söndag 7 september 2008

Björklund har nog gjort lumpen för länge....

Liten uppdatering: Den pedagogiska forskningen är inte värderingsfri säger PJ Anders Linder. Det kan ha ha rätt i. Att ämneskunskaper ska sättas i första rummet är verkligen självklart på något sätt, annars behövde vi inte skolan. Men det händer saker i den akademiska världen, nämligen den att den pedagogiska institutionen och Lärarhögskolan nu har slagits ihop. Det kan nog bli riktigt bra. Distansen mellan dessa två institutioner har hittills varit stor. Nyttan med hopslagningen borde diskuteras i högre grad än huruvida det blir kvarsittning om man int eätit upp skolmaten. För nog måste det väl finnas fler mål och meningar än att administrationskostnaden blir lägre med den förändringen? Man kan hoppas. Annars kanske Björklund ska fokusera lite åt det hållet. Mål är bra men medlen är också viktiga.


Björklund

Björklund får kritik för sitt vurmande för ordningen i skolan. Den är naturligtvis viktig men att göra om skolan till en kaserngård är nog inte modellen. På något sätt är det väl självklart att det ska vara ordning, Inte genom att lärarna får ta mobiltelefoner, utan att ungarna vet att de inte ska vara på under lektionerna. Grundläggande livskunskap. Man stör inte andra. Det är andra processer än fråntagande som fixar det.

Att poliser ska åka hem och hämta ungarna som inte kommer till skolan är en annan dumhet man hört talas om. Hur fiffigt är det att hämta en unge som är livrädd för sina mobbare exempelvis? Så dumt. Här behövs andra åtgärder. Men å andra sidan det är inte Björklund som undervisar i skolan, det finns en hel del vuxna lärare där och de är enligt min erfarenhet rätt självständiga personer med egna åsikter. Så varför det används så mycket tid åt att missförstå och klandra Björklund kan jag inte förstå. Man behöver kaske inte bry sig så mycket om allt han säger. Det finns en bra princip och det är att gräva där man står. Mycket av det som händer eller inte händer i skolan har med lärares attityder att göra. Det finns bra och det finns dåliga lärare. Det är därför det blir spännande att se hur det kommer att utveckla sig med de friskolor som nu växer upp. De tycka ha egna ideal och arbetar efter dem. Grundförutsättningar, lagar och bestämmelser är lika för dem som för den kommunala skolan.

Teori och praktik

Det är möjligt att den teoretiska delen med yt- och djupinlärning som PJ Anders Linder lite lätt raljerar om i sin ledare idag inte heller är avgörande för hur skolan fungerar, men det är intressant kunskap för att förstå att barn är olika och lär på olika sätt. Det är möjligt att jag snöat in på det akademiska ämnet pedagogik, men det är där jag har mitt intresseområde. Det är inte på något sätt fel att fundera på hur inlärning sker, det är väldigt intressant. Men det är teori och har väl inte så stort genomlag i praktiken egentligen, i en skola där ungarna sitter med mössor och jackor på med hörlurar i öronen under lektionerna så finns det nog andra åtgärder som kan fungera. I småskolan å andra sidan så finns det i klassrummet en låda med hörselskydd för att barnen ska slippa allt stoj. Men varför dessa problem ska lösas på ministernivå begriper inte jag. Lärarna är väl vuxna de också?

Betyg som många är emot är väl inte hela världen - för vad är ett betyg mer än koll på hur man klarat av en uppgift? Varenda unge känner till att man får poäng för olika saker, det börjar tidigt och är ett sätt att lära sig att prestation kan löna sig. Vad är skolans betyg mer än ett poängsystem egentligen?

Tankar finns att man under åren ska kunna mäta hur skolan utvecklats och det görs också så att statistikerna får sitt. Men eftersom systemen ändras då och då så går det inte att mäta på ett bra sätt i alla fall brukar det sägas.

Att som unge ha poäng/betyg att sträva efter är väl bara bra. Vissa får höga poäng på allt, andra på visst men inte på annat. Några får inte så många poäng hur de än anstränger sig och de behöver extra stöd och andra metoder för att nå fram. Ge dem det då.

På alla andra ställen i samhället pågår det i både lek och på allvar mätningar, det är grundläggande. Alla vet att man kan uppnå nya höjder och nivåer genom ansträngning. Vad är det för fel att det är så i skolan?

