torsdag 16 oktober 2008

Jag är msn-beroende...

I går skrev jag en artikel om åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. I ingressen har redaktören för att piffa till det hela skrivit

"Många arbetsgivare väljer en msn-beroende 20-åring framför en erfaren äldre person med decennier av värdefull erfarenhet."

Det blev lite olyckligt på så sätt att jag själv var med och initierade msn på den svenska marknaden och är i hög grad själv helt beroende av både msn, google talk, facebook, e-post, sms och vad det det nu kan vara. Alltid med i det nya alltså. Jag har varit uppkopplad allt sedan tidigt 80-tal och är ingen bakåtsträvare på det sättet, så att det blir klart.

Det är lustigt dock hur fördomarna slår till redan på första raden i en artikel. Jag vill med min text säga att vi borde bryta ner ålderstänkandet och börja se till människan istället. Det finns moderna äldre personer och väldigt gammalmodiga yngre. Betydelsen av födelseår är inte relevant ialla sammanhang, ändå så står den som viktigaste variabeln tätt följd av namnet på de flesta blanketter oh formulär. Man ska också fylla i om man är man eller kvinna förstås. Lika ointressant det på sätt och vis. Självklart har både älder och kön betydelse i vissa sammanhang men långt ifrån alla.

Blogge skriver också om arbetsmarknadens villkor och har många bra synpunkter. Det finns naturligtvis många olika aspekter, ibland måste man välja en, men det gäller att inte glömma de andra och försöka se sammanhangen.

Sen vill jag poängtera att jag inte tror att jag sitter inne med den enda lösningen. Vill bara få igång en diskussion och gärna få bort kategoritänkandet. Men av någon underlig anledning så slutar det alltid med att man blir ifrågasatt själv som person när man väcker denna typ av frågor. Man måste försöka skilja på sak och person.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

10 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Mary, jag skrev just en instämmande kommentar betr ålderfixering o duglighet. Men nu är jag irriterad. Min dator hänger sig alltid när jag kollar din blogg, o nu försvann min kommentar i det blå.

Du som är datafreak ;) ... har du för mkt trafik på din blogg, som gör att min dator hänger sig när jag ska kolla dig? Jag har visserligen använt datorer i sådär 25 år, men är ingen tekniker. Jag väljer program o komm-vägar som det passar mig (som om jag vore en 20-åring) men har fullständigt glömt de kunskaper jag hade i Dos en ggn, vilket är Windows fel (när de började kopiera Apple/Macintosh).

Anonym sa...

Logisk vurpa? Om betydelsen av födelseår inte är relevant, ja då går det ju inte att åldersdiskriminera, eftersom ålder är irrelevant.

Jag tror det finns en inbyggd rädsla hos många att anställa någon som är äldre än vad man själv är, ett auktoritetsspöke som tittar fram. Speciellt då bland lydiga och oansvariga personer, de som blint lyder order men samtidigt inte tvekar en sekund att vara mycket hänsynslösa gentemot underordnade. Den 35-årige personalrekryteraren som reser på sig för att lämna plats till dig som äldre dam på bussen, skulle aldrig ens tänka tanken att anställa dig, för mot dig, som han reser sig för på bussen, kan han ju inte vara hänsynslös. I hans psyke skulle du hota hans auktoritet bara genom att du är äldre, rent psykiskt nedvärderar han sig själv enbart baserat på din ålder. Ja, diskrimineringen slår psykiskt åt båda håll. Framförallt gäller detta givetvis auktoritärt uppfostrade, de som respekterar titlar, rang, ålder och inte förstår att respekt är något ömsesidigt som måste förtjänas. Hur kopplas då det till oansvarighet? Att lyda order är inte att ta ansvar, det är oftast tvärt om. "Jag lydde bara order.." är ju den allra mest klassiska frasen för att slippa ta ansvar. Du blir således till ett hot eftersom den lille tyrannen har egna blockeringar som innebär att han inte kan köra med dig i sin iver att visa sin förtrolighet gentemot sina begär, hans lydighet blir genom dig, som han respekterar på fel grunder, till ett psykologiskt hot mot honom själv.

Nu har jag skrivit "han", men det kan precis lika gärna vara en hon.

/ --

Mary sa...

Jag vet inte Lars_Erick vad det kan bero på. Möjligen har du något filter på kanske?

Anonym - jag har väl aldrig utgett mig för att vara helt logisk? I övrigt kan det du säger stämma. Det finns många olika förklaringar tror jag. Synd.

Lars-Erick Forsgren sa...

Men Mary, inte skulle jag drömma om att filtrera DIG! ;)

Ungefär detsamma händer när jag kollar ABs och DNs sajter. Det hänger sig, o de är ju välbesökta.

