Peter Ahltin är advokat och riksdagsman för kd. I sitt jobb har han mött många unga brottslingar. Idag föreslår han barndomstolar. Själva begreppet domstol och barnstraff gör att de flesta ryggar tillbaka. Så vill vi inte ha det. Men å andra sidan vill vi inte heller att barn ska begå brott överhuvudtaget, eller hur? Ungas kriminalitet är ett problem i dagens samhälle.
En TV-dokumentär som jag tyärr inte kan finna på nu, handlade om ett projekt i USA där man tog ungarna till Sing-Sing för övernattning i en cell tillsammans med den överkriminelle BigJoe redanvid första brottstillfället. Det handlade inte alls om att tala med socialassistenten medan man väntade på att mamma skulle komma och hämta. Utan det blev direktrespons på det brott man begått. Det visade sig att bara 3% av de drabbade ungarna återföll i kriminalitet.
Nu låter väl det där lite drastiskt i våra öron, men å andra sidan så är det direktåterkoppling som behövs, inte att ungarna ska vänta ett år eller två på att något ska hända. De hinner hitta på mycket hyss på den tiden. Inte minst har vi åskådat detta i Rödeby där ett gäng ungdomar kunde hålla på och trakassera en familj under lång tid utan att något verkade hända från omgivningens sida, det fick bara fortgå. Ja, tills det gick helt överstyr då förstås och den drabbade sköt ihjäl en av ungdomarna. Men då hade det gått bra långt.
I går stod det i tidningarna om ungdomar i Trollhättan som trakasserar boende och personal på ett äldreboende. Även detta har pågått under en längre tid. Det är helt oacceptabelt. De kommunala socialförvaltningarnas insatser räcker inte för att få stopp på det hela det är uppenbart. Polisens resurser är inte heller organiserade så att ungdomsbrottsligheten kommer först.
Beatrice Ask säger till Aftonbladet att det är främmande att straffa barn, man kan hålla med om det och det är klart det första man tänker på när man hör ordet barndomstol. Men om man vidgar begreppet och verkligen börjar fundera över hur vi ska komma åt kriminella ungar och det tidigt så kanske man kan undvika en del av det som sker. En av killarna som deltog i Kungsholmsmordet visade sig vara upprepat kriminell men fick ändå gå lös och ledig och hann hitta på en hel del nya dumheter medan han väntade på att få sitt straff.
Det tar för lång tid och det behövs absolut ett helhetsgrepp på ungarna som är på fel väg. Inte en instans i taget utan mer tvärs-över-disciplinerna-arbete. Socialtjänsten och polisen bör väl samarbeta i större utsträckning? Trots allt så ingår polisen som en del i brottslig verksamhet och det finns väl ingen anledning att undanhålla det för unga kriminella?
Vad skulle hända om man dirigerade om arbetsuppgifterna för hälften av alla trafikpoliser så att de bara skulle jobba med ungdomsbrottslighet och haffa ungarna på samma kvicka sätt som bilister blir stoppade för att de kär med dubbdäck fjorton dgaar över tiden, eller har smutsig bliskylt, kör några kilometer för fort osv. Ibland känns det som om man jobbar på fel plan. Visst är det viktigt med trafibestämmelserna. Men unga kriminellas framfart "has to be stopped" som någon uttryckte saken. Sen är det väl rent allmänt svårt att begripa att ungarna inte använder sina hjärnor och försöker tänka över vad de håller på med.
Dags för lite kreativitet här och nu. Lite "varför super Jeppe" samtidigt som man häller ut spriten för honom.
Uppdatering: Den som läser den här bloggen vet att jag är väldigt mycket för föräldraansvar. jag inser på kommentarerna nedan att jag inte tagit upp den aspekten här ovan. Jag tycker inte att det låter något vidare med en barndomstol, men något måste göras.
(intressant)
(Aftonbladet) (SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, polis, ungdomskriminalitet, ungdomsbrott, regeringen, beatrice ask, samhälle, barndomstol, alliansen
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
7 kommentarer:
Nog för att jag gillar din blogg, men lite moralpanik tycker jag mig finna i det här inlägget.
Och jag blir alltid lite irriterad när trafikpolisens arbete nedvärderas. Varje år dör 400-500 personer i trafiken och fler än 3000 skadas. 2007 rapporterades 29000 rattfylleribrott, av vilka 11000 var narkotika, enligt vägverket.