Moderna läromedel

Tidigare har det diskuterats en hel del om läromedel som är personifierade och utgår ifrån individens egen kunskapsnivå, som lärande datorspel exempelvis. De finns redan men används inte - varför det? Var finns den proppen? Säkerligen inte hos Björklund. Skolan har allt en del själva att göra och förlagen ska förmodligen sänka priserna på läromedlen. Eller något ditåt. Alltiallon skriver om hur hon vill ha det i skolan. Priset på läromedlen är en aspekt.

Men kaserngårdspedagogiken vill vi betacka oss för. Men visst får man i lumpen lära sig hålla rent och se till att materielen är i ordning? Jag är kvinna och har bara sett lumpen på film men ett ständigt moppande av golv verkar det vara. Varför kan inte lära ungarna sig persedelvård så att de får det lite snyggare i skolan? Men då klagar väl städfacket förstås...

Men å andra sidan att lära sig räkna ut hur mycket färg det går åt att måla väggen i skolans entré måste väl kunna vara en utmärkt mattelektion? Eller beräkna hur många potatisar som ska skalas till morgondagens potatissallad som ska räcka till 300 elever och 20 lärare. Snacka om praktisk matematik som kan leda till att man börjar fundera lite mer teoretiskt sen. Hur blir det om jag... osv.

Inspiration

Mer inspirerande snack om skolan ska det vara - utan flum. Det går absolut det är inte samma sak. De instrumentella diskussionerna kommer man väl aldrig ifrån, men man behöver inte fronta med dem hela tiden. Det blir trist redan innan man orkat med halva budskapet.

Att lära är kul, nödvändigt och inspirerande och ibland också lite jobbigt - det ska vara skolans måtto. Kort sagt - det hängs upp för mycket på vad Björklund säger. Så alla lärare - sätt igång och lägg i en växel i skolorna nu. Ni kan - och ni vet det... Den bästa resursen har ni redan och det är ungarna... Lär dem läsa. Slå alla med häpnad. Gräv där ni står. Det finns så oerhört många bra och framgångsrika lärare som lyckas med sin undervisning, inte handlar det om att man får ta ifrån någon en mobiltelefon. Ta ton ni också och hävda er i debatten och tala om hur ni gör.

(Aftonbladet) , (SvD)

Kulturbloggen tycker, Svensson, Jinge, madammakdam, Värmdöbloggen, dagens skola

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

9 kommentarer:

embryo sa...

men herregudrun: björklund är en auktoritär auktoritetstroende skolkminister

ska man inte bry sej om vad han säjer och låta honom verka fritt i sitt departements domäner

nej: vi ska betygsätta honom lika hårt som en ettagluttare: IG

militärer ska man hålla i kasern

Rhodin sa...

Mary,

Det ligger något viktigt i det du skriver om missförstånd. Så som jag väljer att tolka folkpartiets politik i detta hänseende, så handlar det om att ge RÄTT att tex beslagta en mobiltelefon under lektionstid om eleven efter upprepade tillsägelser inte lyder. I praktiken behöver ju makten nästan aldrig utövas, det räcker med att läraren och eleven vet att makten finns där.

För de flesta lärare, och i de flesta skolor, så behövs antagligen inte mer möjligheter till kontroll. Men det finns några få, där lärarna inte har något att sätta emot för en klass i förfall. Då kan det vara bra att någon gång kunna statuera ett exempel. Detta jämnar ut maktbalansen något.

En annan sak som jag tror många väljer att missförstå är att grundskolan sträcker sig mellan 6-7åringar till 15 åringar. Man får självklart anpassa både undervisning och tillrättavisning i förhållande till åldern hos eleven.

Mary sa...

Tyvärr så går det åt för mycket tid åt fel saker embryo.

Ungarna finns i skolan och det är dem man ska ägna sig åt. Vad skolministern säger måste man bry sig om förvisso, men man kan ägna all tid åt honom utan måste se till att få något gjort också. Lära ungarna läsa till exempel.


