot försvarshökarna, utan tvingades visa handlingskraft. Det är dock mycket förvånande att man så till den grad svalt lobbyisternas argumentation.

Hösten ser i alla fall ut att bli spännande. Måtte vi nu bara få den sanningskommission som bl.a. centern förordat. Därefter emotser vi en bred parlamentarisk kommitté som startar från noll.

/Johan

Anonym sa...

Inte är det någon politiker som hittat på det här, alldelens oavsett höger eller vänster. Å jag tror att du vet det. Det här kommer från en rad tjänstemän som blev tvungna att bli lite kreativa för de var på väg att förlora jobbet, givetvis också påhejade av sina gelikar i andra länder vars ärenden de går och mäter sina pittar med.

Politiker är å andra sidan utpräglade integritetslösa karriärister som gärna omger sig med ja-sägare och själva gärna ödmjukar sig och tvekar inte att spela vilken roll som helst för att tillfredställa sina begär såsom ärelystnad, maktbegär osv..Lättköpt är ett annat ord för dem som dansar efter andras pipor bara genom att få vara med och frottera sig på ett hörn. Tro inte heller att det skulle vara någon skillnad mellan moderater och vänsterpartister i detta. De går med på precis vad som helst utan några som helst undantag så länge de lever i tron att det stillar deras begär, deras psyke är en plats där Eros råder fullständigt.

Det enda tjänstemännen, som ofta har samma personlighetsdrag som politikerna, behövde göra, var att skapa en situation där begären såg ut att kunna fyllas, och det fungerade alldelens utmärkt. När det då började gå upp ett ljus, att begären inte skulle mättas, så blev de 729 gånger olyckligare än den upplyste filosofen, och tom. snyftande bad om hjälp av mamma i riksdagens talarstol under direktsänd TV.

Dennis Nilsson sa...

"Vad vågar man egentligen säga eller skriva i fortsättningen?"

Så klart man skall göra det, annars har ju dessa inskränkta bakåtsträvare och mörkermän/kvinnor åstadkommit det de önskat sig.

Ett sådant samhälle stagnerar till slut och förgör sig själv.

Skall vi människor, som art, finnas till i många miljoner år till, så kan vi inte säga nej till
nya ideer och tankar, och därmed utveckling.

Utveckling är möjlighet till att anpassa sig till olika livsbetingelser.

Värdens främsta fysiker Stephen Hawking uttryckte sig så här för ca 3 månader sedan:

"If the human race is to continue for another million years, we will have to boldly go where no one has gone before"
http://space.newscientist.com/article/dn13748

Vill vi ha en ljus framtid, så måste vi kämpa för det idag. den kommer inte av sig själv.

Heja på!!

Mary X Jensen sa...

Tyvärr så blir det partipolitik av allt. Men jag håller i princip med om att det är synd. Vad man, oavsett hur det hela gått till från början kan tycka är att förslaget kunde ha stoppats helt av den förra föreningen och borde aldrig tagits upp av den sittande. Bodström kan ha fått mer stryk än han ska ha för den här frågan vad det verkar. Jag har själv deltagit i en slags avsky mot "Bodströmssamhället" för jag gillar inte tanken på övervakning överhuvudtaget. Det är möjligt att det är orättvist och då är jag den första att be om ursäkt. Jag tycker att Thomas Bodström just nu är den enda som med emfas talar om den personliga integriteten, det hedrar honom.