Jag vill inte alls nedvärdera trafikpolisens arbete... Men de kanske skulle kunna göra gott även på andra ställen?
Moralpanik och moralpanik - vad har du för förslag då Erik? Man maåste prata om det här. Det duger liksom inte längre att ungarna/ungdomarna inte plockas upp innan ders kriminella bana blivit etablerad.
Jag försöker mig bara på förslag, de kanske är dumma men någon annan kanske har något bättre att komma med?
Trafikpolisen gör säkert ett bra jobb. Undrar lite o.t. hur trafikstråkspolisen kommer att sköta sitt?
Föräldraansvaret då?
Kan inte det utkrävas juridiskt?
Eftersom det inte utkrävs finns det inte.
Jag är benägen att hålla med Tomas W. Vad är föräldrarnas roll i denna fråga? Borde inte de ta större ansvar för sina barn innan de fyllt 15 år och blir straffmyndiga. Att vara förälder är att ta tag i sina barns problem och inte skylla ifrån sig eller släta över det med kommentarer som "-Han/hon är ju bara ett barn!" "-Det kan inte vara mitt barns fel".
Att sänka straffgränser är fel väg att gå, det är knappt att en 15-åring har förmågan att inse att det han/hon gör kan få allvarliga konsekvenser, att det är straffbart, än mindre ex.vis en 12-13 åring. Att "tänka efter före" - lär man sig sent, se bara alla ungdomar som åker av vägen med sina fordon eller som blir med barn, pga brist på insikt och erfarenhet.
Involvera föräldrar OCH polisen redan första gången, så att barnet fattar att det är en allvarlig sak den har gjort men att skapa en "domstol" är att gå för långt.
Kanske, endast kanske, att det behövs vid "återfallsförbrytare", då föräldrarna inte rår över sina barn längre. Men det borde gå att lösa på andra sätt en via en "domstol".
Skyll inte bara på föräldrarna, oansvaret genomsyrar idag hela samhället, från föräldrar till skola, polis, politiker, busschaufförer, kassörskan på ICA och dig. Ja du som läser detta, du är oansvarig, och jag tror mig ha ganska torrt på fötterna om det. Tänk efter, hur många gånger har du jagat grannens ungar en vända runt kvarteret när de hittat på hyss? Hur många gånger har du gått ut i trapphuset högröd i ansiktet och verkligen vrålat och råskällt på grannarna ungar när de betett sig illa? Ingen gång alls skulle jag tro.
När jag var ung anno dazumal, så blev vi jagade av granngubben, eller kärringen för den delen. Detta var nyttigt. Det är så vuxenvärlden bryr sig, markerar och sätter gränser. Nu skylls det på föräldrarna, trots att varenda kotte begriper att föräldrar varken kan eller ska vara ständigt närvarande och övervaka sina barn.
Detta kan man sätta i samband med övervakningsivern också. Kameror och annan maskinell övervakning istället för ansvarstagande, dvs. en vuxenvärld som smiter ifrån sitt ansvar som vuxen. Hur de sedan kan kräva att ungar visar ansvar är ju hur snurrigt som helst.
Spädbarn måste stå under ständig bevakning så att de inte skadar sig, men allt eftersom de blir äldre så ger vi dem mer frihet - Det är tänkvärt - och denna frihet måste de få för att kunna utvecklas till fungerande vuxna. Med barn så är kopplingen mellan frihet och att inte vara övervakad självklar. Var någonstans är det man tappar den kopplingen?
Jag ser en ond cirkel här. I en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar, och när ingen tar ansvar ökar rädslan, vilket leder till att de både oansvariga och rädda, visar upp allt mer oansvar samtidigt som de försöker bota sin rädsla med ännu mer övervakning som bara leder till ännu mindre kurage och ansvarstagande vilket leder till ännu mer rädsla. Ett paniksyndrom som gör samhället fullständigt handlingsförlamat när något verkligen händer som kräver handling.
/ --
Jag måste hålla med om att föräldraransvaret är alldeles för litet i samhället. I teorin så måste föräldrarna ta ansvar för vad omyndiga barn hittar på, men i praktiken så slipper dom allt ansvar.
Ta kungsholmsmordet som exempel. Låt föräldrarna också få ta ansvar och straff för att dom varit dåliga på att uppfostra sina barn.
Det ställs en massa krav på folk om man ska adoptera barn, men dom som kan skaffa barn naturligt behöver ju sedan inte ta ansvar för det dom skaffat.
Skicka en kommentar