PS. Jag gillade Paul Exodus Propp förresten. Dödens lilla bok berörde mig dock riktigt nära då jag under detta år har varit med om att förlora min älskade dotter, me hon tog sig igenom det svåra och är på fötter igen. Men vägen dit var jobbig för oss alla... Så tack för den.

embryo sa...

tack för fin och personlig kommentar om böckerna; först läste jag det som om dottern var verkligen förlorad: vill säga död

men hon kom alltså åter?

livet har sina mörka dalar och sina ljusa stigningar

*

björklund är en ignorant och arrogant pajas i det ämbete han nu innehar; han kunde väl bli något inom försvarsdepartementet - bunta filtar eller skura arresten eller något

in med en lärare på ministerposten; en god lärare med sund humanistisk grund och tro på det goda barnet

kadaverdisciplin och betygshets skapar bara kadaver och hets

Mary sa...

jag ser att jag missade ett ord där mitt - det är svårt att skrivca om det. Men, ja hon insjuknade plötsligt i lymfcancer och var riktigt rejält dödssjuk i komplikationer och har gått igenom en helvetes behandling men hon klarade sig igenom det hela.

Just nu är hon friskast av oss alla och lägger stenplattor på tomten och funderar på att byta från civilekonom till trädgårdsarkitekt, det verkar vara en vanlig reaktion efter allvarlig sjukdom. Att man ändrar om och funderar kirng sina livsval.

Men som sagt dina ord hjälpte mig en hel del, framförallt fick det mig att gråta vilket är väldigt förlösande när man är i känslokramp.

embryo sa...

vilken fin - och starkt rörande - historia

och så skönt att se att dikten fungerar; det känns verkligt stort

Mary sa...

Dikt kan verkligen ha betydelse. man bir lycklig av att förstå det.

Kraxpelax sa...

Jan Björklund är ingen Einstein, men ärlig är han nog. Skulle kanske bli en bra försvarsminister med de rätta damerna & herrarna bakom ryggen i form av talskrivare, utredare och sådär.

Iofs ska militären inte vara alltför hurtfisk. Krig är ansträngande, då ska man gå ut lugnt & inte alltför kaxigt och se till att spara på krafterna, så att det håller i det långa loppet.

Spela över är ludermässigt, tycker jag. Apropå stridskuk.

Erik S sa...

Jag vill gärna ge ett perspektiv på detta med den ständigt pågående skoldebatten:

Om vi skrapar bort all påhittad pedagogikfernissa och alla påhittade barnutvecklingsfärglager och så hittar vi syftet med skolan:

Skolans huvudsyfte är att vara en förvaringsplats och omstöpningsstation för människor som ännu ej kommit upp i ålder så att de kan bidra effektivt som kugghjul i ett modern samhälles maskineri.

--------

Genom skolan/skolplikten

1) frigör vi föräldrarna från barnen så att föräldrarna kan bidra mer i samhällsmaskineriet, än att bara ta hand om barnen.

Småskalig barnafostran (förälder-barn) är ur bruttonationalproduktsynvinkel samt välfärdsbyggande mycket ineffektivt jämfört med storskalig barnafostran i kaserner med många barn och få vuxna (dvs, daghem och skolor).

2) tar samhällsetablissemanget kontroll över HUR barnen ska utformas! Denna punkt är enormt viktig. För att barnen ska formas till att bli så bra kuggar som möjligt i det stora samhällsmaskineriet, så KAN VI EJ överlåta åt föräldrarna att forma barnens kunskaper och värderingar. Det skulle bli på tok för individuellt (eller med särintresse) utformade kugghjul, och samhällsmaskineriet skulle bli ineffektivt. De styrande låter därför utforma Läroplaner och Pedagogik och vad nu det kallas som försiggår i skolan.

--------

Det styrande politiska skiktet kan visserligen vara mer eller mindre Kollektivt inriktat eller Individualistiskt inriktat, vilket i MINDRE MÅN (bara gradskillnader) påverkar hur skolan utformas, men grunden är gemensam: Staten tar ansvaret för att forma barnen till kuggar i samhällsmaskineriet.

Följande avslutning är en litet överdriven lek med associationsgivande namn/ord för att åskådliggöra resonemanget:

Alva Myrdal eller Milton Friedman eller Nord-Korea eller Singapore, eller USA eller Sverige, eller Sovjetunionen eller Schweiz eller (S) eller (Alliansen) spelar ingen roll: Staten tar via skolan makten över barnen från föräldrarna för att effektivisera samhället.


/Erik