FRA-lagen en symbol för strutspolitik...

Alliansens strutspolitik vad gäller FRA-lagen är helt otrolig och säkerligen en av anledningarna till att människor flyr sin kos. Opinionssiffrorna ser inget vidare ut och det är väl inte helt uteslutet att det vi ser är den nya demokratin med fristående självständiga politiker med egen vilja som står mot den gamla demokratin där den strikt hierarkiska ordningen gäller och högst upp på stegen anser sig ha tolkningsföreträdet och peka med hela handen.

Idag öppnar riksdagen och Aftonbladet är med och håller kollen på de demonstrationerna mot FRA-lagen som kommer att pågå hela dagen. Av någon outgrundlig anledning tycks det som om statsministern bestämt sig för att inte alls tala om FRA-frågan.

Grejen är den att det ser inte ut så längre i samhället utanför de gamla bastionerna, så den typen av maktutövning är dömd att misslyckas. Yngre väljare gillar inte den stilen utan kommer att välja utifrån helt andra kriterier. Enskilda frågor kommer att få allt större utrymme i debatten men också visa sig i valet av politiskt parti och det kanske bildas ett för varje ny fråga om inte de traditionella partierna förstår att hänga med. Inte minst har FRA-debatten visat detta med den enorma uppslutning och engagemang från personer av olika politiska inriktningar, kunskapsområden och åldrar. Långt från de tidigare dragna linjerna.

De gammalmodigt tänkande, och det har inte med ålder att göra kanske kan tycka att det blir för mycket demokrati. Sven-Åke Olofsson skriver om dilemmat med FRA-lagen i Helsingborgs Dagblad: "Som de nu blev framstår i stort sett alla inblandade som förlorare. Regeringssidan som drev igenom lagen. De som anförde moraliska betänkligheter men som inte vågade ta konsekvenserna."

Kunskapen finns överallt

I bloggbävningens tidevarv har det uppstått en kollektiv läroprocess skriver Rasmus Fleischer i en artikel i SvD idag. Sanna Rayman har kallat det hela ett grupparbete och Mark Klamberg använde begreppet studiecirkel och skriver idag om teknologi och normer. Det handlar förstås om allt kunskapande kring FRA-lagen. Bloggandet, spridandet av information, nyheter, tankar och kunskaper. Från alla håll och kanter har man deltagit.

Själv har jag i princip hela mitt yrkesliv arbetat med den här typen av lärande och betraktat det som en enorm tillgång och det har blivit en självklarhet. Att ha kontakter med andra och därigenom utöka den egna kunskapsbasen är en stor förmån den vill man inte ha inskränkt. Interaktiviteten har dock aldrig varit så tydlig som nu när man kan nå alla vi internet. Vi rör oss fritt i nätvärlden och får kontakter överallt, hittar information, kunskap och köper grejor. Många betraktar det här med datorer som nytt, men det har faktiskt funnits ett tag, det är lätt att glömma. Det man kan kalla nytt är att det är tillgängligt för i princip alla idag och allt är snabbare förstås. För oss som varit med sen tidigt 80-tal har e-post och mail varit en central del av kommunikationsmodellen.

Digital Equipment hade 120 000 anställda knutna till sitt nätverk. Redan på den tiden kunde vi chatta med våra kolleger i USA eller var de nu var. Med kommandot ”$phone” så delades skärmen i två fält och man skrev till varandra i realtid. Skärmen var svartvit och grafiken sträckte sig till ASCII-konst, man använde tangentbordets tecken för att skapa bilder. E-postkorgen flödade över av information kolleger emellan och utbytet av kunskap var stort. På Digitals utbildning hade vi en exklusiv grupp som arbetade med ”computerbased learning” den var fokuserad på att utveckla kurser/utbildning. Men det stora lärandet skedde även här i det som pågick i det dagliga.

Detta som en bakgrund till allt det som man nu upplever som nytt. Idag skiljer det sig förstås i antal. Det som då var 120 000 och väldigt många för sin tid är idag lika med hela världen, i alla fall de som är knutna till internet på något sätt. Samtidigt så leder all denna kontakt till en globaliserad värld som i längden bara kan öka möjligheterna för ett samhälle i en sund utveckling. Ett lärande samhälle som baserar sig på en dynamisk kunskapsspridning från en till alla och från alla till en.

