tisdag 29 juli 2008

Journalister och yrkesrollen...

Jag fick mig dagens skratt när jag läste Lisa Bjurwalds ledare i DN idag. Så mycket fördomar samlade på 2000 tecken. Dels den fantastiska beskrivningen av vad bloggar är. "Det är inte ofta jag traskar runt i den särskrivande specialklass som är den svenska bloggsörjan, men när jag gör det blir jag alltid lika negativt överraskad."

Hon har nog inte läst Martin Jönssons väldigt intressanta artikel om hur media och även journalister måste finna sig i att utvecklingen inom medialandskapet utvecklas. Jag spånade vidare på den artikeln - utan särskrivningar faktiskt. Att arbeta på en tidning ger möjlighet till fast lön men det är inte med automatik en kvalitetsstämpel på det som skrivs. Mångfalden inom bloggosfären är stor, uttryckssätten och språket inte minst. Kunskapsbredden och djupet på den är omfattande. Så det viktigaste att lära sig är att sovra bland informationen, men det ställer krav på läsaren förstås.

Sen till Blondinbellas trista äventyr i Italien. Visst finns det de som har hoppat på henne personligen. Det är dumt och trist.

Själv tillhör jag den kategori av mammor som inte tycker att barn på 17 år ska befinna sig på nattklubb utomlands på egen hand. Jag tycker inte att det är en konstig reflektion i ett samhälle där barn och ungdomar i allt högre utsträckning får leva sitt liv utan inblandning från vuxenvärlden. Det händer så mycket trista och farliga saker i barns och ungdomars liv som kunde undvikas med närvarande vuxna. Jag antar att jag är en av dem som kallas naiva eftersom jag skrivit just om detta.

Jag anser rent allmänt att föräldrar måste delta mer i sina barns liv för att de inte ska behöva råka ut för helt onödiga händelser. Visst måste man skaffa egen erfarenhet, men viss måtta kan det väl ändå vara på det hela.

"Naiva kommentarer om hur man inte släpper iväg "barn" utomlands är som hämtade från 1950-talet. Själv gick jag på nattklubb som 14-åring på välorganiserad konfirmationsresa i England. Att ungdomar några månader under myndighetsgränsen kommer att roa sig efter läggdags, med eller utan tillåtelse, är ett ganska välkänt fenomen. En viktig poäng är dessutom att exakt samma övergrepp kunde ha skett om Löwengrip varit 25."

En välorganiserad konfirmationsresa - just det. Lite skillnad ändå, eller? Att kvinnor råkar ut för övergrepp titt som tätt är ingen ovanlighet precis, men man behöver inte utmana ödet. Rent principiellt så borde man få gå omkring naken på stan om man så önskar, men det finns en påträngande omvärld som har andra synpunkter. Eller hur?

Självklart kan det nu uppfattas som en anklagelse mot Blondinbellas närmaste nu, det är då inte meningen. Men å andra sidan så går hon/de själva ut i tidningen och blir ett exempel på att det inte går att betrakta omgivningen med helt blåa ögon och framförallt att alla i världen omkring inte utgår från ens egna värderingar. Det finns många skillnader och världen är inte som man själv betraktar den bara för att det ser så ut eftersom den endast kan betraktas utifrån de egna erfarenheter och kunskaper man har.

Detta är en principiellt viktig sakdiskussion tycker jag. Var går vuxnas ansvarsgräns? Enligt lagen vid 18 år, eller hur?

Vad gäller Blondinbella så vill man bara trösta och krama henne och försöka hålla henne undan från den här typen av händelser i fortsättningen. Men det är en annan diskussion.

Rätt många har bloggat om det här förstås. Ur olika vinklar, det är just det som är kul med bloggosfären. Det finns så många sätt att se på saken. Som Martin Jönsson skriver, journalister behöver bli lite mer interaktiva och lyssnande i framtiden. Det kanske inte egentligen betyder uppskattande och det är klart att vill man själv ha tolkningsföreträdet så blir det jobbigt.

Blogge, Alter Ego, Självförsvarsbloggen,
Dagen, Jinge, BetaAlfa, Promemorian, Mickey, Badlands Hyena, frktjatlund, Linnébloggen2,

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

3 kommentarer:

Kraxpelax sa...

Det är bara journalister som bör få yttra sig. Dom blir man aldrig besviken på.

Cobb sa...

Jag kom att tänka på en del saker när jag läste Bjurwalls text. För det första, vad är skillnaden på dagboksbloggande och alla de självbiografier som hyllas bland skribenterna. Det enda jag kan se är att det senare har passetar ett rättstavningsprogram eller har skrivits av någon spökskrivare som har snyggat till formuleringarna. Men ingen kan väl säga att de senaste omskrivna böckerna inte innehållit samma svammer och uthängningar som sker i vissa bloggar.
Dagbokskbloggandet är väl en självbiografi i realtid.

Det andra jag tänkte på var att det borde vara varje förälders skyldighet att följa ett antal dagboksbloggar varje dag.

När dottern sitter på rummet och vägrar att prata kan det vara bra att kunna förstå vad som rör sig i huvudet på henne. Vad är viktigt för tonåringen, vilken nivå går sexsnacket i åldergruppen osv. På dagboksbloggarna diskuterars ju sådant som varje förälder bara drömmer om att deras söner och döttrar vågade prata med dem om. Dagboksbloggarna kan ge föräldrar insikt så vi skall vara glada att dom finns.

Fredrik - Självförsvarsbloggen sa...

Rent principiellt så borde man få gå omkring naken på stan om man så önskar, men det finns en påträngande omvärld som har andra synpunkter. Eller hur?

Ja, principiellt, men inte lagligt, det kallas för förargelseväckande beteende.. ;)

Det är precis de här delar jag belyser i mitt inlägg: Varningsklockor och varningslampor - sexöverfallet på Blondinbella
Man ska lyssna på sin intuition och dessutom inte utsätta sig för onödiga risker.

Tack för länken du lade in till mig här ovan förresten!