När jag kollar mindre besökta sajter händer det inte. Men det kan ju uppträda andra fel...

Monika Ringborg sa...

Jag undrar vilken bild man har av "äldre", om man tror att 40+, 50+ tillhör den äldre delen av befolkningen.

Men det kanske förklarar varför vi har en sådan åldersdiskriminering i Sverige. Den person man ser på t-banan eller bussen och som man tror är 40+ eller 50+ kanske i själva verket är 65+, kanske t.o.m 70+.

Äldre för mig är när man kommer över 70 år.

Mary sa...

Jag håller med dig Monica. Vi borde verkligen jobba för ett åldersmixat samhälle. Men dessvärre börjar det redan i skolan med indelning efter ålder i stälelt för kunskapsnivå.

Anonym sa...

särskilt sms beroende uppstår i medlodifestivaltider..... eller hur!

Lars-Erick Forsgren sa...

I Sverige börjar man bli "äldre" på arbetsmarknaden redan i 40-årsåldern.
Men det är väl först då som man har hyfsad arbetslivserfarenhet...

Betr ålder o utseende så är det vanskligt. Många ggr blir jag förvånad när jag ser folk på teve och tänker, oj vad gamla de är, men det visar sig att de 10-20 år yngre än de ser ut. (De är yngre än mig, men ser mkt äldre ut.) Men OK, motsatsen förekommer också...

Men vi borde väl gå efter insidan?
Är Hans Blix gammal? I Sverige, ja, men inte för FN och de stora sammanhangen.
Churchill var väl i "normal" pensionsålder när han blev premiärminister under WW2.
Jag vill nog mena att i Sverige slänger vi bort mängder av kunskaper o erfarenheter när vi sorterar ut folk efter ålder.

Det borde vara i varje människas rätt att få arbeta till 70 års ålder om man vill och är hyfsat frisk. Minst.

Min far arbetade tills han var 75, och det höll honom frisk och alert, så blev han nittio också! Sprang i trapporna o delade ut valmaterial i 85-årsåldern! Och diskuterade i den åldern med dåvarande budgetministern Mundebo.

Apropå det. Vi är ju några "fullvuxna" mogna människor här på bloggen. Kanske borde vi inte vara rädda för att gå in i (eller tillbaka till) politiken igen.
Kanske t.o.m. bilda ett parti (ja inte du Mary, du har ju dina moderater) - som inte behöver inrikta sig på pensionärsfrågor.

Mary sa...

Jag har tidigare här på bloggen lanserat PUF - pensionärernas ungdomsförbund.

Ja SMS i melodofestivalssammanhang är oumbärligt. Om du bar inte somnade där i änden så...

putte sa...

Sverige är det extrema undantaget där öppen åldersdiskriminering (hittills) varit helt accepterad. Som sista EU-land får vi en lag mot åldersdiskriminering nu vid årsskiftet. Utlänningar från USA och andra EU-länder som jag känner är helt förbluffade över att detta är tillåtet. I andra västländer där man kommit längre än Sverige är arbetsgivarna mycket noga med att urval och intervjuer fokuserar på yrkeskvalifikationer. Man skulle aldrig komma på tanken att fråga efter ålder, ras eller sexuell läggning i en platsannons i dessa länder.

Men på de stora rekryterings-företagen i Sverige (Manpower, Adecco, Poolia, Stepstone, Proffice) kan du inte ens lägga in ditt CV utan att ange ålder, en uppgift som sen arbetsgivare som söker i databaserna kan se direkt.

Jag har god insyn i den svenska HR-branschen och ålderfixeringen är omfattande och man utgår från rigida stereotyper (säljare utan erfarenhet 24 – 28 år, säljare med två års erfarenhet 26 – 30 år, säljchef 29 – 35 år, osv.) Rent reflexmässigt ratar man de flesta kandidater som är en bit över 40 om det inte är fråga om högre chefsrekryteringar.

Jag vet inte vad den patologiska svenska åldersfixeringen beror på (det var bara några år sedan som kvällstidningarna alltid angav ålder på alla personer som omnämndes. På 80-talet blev Christer Petterson ”42-åringen”. Idag blev Arbogamörderskan ”Tyskan”.

Möjligen kan det bero på att den svenska arbetsmarknaden är genomsyrad av amatörmässighet, där ett jobb handlar om att ”självförverkligande” istället för att jobba, och där man ser arbetsgruppen som en social mysfaktor, där det är viktigt att vara som alla andra och passa in (eftersom svenska arbetsplatser inte handlar om jobba och att leverera ett professionellt resultat).

Om chefer inte har pressen på sig att leverera resultat kan de naturligtvis sätta mysfaktorerna före att anställa den som är bäst på att leverera.