Inte lätt att vara Åkesson...

Ska fan vara politiker brukar man säga. Har en känsla av att FRA-chefen känner så också just nu. Ska fan vara Åkesson. Uppgiften kan inte vara enkel. Nog förstår man att det ska finnas underrättelsetjänst och annan verksamhet som inte i detalj ska kunna läsas av fienden i dagstidningarna. Situationen är i det närmaste absurd som den är nu.

Det handlar om kommunikationsproblem, det är väldigt uppenbart. Ena sidan består av regeringen som av någon för omgivningen okänd anledning fick så himla brådis att klubba igenom en lag som vid närmare granskning innebär ett större ingrepp i den personliga integriteten, brevhemligheten, tryckfriheten, meddelarskyddet mm mm, än vad jag tror var tänkt från början.

Snabbt rafsades det ihop lite tillägg till lagen, en eftermiddag tog det. Det var nog ganska välment tänkt av försvarsministern trots allt. Men det känns inte som om det räcker, lagen borde vara bättre i grunden. Det är viktigt på flera sätt att det blir rätt från början. Den personliga integriteten bör vi vara rädda om och värna. Mårten S ger sin syn på frågan här.

Betänk nu att en lista på 103 namn är på språng. Åkesson försvarar det med att dessa personer inte alls är misstänkta eller har varit det. Det intressanta är dock HUR hamnade de på listan och framförallt påvisar det hur svag sekretesslänken egentligen är. HUR om den till allmänhetens kännedom? VEM läckte och VARFÖR? Personliga skäl, arg på chefen, dumhet eller vad? Den mänskliga faktorn ställer alltid till det, förr eller senare.

Den andra sidan - Opinionen blev fortsatt stark för det räcker inte med tilläggen. Tekniken fungerar som den gör och alla tycks inte varit medvetna om det. Oavsett hur mycket Åkesson försäkrar att det inte är fråga om massavlyssning, så är det vad det handlar om. Förmodligen finns det flera definitioner på massavlyssning. Kanske dags att reda ut det? Parterna har olika ingångar i begreppet det är mycket tydligt.

DNs Niklas Ekdal gjorde en intressant betraktelse som handlar om integritetens återkomst som är väl värd att läsa ett par gånger för alla inblandade, oavsett vilken sida om FRA-lagen man tillhör.

Signalspaning och underrättelsetjänst - Ja, men självklart.
FRA-lagen - Nej, inte som den ser ut idag.

Det finns frågor här. Varför var det så viktigt att klappa igenom lagen så snabbt? Finns det verkligen inga andra sätt att signalspana på, än att blanda in oss alla på det här sättet? Var finns alternativen? Vem diskuterar dem?

Kan inte politiker sluta försöka vara så smarta och strategiska nu och istället tänka praktiskt. Tänk på det här som ett stort släktbråk, alla mostrar är osams och så ryker stickor och strån ett tag, den ena talar inte med den andra som är arg på den tredje. Så plötsligt blir det allvar på något sätt, födelse, dödsfall, bröllop eller personlig katastrof. Då samlas alla som en person och allt tidigare groll glöms och man håller ihop. Så skulle det kunna vara nu också, att man fokuserade på problemet - lagens utformning. Inte på vem som på det smartaste sättet vinner över den andra.

Sen tycker jag att det är trist att enskilda utmålas som om de vore korkade med olika tillmälen och epitet. Jag är övertygad om att Åkesson är en klok man, försvarsministern likaså. Det är önskvärt att man försöker förhålla sig till lagen som sådan och talar om varför den inte är bra i sin nuvarande utformning. Varför inte regeringen kan ta till sig av kritiken och tillstå det begriper jag inte. Men kanske en anledning är att debatten i viss mån ger sig på enskilda och kallar dem för allt möjligt som inte har med saken att göra?

(förlåt Kristina - jag ska skriva om annat också)

(intressant)

(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA, regeringen, Åkesson, Tolgfors, personlig integritet, samhälle, FRA-lagen