Att vända på perspektiven...

Jag tycker att hanteringen kring FRA-lagen är minst sagt förvånande och märklig och jag ogillar det hela så till den milda grad. Man vet inte vad man ska tro om alla gångar i det politiska spelet. Vem har lurat vem och är det kanske inte ens någon som är lurad utan att alla utgår från sitt eget perspektiv? Man vet väldigt lite egentligen.

Att framställa statsministern i dålig dager tar man alla chanser att göra förstås, men är det en bra idé? Inte i min värld. I dagens tidning kan man läsa om hur Reinfeldt inspirerats av 1984 och Kallocain och att det skulle vara därför . Vet vi att det är övervakningssamhället som han ser som det positiva? Eller är det tvärtom egentligen? Att han menar att människor borde kunna och få möjlighet att klara sig själva utan att ständigt bli övervakade? Frågan är intressant och den är möjlig att vrida till hur man vill egentligen.

Samtidigt som han i andra ordalag menar att statens inblandning ska vara så liten som möjligt och att man snarare ska satsa på hjälp till självhjälp än att staten ska vara ständigt inblandad så stämmer inte resonemanget att han är för ett kontrollsamhälle, eller hur?

Det är självklart enkelt att tillskriva både statsministern och hans kompisar i regeringen en längtan efter att övervaka oss alla och jag har inte minst själv använt mig av 1984 som den sämsta av världar för att förstärka min motvilja mot FRA-lagen. Men frågan är om det är rättvist? Personligen tror jag att frågan helt enkelt gått över styr och handar om helt andra saker än övervakning nu. Politiskt spel kanske. Det är väl iofs inte det roligaste att åse.

Det sovande folket

Fredrik Reinfeldts skrev en bok - Det sovande Folket. Den citeras nästan överallt i en mening, där han skriver något om svensken som mentalt handikappad. Detta för att framställa honom som en slug och obehaglig typ. Men meningen är tagen ur en bok och ur sitt sammanhang och självklart kan man tolka den på olika sätt. Så här tänker jag:

Jag har inte läst boken men jag kan tänka mig att han tänker på den ”inlärda hjälplöshet” som svenska folket många gånger påvisar genom att alltid ha fåtts att förstå att samhället tar hand om allt. Föräldrar har abdikerat från sin roll som ansvariga för barnen (faktum är att vi är ansvariga för dem till de fyllt 18 år) och experter tar hand om dem i stället, man säger upp sig från jobbet innan man har något annat eftersom man kan få A-kassa osv. Vissa människor blir förtidspensionerade i 30-årsåldern fastän det kanske inte är nödvändigt med allt vad det innebär av begränsingar på olika sätt när mane gentligen kanske kan få hjälp till annan sysselsättning.

Jag tolkar in i den där meningen att han protesterar mot det socialdemokratiska styret där människans egna möjligheter att klara sitt liv ryckts undan och man lägger ansvaret för det hos någon annan – staten i det här fallet. Motprestationen är en röst i nästa val. Det är på sätt och vis ett mentalt handikapp.

Jag ska hur som helst ta och läsa hela den där boken, man kanske kan få ett dedicerat exemplar av statsministern?

Politik

Nu Mary har du låtit dig luras av statsministern tänker ni, ska du aldrig lära dig? Grejen är att jag försöker vidga vyn lite grann. Jag vill inte ha en FRA-lag som avlyssnar alla eller som bara kokas ihop på nå´n halvtimme så där med lösryckta punkter som man inte vet innehållet på. Men däremot har jag väldigt svårt för den här svartmålningen av enskilda personer, att framställa dem som om de saknar allt förnuft, så är det ju inte. Bara att perspektiven skiljer, förmodligen talas det om olika saker dessutom. Det är däremot anmärkningsvärt. Jag tror i alla fall att man når bättre fram om man undviker att framställa sin motståndare som korkad.

Ad hominem-argument eller argumentum ad hominem (latin: "argument mot personen"), i vardagligt tal personangrepp, är ett osakligt argument, där debattören angriper motståndarens karaktär, förmåga eller avsikter i stället för att debattera sakfrågan. Personangrepp har ofta syftet att nå psykologiskt övertag över motståndaren och få denne på defensiven i debatten.
Inom retoriken är detta ett argumentationsfel, eftersom det inte är ett sakligt argument. Elaka personangrepp är något som undviks av den retoriskt kunnige, eftersom de lätt kan få den motsatta effekten: den angripne får medkänsla och sympati från åhörarna med och därmed en fördel. (Wikipedia)

Sakfrågan kan man vara stenhårt emot men att förflytta den till att beskriva andras tillkortakommanden som personer tycker jag är fel. Det gäller alla, även Mona Sahlin. Längre till vänster kommer jag inte. Politik är politik vem som än håller i klubban och bakom kulissen vet man inte vem som tycker vad. Man kan verkligen sakna politiker som Tore Nilsson, men vem vet de kanske finns de också i riksdagen även idag?


"Löntagarfonder är ett jävla skit
Men nu har vi baxat dem ända hit
Sen ska de fyllas med varenda pamp som stött oss så starkt i våran kamp
Nu behöver vi inte gå flera ronder
förrän hela Sverige är fullt av fonder”
— Kjell-Olof Feldt, 'Alla dessa dagar, s.153

FRA-lagen är ett jävla skit.
Men nu har vi baxat den ända hit.
Nu ska kablarna fyllas med trafik - det var bra taktik
vi valde kalla det trafikstråk
så blir det inget bråk
(mxj- denna dag)


(SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA, reinfeldt, FRA-lagen, moderaterna, samhälle, regringen, avlyssning