Finns det någon skillnad mellan Karl Sigfrid och Fredrik Reinfeldt...

När man är ung har man ideal. Det hade även statsminister Reinfeldt och arbetade hårt för personvalet. Dessutom röstade han utifrån sina ideal tvärsemot partiledningen.

"Och tisdagen den sjunde juni 1994 röstade Fredrik Reinfeldt, som en av endast två moderater, ja till registrerat partnerska p för homosexuella. Tvärtemot partilinjen och tvärtemot vad många partikamrater ville. " (SvD)

Detta var precis vad Karl Sigfrid och säkerligen vissa andra ville göra när det gällde FRA-lagen. Men han fick inte göra det. Jag har en känsla (dock ingen kunskap) av att man inom partiet gick ganska hårt åt Karl för han är inte en kille som lägger sig ner i första taget. Bara att han hade modet att tala om hur han tänkte göra är väl i sig ett bevis på det.

"När jag röstar för partnerskap är det mitt sätt att också markera mitt ställningstagande mot dem där ute som aldrig stannar upp och försöker förstå den som är annorlunda”, förklarade Reinfeldt. " (SvD, ibid)

Så här skrev Karl Sigfrid inför sitt ställningstagande:

"Jag har själv påverkats av alla de mail, blogginlägg och artiklar som kommit de senaste dagarna. Inte för att mängden mail i sig är ett mått på argumentens kvalité utan för att de säger något om vilka samhällseffekter systemet kan få: Vi kommer att få se människor som blir försiktiga med vilka de kontaktar på nätet, människor som undviker hemsidor med känsligt material och potentiella whistle blowers som inte vågar skicka samhällsviktig information till en nyhetsredaktion i vetskap om att allt passerar genom statens kontrollfilter. Oavsett hur liten andel av all kommunikation som fastnar i filtret och blir läst av en person skapas en känsla av otrygghet som ger upphov till självcensur. Jag kan inte ta det på mitt samvete att inrätta detta system." (Politikerbloggen)

Var i består egentligen skillnaden i dessa uttalanden? Är det makten som korrumperar? Men om man ser till Reinfeldts utveckling inom partiet är det kanske Karl Sigfrid som är framtidshoppet? Om man nu ska spekulera i de banorna.

Varför blev Karl Sigfrid och andra så hårt ansatta för att de ville rösta nej? Det är en fråga som är minst lika intressant som varför lagen överhuvudtaget måste röstas igenom. En lag som behöver 30 tillägg. Är det en bra lag? Vad var det som hände.

Själv tänkte jag förut att jag skulle kandidera till riksdagen i nästa val eftersom jag enligt Platon uppnått den aktningsvärda åldern 50+ och då torde anses vara danad för statens högre ämbeten. Men jag har självkritik och inser att partiet sitter emellan, de skulle aldrig matcha fram en frispråkig envis kvinna i sina bästa år. Allt för mycket skulle nog ställas på ände är jag rädd för. För mycket Rock´n roll helt enkelt. Jag känner till en person som inte ansågs passa in i ordningen, han fick heller inte vara med, trots alla sina personkryss. Jag kan tycka att det var lite synd.

Men visst är frågan om vilken typ av riksdagsmän vi ska ha väsentlig och framförallt hur mycket makt de ska ha. Det finns en teori och en praktik, där det senare tar över. Min övertygelse är att detta inte är signifikativt för enskilda partier, utan det blir så här när människor kommer samman och ordning ska skapas. Det verkar inte vara så många som bryr sig om just det här i alla fall.

"... när en riksdagsledamot är vald, intar ledamoten en juridiskt sett självständig fri och oberoende ställning i förhållande till väljarna och partiet" (Kommunalhandboken 2007)

Partimakten är för stor i det här landet menade statsministern för 10 år sedan. Vad tycker han idag? Det skulle vara intressant att veta.

Läs i Svenskan hur de unga riksdagsledamöterna som var emot lagen upplevde sin situation.

Vad är viktigast frågar SvD. Partilinjen, egna övertygelsen, båda är lika viktiga. Mitt svar är den egna övertygelsen. Partilinjen har man i grunden och det är bara när något avviker som man frångår den och det tycker jag absolut borde vara helt självklart. Vi får hoppas att de riksdagsledamöter som blev tilltufsade av händelsen med FRA-lagens genomröstning och allt runtikring trots allt står på sig nästa gång något liknande inträffar. För hur som helst så visade detta ändå på någon slags övertro på att bevisa regeringsduglighet i fel fråga.

intressant

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, personval, moderaterna, reinfeldt, karl sigfrid, riksdagen, samhälle, Blogge