Didaktiken grundpelare VAD - HUR – VARFÖR

I didaktiken utgår man från att lärandet är planerat utifrån vissa grundsteg och ställer frågorna vad-hur-varför. Det finns en lärare/sändare och en elev/en mottagare. Det fanns en given kontrollmekanism i detta och den var på så sätt också mätbar. Här fanns också den givna underordningen. Den som visste och den som inte visste. Lärare-elev.

I dagens informationssamhälle står detta på ände. Rangordningen är inte längre given. Informationen och kunskapen är inte få förunnade, den är tillgänglig för alla, via internet. Man kan ta emot och man kan dela med sig och det hela är inte bundet av ålder, hierarkier, kompetenser utan kommer till oss i en salig blandning att själva hantera. Man behöver kunna läsa förstås, men det är egentligen det enda. Allt annat lär man sig. Man kan se det på dagens barn, de skickar e-post till Bolibompa och klagar på tablån lika gärna som de sedan kommunicerar via spel med fd klasskompisen som flyttat till Hongkong eller skriver böcker om stridsflygplan och hangarfartyg redan i 7-årsåldern. Rent av lägger in lite av sin egen kunskap i Wikipedia.

Tolkningsföreträdet (makten) ifrågasätts

Denna självpåtagna frihet ställer förstås till bekymmer för den som vill ha tolkningsföreträdet och inte är van att bli ifrågasatt– inget är längre som förut och man kan inte lika lätt bestämma över andra längre i alla fall inte vad gäller kunskap. Det går inte att avgränsa och i förväg bestämma vem det är som KAN mest längre, ty det beror på.

Fleischer använder begreppet idealist och materialist. Idealister diskuterar vad FRA får göra, materialister vad FRA kan göra, eller kalla det juridik och teknik. "I längden kommer det att vara ohållbart för politiker att fly undan nätets materiella aspekter. Detta betyder inte att de måste ”lägga sig platt för tekniken”, för utvecklingen är alls inte förutbestämd. Däremot krymper utrymmet för kompromisser. Vissa nätpolitiska frågor har den egenheten att de faktiskt är binära. Principer är viktigare än någonsin, men de ställningstaganden som de ska vägleda erbjuder ibland bara två alternativ: ett eller noll." (Fleischer i SvD )

Förvisso gäller det för människan att ta makten över tekniken och inte tvärtom. Men att inskränka teknikens möjligheter genom lagstiftning är absolut fel väg att gå. Det handlar mer om att ta till vara på dess möjligheter. Den politiker som vill vara med i fortsättningen förstår detta. Det går inte att stoppa huvudet i sanden likt strutsen och låtsas som man inget hör, ser eller vet och sen dessutom hålla tyst. Man får fundera ett tag över publiken, den är inte så dum nämligen.

Christopher Kullenberg slår ett slag för kreativiteten i en artikel och föreslår i ett antal punkter hur vi kan komma förbi kontrollivrarna och låta det öppna självutvecklande samhället med respekt för den personliga integriteten och grundlagar bestå. Han vidareutvecklar tankarna på sin blogg.

Blogge vill inte gå med på en dikotomisering i materialist och idealist. Han vill vara både och. Vi är nog många som är det. Men se det som en modell bland andra.

Bloggar: JJ, Det handlar om FRA, idag är det valdag menar bloggen enbart, Steve Lando, Jonas Morian, Sänd mina rötter regn, - fler kommer vartefter...

Idag är stafetten i mål:

09 sept - Emma -Opassande
10 sept - Oscar Swartz
11 sept - Anna Troberg
12 sept - Rick Falkvinge
13 sept - Mary Jensen
14 sept - Mark Klamberg
15 sept - Stoppafralagen.nu (företrädd av Anna Petersson)
16 sept - öppnar Riksdagen... Dexion har gjort en bra sammanställning över den dagen. Och så blir det manifestationer i Malmö och Göteborg också...

(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, demokrati, FRA, FRA-lagen, regeringen, avlyssning, lärande, samhälle