söndag 6 juli 2008

Finns det någon skillnad mellan Karl Sigfrid och Fredrik Reinfeldt...

När man är ung har man ideal. Det hade även statsminister Reinfeldt och arbetade hårt för personvalet. Dessutom röstade han utifrån sina ideal tvärsemot partiledningen.

"Och tisdagen den sjunde juni 1994 röstade Fredrik Reinfeldt, som en av endast två moderater, ja till registrerat partnerska p för homosexuella. Tvärtemot partilinjen och tvärtemot vad många partikamrater ville. " (SvD)

Detta var precis vad Karl Sigfrid och säkerligen vissa andra ville göra när det gällde FRA-lagen. Men han fick inte göra det. Jag har en känsla (dock ingen kunskap) av att man inom partiet gick ganska hårt åt Karl för han är inte en kille som lägger sig ner i första taget. Bara att han hade modet att tala om hur han tänkte göra är väl i sig ett bevis på det.

"När jag röstar för partnerskap är det mitt sätt att också markera mitt ställningstagande mot dem där ute som aldrig stannar upp och försöker förstå den som är annorlunda”, förklarade Reinfeldt. " (SvD, ibid)

Så här skrev Karl Sigfrid inför sitt ställningstagande:

"Jag har själv påverkats av alla de mail, blogginlägg och artiklar som kommit de senaste dagarna. Inte för att mängden mail i sig är ett mått på argumentens kvalité utan för att de säger något om vilka samhällseffekter systemet kan få: Vi kommer att få se människor som blir försiktiga med vilka de kontaktar på nätet, människor som undviker hemsidor med känsligt material och potentiella whistle blowers som inte vågar skicka samhällsviktig information till en nyhetsredaktion i vetskap om att allt passerar genom statens kontrollfilter. Oavsett hur liten andel av all kommunikation som fastnar i filtret och blir läst av en person skapas en känsla av otrygghet som ger upphov till självcensur. Jag kan inte ta det på mitt samvete att inrätta detta system." (Politikerbloggen)

Var i består egentligen skillnaden i dessa uttalanden? Är det makten som korrumperar? Men om man ser till Reinfeldts utveckling inom partiet är det kanske Karl Sigfrid som är framtidshoppet? Om man nu ska spekulera i de banorna.

Varför blev Karl Sigfrid och andra så hårt ansatta för att de ville rösta nej? Det är en fråga som är minst lika intressant som varför lagen överhuvudtaget måste röstas igenom. En lag som behöver 30 tillägg. Är det en bra lag? Vad var det som hände.

Själv tänkte jag förut att jag skulle kandidera till riksdagen i nästa val eftersom jag enligt Platon uppnått den aktningsvärda åldern 50+ och då torde anses vara danad för statens högre ämbeten. Men jag har självkritik och inser att partiet sitter emellan, de skulle aldrig matcha fram en frispråkig envis kvinna i sina bästa år. Allt för mycket skulle nog ställas på ände är jag rädd för. För mycket Rock´n roll helt enkelt. Jag känner till en person som inte ansågs passa in i ordningen, han fick heller inte vara med, trots alla sina personkryss. Jag kan tycka att det var lite synd.

Men visst är frågan om vilken typ av riksdagsmän vi ska ha väsentlig och framförallt hur mycket makt de ska ha. Det finns en teori och en praktik, där det senare tar över. Min övertygelse är att detta inte är signifikativt för enskilda partier, utan det blir så här när människor kommer samman och ordning ska skapas. Det verkar inte vara så många som bryr sig om just det här i alla fall.

"... när en riksdagsledamot är vald, intar ledamoten en juridiskt sett självständig fri och oberoende ställning i förhållande till väljarna och partiet" (Kommunalhandboken 2007)

Partimakten är för stor i det här landet menade statsministern för 10 år sedan. Vad tycker han idag? Det skulle vara intressant att veta.

Läs i Svenskan hur de unga riksdagsledamöterna som var emot lagen upplevde sin situation.

Vad är viktigast frågar SvD. Partilinjen, egna övertygelsen, båda är lika viktiga. Mitt svar är den egna övertygelsen. Partilinjen har man i grunden och det är bara när något avviker som man frångår den och det tycker jag absolut borde vara helt självklart. Vi får hoppas att de riksdagsledamöter som blev tilltufsade av händelsen med FRA-lagens genomröstning och allt runtikring trots allt står på sig nästa gång något liknande inträffar. För hur som helst så visade detta ändå på någon slags övertro på att bevisa regeringsduglighet i fel fråga.

intressant

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , Blogge

6 kommentarer:

Dennis Nilsson sa...

Tja, vi människor är som vi är, och därför borde vi anpassa våra samhällen efter hur vi är, och inte hur vi borde vara.

Makt och pengar korrumperar även den mest idealistiska och genomgoda människans omdöme. Den "genomgoda" människan är ännu inte född och kommer aldrig att bli det.

Därför borde vi tillse att bl.a ingen får sitta i riksdagen mer än två perioder, typ åtta år. Vi skall inte heller ha några yrkespolitiker som sitter längre än två valperioder.

Förhoppningviss så hinner man inte bli korrumperad, samtidigt så man kan bidra till samhällsutvecklingen.

Vet man redan från början att man inte skall få sitta kvar i sin makt-position längre än två val-perioder så har man inga parti-kamrater och andra torpeder man behöver vara rädd för.

En författningsdomstol är lika angelägen, och samma sak skall gälla de som sitter där.

Anonym sa...

Lösningen heter "Aktiv Demokrati" - medborgaren röstar när han vill i sakfrågor, inte endast vart 4:e år på ett parti.

http://aktivdemokrati.wordpress.com
http://www.aktivdemokrati.se

Anonym sa...

Varför Fredrik Reinfeldt numera går under tillnamnet Mugabe beror på den svenskfientliga politiken. Liksom Mugabe driver Reinfeldt den vita befolkningen i landsflykt, deras tillgångar tas i beslag genom skyhöga skatter och omfördelas till negrer och araber. Är detta demokratiskt, nej, det är rasism.

Mary sa...

Jagvill inte kalla Fredrik Reinfeldt för allt möjligt. Ingen annan heller.

Just i FRA-frågan är jag inte överens med regeringen.

Ifrågasättande tycker jag att man kan vara men inte hatisk... och varför alltid anonyma kommentarer när det kommer till tillmälen?

Väderkvarnen sa...

Om man läser vad Karl Sigfrid skriver så verkar han ju riktigt vettig. Ändå kvarstår en stark känsla av besvikelse över att han trots sitt motstånd mot lagen gick partilinjen till mötes (genom att kvitta ut sig). Jag läser inte allt som skrivs men någon bra motivering har jag inte sett.

Federley å andra sidan verkade ju vettig föra allt detta men hans credd är ju på noll hos mig, trots att jag måste medge att han bidrog betydligt till bloggbävningen början.

Mary sa...

Karl Sigfrid är väldigt vettig. Man ska aldrig glömma att även han ingick i ett sammanhang om vilket vi inte vet något egentligen.

Han försökte och han står ändå fast vid sitt nej till FRA-lagen och har inte hållit på och konstra till det.