Karl Sigfrid gästbloggar... om EU och bloggning

GÄSTBLOGGAREN - Karl Sigfrid (m)


Politiker som talar med en myndig stämma upplevs ofta som trovärdiga även om de påstår felaktigheter. Makthavare har i det avseendet haft en bekväm tillvaro, som dock är på väg att rämna. Numer synar bloggarna snabbt varje halvsant påstående och varje vinklad beskrivning av verkligheten. Bloggandet skiljer sig från traditionell journalistik såtillvida att det är en kombination av journalistik och aktivism.

Bloggarna jagar makthavare med en energi som få journalister kan uppbåda, och de jagar i synnerhet de makthavare som på ett eller annat sätt vill kontrollera informationsflödet på nätet. Genom traditionella medier som sprider informationen vidare till en bredare allmänhet kan en grävande bloggare få stort genomslag.

Det har FRA-förespråkarna fått erfara och det kommer fildelningsmotståndarna att få erfara när det i höst läggs förslag om att ge upphovsrättsinnehavare tillgång till internetabonnenters identiteter.

Är det då inte farligt att blanda journalistik med andra intressen, frågar
sig exempelvis Europaparlamentets kulturutskott och lägger ett förslag om att reglera bloggarna. Kulturutskottet vill att bloggar ska registreras, att en uppförandekod införs och att bloggare ska tvingas redovisa sina intressen. Detta kan tolkas som att anonymt bloggande ska förbjudas. Läsarna ska veta om den som skriver är värd att lyssna på. EU-politikerna utgår från att det viktiga inte är vad som sägs utan vem som säger det. Detta är ett förlegat synsätt i en intellektuell miljö som präglas av hyperlänkar.

En hyperlänk fungerar på en politisk blogg både som en källhänvisning och som ett verktyg med vars hjälp läsaren snabbt kan granska källan. Med korrekta och relevanta hyperlänkar kan en gymnasist förmedla fakta med samma en auktoritet som en erfaren expert. Källmaterialet talar för sig självt, oberoende av vem som lägger upp länken.

Möjligheten att länka skapar inte bara en större jämlikhet utan höjer också den intellektuella ribban i samhällsdebatten. Vem som helst kan delta, men vad som helst tas inte på allvar. Vi sållar bort information som inte styrks på ett trovärdigt sätt.Som så ofta när politiker vill lägga saker till rätta skulle förslaget från Europaparlamentets kulturutskott göra betydligt större skada än nytta. Exempelvis skulle det försvåra för dem som vill förmedla missförhållanden bakom anonymitetsskydd. Det skulle också påtvinga bloggsfären byråkratiska processer och potentiella bloggare.

Som moderat är jag glad att min partikollega Christofer Fjellner har tagit sig an den här frågan. Nu säger sig även socialistblocket vilja rösta nej till förslaget. Samtidigt arbetar svenska bloggare för att sprida kunskap om EU-förslaget till bloggare i andra länder. Låt oss hoppas att det lyckas, och att bloggarna kan påtvinga även Brysseletablissemanget den granskning som svenska makthavare numer utsätts för.

Precis som alla maktsfärer producerar bloggsfären såväl kloka som mindre kloka ståndpunkter. Men även när ståndpunkterna inte överensstämmer med mina egna bidrar bloggfenomenet till en mer genomskinlig och intellektuellt hederlig debatt, och till beslut som fattas på sakliga grunder. Låt oss inte reglera bort det bästa som har hänt demokratin på länge.

Karl Sigfrids läsvärda blogg finner du här. Han tillhör de yngre riksdagsmännen som förstår hur internet fungerar.
**

Mary:
Sedan detta skrevs så har de socialdemokratiska eu-parlamentarikerna i ett pressmeddelande gått ut och sagt att de inte är intresserade av någon bloggreglering de heller och de borgeliga är int eheller imponerade. Så vi kanske kan lägga just denna fråga åt sidan tills vidare. Men uppenbart är väl ändå att den som ursprungligen stod för idén inte vet så mycket om vad en blogg är.

(intressant)

(Svd), Beta Alfa, Sydsvenskan,

Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, bloggkontroll, mikko, moderaterna, eu, karl sigfrid, bloggare, samhälle, medborgarjournalistik