Att tala ur skägget...

Fredrik Bynander skriver idag om vikten för regeringen och främst försvarsministerns behov av att tala ur skägget vad gäller underrättelsetjänsten.

"Försvarsminister Sten Tolgfors, vars ­departement ansvarar för FRA, och tunga säkerhetspolitiska företrädare måste tala ur skägget om den politiska utvecklingen i Ryssland och de underrättelsebehov som uppstår av säkerhetspolitiska samarbeten inom EU och Partnerskap för fred.

Annars bör de utan vidare ceremonier gå FRA-lagens motståndare tillmötes och ompröva hela försvarsunderrättelsetjänstens vara eller icke vara.

Tid för ledarskap, således." (Fredrik Bynander i SvD)

Hela FRA-debatten har gått över styr på flera sätt. Den ena anledningen är förstås att frågan inte kommunicerats på ett vettigt sätt från början. Uppenbart är att här finns ett stor kunskapsglapp mellan dem som är för och dem som är emot. Det ena handlar om underrättelssetjänst och det andra om hur tekniker som internet fungerar och vad FRA-lagens innebörd betyder för den stora allmänheten i form av massavlyssning. Det senare ett begrepp som även det har olika betydelse beroende på vem man pratar med.

Ingen har svårt att förstå att signalspaning och underrättelsetjänst behövs i en värld som sannerligen inte är så fredlig som man skulle önska. De flesta har också en synpunkt på vad personlig integritet har för betydelse för den enskilda individen. Förvisso har regeringen nu försökt lappa FRA-lagen med lite tillägg som ska ta hänsyn till intrånget i den personliga sfären, men därefter har det varit stopp på en vettig kommunikation. Det har mest varit i stil med, ingen idé att diskutera med er, sitt ner i klassen, så här är det, det lugnar sig säkert. Riktigt gammalmodiga patriarkmetoder. Det hör inte hemma i ett modernt samhälle, inga vuxna människor gillar att bli klappade på huvudet.

Sen har jag full förståelse för att man inte uppskattar att bli kallad för tomhylsa och liknande epitet som många i regeringen fått stå ut med. Bilder på statsministern med hörlurar får väl passera som humor och förstärker budskapet. Hittills har argumenten för FRA-lagen varit minst sagt blandade och fyrkantiga. Det handlar om killarna i Afghanistan som försvarsministern håller sig fast vid, andra politiker menar att underrättelsetjänst är nödvändig. Statsministern talar om regeringsduglighet, vilket känns aningens fel i just det här sammanhanget. FRA-chefen kämpar för att försvara sin verksamhet. Motkrafterna tar till alla möjliga tricks från olika grupperingar, fakta, satir, demonstrationer, humor, kraftuttryck, missnöje, resonemang, vädjanden mm mm. Den intelligente läsaren kan dock dra ur sentensen ur det hela och förstår vilken kränkning det innebär att "staten" i form av FRA kommer att filtrera all vår digitala kommunikation.

Det man kan hoppas på nu är förstås att Europadomstolen säger ajajaj Sverige så där får ni inte göra. Regeringen har också sagt att man självklart kommer att ta hänsyn till vad Europadomstolen kommer fram till. Det är bra. Det finns trots allt en vilja att gå motkrafterna delvis till mötes. Dessvärre kommer det i skymundan mitt i tumultet och vissa företrädares förmåga att förringa motståndarna som om de inget begrep. Det som är svårt att förstå är den brist på pedagogisk framtoning som regeringen visar i frågan. Frågan är om det går att rätta till överhuvudtaget eller om det är försent nu.

Dock tycker jag att en av de bättre beskrivningarna av hur man kan uppleva integritetsintrånget är beskrivet av bloggaren Min Humla. Snacka om pedagogisk framställning.

Ge fan i min handväska...

Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA-lagen, FRA, regeringen, Tolgfors, europadomstolen, personlig integritet, avlyssning