Historien kanske återupprepar sig...

Nu KU-anmäls regeringen för hanteringen av tilläggen i FRA-frågan. Av Bodström och folkpartiets Birgitta Ohlsson. Man kan tycka att den delen gick lite hafsigt till redan från början med 30 problem/tillägg funna under en kort eftermiddag bara, som nu ska behandlas på rekordkort tid. Varför i alla sin dar är det så bråttom undrar Johan Westerholm.

Samtidigt så menar försvarsministern att det handlar om tidtabellen - att regeringen ska presentera förslaget under hösten. Dessvärre har KU tappat min respekt, men det är den vägen saker och ting ska dras. Tycka vad man vill om både det ena och det andra i det här fallet. Synd att det tar ytterligare tid från viktigare saker bara.

Men kanske att historien upprepar sig. Jag fick en kommentar från Anders som ger en intressant påminnelse om hur det politiska spelet kan gå till. Det är när man står utanför som man blir smått galen, det är viktigt att bli påmind om sakernas tillstånd ibland.

Så här skriver Anders:

"Att byta åsikt utan att tappa ansiktet är en konst, men en skön sådan. Om det görs med eftertanke snarare än i all hast för att tillfredsställa en tillfällig opinionsstorm, så visar det att man faktiskt har blivit en smula klokare. "Gott omdöme får man av erfarenhet, och erfarenhet av dåligt omdöme."

För tio år sedan var det en annan lag som bekymrade mig. Med anledning av ett EG-direktiv om personuppgifter skulle riksdagen på våren 1998 besluta om att ersätta den gamla datalagen från 1973 med en ny lag, personuppgiftslagen. I huvudsak skulle hanteringen av personuppgifter regleras ungefär som förut, men en viktig nyhet var att den nya lagen skulle bli mer teknikneutral, i och med att den inte bara reglerade personuppgifter på datorer utan även i andra typer av register, såsom handskrivna anteckningar på papper.

Debatten om lagförslaget var till en början ganska lågmäld. Ett fåtal remissinstanser pekade på oönskade konsekvenser av den nya lagen; exempelvis invände något bibliotek just mot att pappersregister skulle omfattas.

Journalisten Anders R Olsson hade sedan flera år bevakat den gamla datalagens konsekvenser för tryck- och yttrandefriheten, och han var den som oftast och tydligast hördes kritisera förslaget till personuppgiftslag på grund av att det befarades inskränka denna frihet. Förslaget försvarades däremot av Datainspektionens generaldirektör, som hävdade att det lade skyddet av den personliga integriteten där det hörde hemma, i händerna på den enskilde som med lagens stöd skulle kunna hävda sin rätt (tidigare hade alla befogenheter legat hos Datainspektionen).

Protesterna hjälpte dock inte, och Anders R Olsson konstaterade veckan före voteringen att frågan i praktiken redan var avgjord. Jag gjorde då själv ett försök att väcka riksdagsledamöternas uppmärksamhet på vad de höll på med; jag skrev till ett litet antal företrädare för de olika partierna och föreslog att de skulle tillgripa möjligheten till minoritetsbordläggning enligt 2 kap. 12 § regeringsformen med anledning av att lagförslaget hotade att inskränka såväl informationsfriheten som yttrandefriheten.

Jag fick ett par svar på mina brev, bland annat från Per Bill (m) i min egen valkrets (Uppsala län). Han hade förståelse för mina synpunkter, men tyckte inte att personuppgiftslagen var någon "kioskvältare" som det gick att uppbåda någon opinionsstorm mot.

Det blev hur som helst ingen minoritetsbordläggning, utan efter några debattinlägg i plenisalen klubbades lagen i april 1998. Anders R Olsson skrev ännu en pessimistisk artikel om hur yttrandefriheten bit för bit raderades ut.Den lilla debatt som varit lade sig dock inte. Den tilltog under sommaren, om än långsamt. Riksdagsledamöter som röstat för lagen och som tillfrågades vad den betydde svarade: "Vet inte. Vi får se hur domstolarna tolkar den." I den tekniska fackpressen publicerades artiklar om vad den nya lagen innebar för yttrandefriheten på Internet. Vid Släktforskarförbundets årsstämma i augusti var en representant för Datainspektionen inbjuden för att tala om vad lagen innebar för släktforskningen. Dagstidningarna lät advokatbyråer svara på läsarnas kluriga frågor som den om huruvida det skulle bli förbjudet att kalla en hund för "Göran Persson".

Hösten 1998 var det val till riksdagen, och valkampanjen drog igång. Nu verkade det knappt vara någon som inte hade hört talas om PUL, som "personuppgiftslagen" förkortats till. Lagen skulle träda i kraft den 24 oktober, exakt tre år efter att EG-direktivet utfärdats och därför precis i tid för att Sverige skulle uppfylla detsamma. Carl Bildt, som redan då hade ett elektroniskt nyhetsbrev, anmälde sig själv till Datainspektionen för att få veta huruvida han fortsättningsvis skulle få nämna sina politiska motståndare vid namn. Per Bill, som svarat på mitt brev, föreslog att lagens ikraftträdande skulle skjutas upp så att man fick tid att granska de negativa konsekvenser av lagen som man inte tidigare varit medveten om.

Detta fick mig att rösta på moderaterna i riksdagsvalet, och kryssa Per Bill (samtidigt som jag röstade på vänsterpartiet kommunalt).

Efter valet skrev Per Bill en motion i vilken han yrkade"att riksdagen hos regeringen begär förslag till en missbruksbaseradintegritetsskyddslagstiftning att snarast möjligt ersätta personuppgiftslagen ienlighet med vad som anförts i motionen."Motionen var daterad den 23 oktober 1998, dagen innan personuppgiftslagens ikraftträdande. Den var undertecknad av Per Bill och - Sten Tolgfors.

Någon så radikal omstöpning av lagen som Bill och Tolgfors begärde har ännu inte gjorts, utan man har nöjt sig med att en putsning här, en rosett där. Det går dock att riva upp ett nyligen fattat beslut, att göra om, och göra rätt, om bara viljan finns. 1998 fanns den viljan hos dessa två motionärer. Finns den hos fler motionärer beträffande FRA-lagen idag?

John loves Mary.

John loves Mary."

Farmor Gun funderar lite över om det kommer att göra nytta att gå från nätet till gator och torg? Men hon åker in till stan (alltså Stockholm) för att visa sitt missnöje. Scaber Nestor har de senaste talarlistan där "nästan" alla är med och hänvisar till Amanda Brihed att SVT kommer att spela in hela demonstrationen. Henrik Alexandersson upplåter halva sin talartid till Niklas Wykman om han vill komma.

(intressant)

Bloggar gör bland många andra:

Erik Hultin, Wadström, Annikas tyckeri, Lasse B, Veckans Bild, Kullberg, Jens O, Per Hagwall,

Bloggstafetten har kommit så här långt, två dagar kvar...

Bloggstafetten mot FRA-lagen:
09 sept - Emma -Opassande
10 sept - Oscar Swartz
11 sept - Anna Troberg
12 sept - Rick Falkvinge
13 sept - Mary Jensen
14 sept - Mark Klamberg
15 sept - Stoppafralagen.nu (företrädd av Anna Petersson)
16 sept - öppnar Riksdagen... Dexion har gjort en bra sammanställning över den dagen. Och så blir det manifestationer i Malmö och Göteborg också...